Sexköp en principfråga för nya frihetsrörelsen
PETRA ÖSTERGREN,
44, är författa- re, debattör och doktorand i socialantropologi. Hon är aktuell med antologin ”F-ordet” som nu släppts i pocket.
Det är roligt att statsvetarprofessorn Bo Rothstein engagerar sig i debatten om sexköps-lagen (Expressen i söndags). Men något lurt är det. Han verkar nämligen inte riktigt veta vad han pratar om.
Rothstein hävdar att argumenten är uttröskade. Det stämmer visserligen att ena sidan debatten är sig lik.
Förespråkarna menar fortfarande att det är "absurt" att vilja avskaffa sexköpslagen eftersom det handlar om "vilket slags samhälle" vi ska ha. Män ska inte få köpa sex av kvinnor.
Motståndet mot lagen har däremot ändrats både vad gäller aktörer och argument. Från att enbart ha kritiserats av enstaka och fristående debattörer har nu på kort tid forskare som Susanne Dodillet, komiker som Magnus Betnér, nätverk som Liberati och Centerpartiets ungdomsförbund med Hanna Wagenius i spetsen argumenterat för att lagen ska rivas upp. För en månad sedan la till och med riksdagsledamoten Fredrick Federley, C, fram en motion om lagens avskaffande, den första i sitt slag. Den inleder han med vad som är ett nytt huvudargumentet: att myndiga människors överenskommelser måste respekteras. Staten ska inte lägga sig i vad människor gör med sina kroppar, upprepar Hanna Wagenius när hon blir pressad i debatter om vad hon egentligen tycker om prostitution.
Det är också i ljuset av detta argument som jag tror att det nya motståndet mot sexköpslagen ska förstås. Det handlar inte om prostitution. Det handlar inte om huruvida personer som säljer sex får det bättre eller sämre av rådande lagstiftning. Sexköpslagen används i stället som ett sätt att slå in en kil i statens makt över individen.
Då spelar det ingen roll om man varken haft särskilt mycket kontakt med personer som säljer sex eller kan särskilt mycket om prostitution.
I den kategorin hamnar Rothstein. Hans logiska (och underhållande) jämställdhetsresonemang skulle hålla om det inte vore för en sak. Den underliggande premissen stämmer inte. Det finns ingen forskning som visar att personen som köper sex har makt över den som säljer. Tvärtom.
Det är genom att ta betalt som kvinnor uppger att de kan ha kontroll över situationen och inte hamna i underläge eller beroendeställning.
Det var också detta perspektiv som gjorde att den tyska kvinnorörelsen gick samman med sexarbetare, vilket Susanne Dodillet skrivit om. De tog betalt för något som andra kvinnor gav män gratis. Något att fundera på nu när tennisspelare från Stockholm Open bötfällts för försök till sexköp. Sett ur jämställdhetssynpunkt - vore det verk- ligen bättre om männen raggat upp tjejer på krogen och förväntat sig sex gratis?
Jag tror att det allt starkare ifrågasättandet av sexköpslagen är ett av flera tecken på en frihetlig våg som just nu böljar genom svensk samhällsdebatt. I denna statskritiska strömning är sexköpslagen bara en av flera principfrågor. Först ut var fildelningsdebatterna och det gigantiska FRA motståndet. På allt fler ledar- och debattsidor har också det argumenteras mot den rådande narkotikapolitiken, och nästan skarpast från vänsterhåll. Oftast används skadereduceringsargument, men det är tydligt att det också handlar om en åsikt om att människor bör ha rätt att bruka de droger själva väljer, inte bara de som staten godkänt.
Eftersom den särskiljande parametern inte längre går mellan blocken, utan inom dem - alltså mellan de auktoritära och de antiauktoritärt sinnade - så kan nya allianser bildas. Riksdagsledamöter från FP, C, M och MP har gemensamt motionerat om rätt till dödshjälp. Andra riksdagsledamöter från FP och M har motionerat om rätten till surrogatmödraskap. Värdmödraskap kallas det då för och man anser att kvinnor som vill "dela med sig glädjen att få barn" ska ha rätten att göra det.
Så om sexköpslagen börjat används som symboliskt vapen i kampen mellan stat och individ just nu är det inte konstigt.
Man vill att statens makt över medborgarnas liv ska skärskådas och ifrågasättas.
Det är ju en alldeles utmärkt sak. Och frågan är om det inte är precis det som även Rothstein hade i kikaren.
Petra Östergren
Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se
