Skriv ut Skriv ut Textstorlek: Textstorlek 1 Textstorlek 2 Textstorlek 3
MUSIKMONOPOL. Ska ett monopolföretag som Spotify få visa vägen till framtidens musik?, den frågan ställer sig Piratby- råns Rasmus Fleicher efter att politiker från höger till vänster hävdat att Spotify är lösningen på fildelningsproblemet.veckan.

Spotifys monopol kan hota yttrandefriheten

Regeringen älskar Spotify. Sossarna likaså. För att slippa undan jobbiga frågor om Ipred-lagen eller frihandelsavtalet Acta har de lärt sig att nämna det magiska ordet. Leif Pagrotsky (S) prövade tricket på en presskonferens i fredags, både Fredrik Reinfeldt (M) och Göran Hägglund (KD) gjorde det i vårens partiledardebatt. Debattörer som Linda Skugge, Hanna Fridén och Alexander Bard hade då redan hamrat in budskapet: Spotify är lösningen på det problem som kallas fildelning.
Omedelbar tillgång till (nästan) all musik, utan annan kostnad än reklamavbrott, nu dessutom i mobilen, överallt - vad mer kan begäras? Prylbloggarnas eufori vet inga gränser. Regeringen hoppas att hyllningskörerna till Spotify ska hålla i sig genom valrörelsen och överrösta varje debatt om nätcensur och rättssäkerhet. Nyligen fattade Stockholms tingsrätt det unika beslutet att ett företag som levererar bandbredd till sökmotorn The Pirate Bay ska hållas ansvarigt för filer som dess användare utbyter med varandra. Sådant föredrar regeringen att inte prata om.

Jag har ingenting emot Spotify i sig. Ibland använder jag det rentav själv, även om jag sällan hittar smalare musik där. Problemet är inte Spotify som tjänst, utan den politiska idén om att ett enda monopolföretag kan visa vägen till framtidens musikliv.
Låt oss jämföra med Google. Deras dominans som sökmotor är med rätta omdiskuterad, men Google tillhandahåller åtminstone inte själva webben. Om Google missbrukar sin position finns det konkurrenter vi kan gå till. Spotify ska däremot bli allsmäktigt, om dess lovsångare får som de vill. Konkurrensen är redan undanröjd, genom att de fyra stora skivbolagen gått samman i en kartell som förvägrat licenser till andra liknande företag. Vad säger konsumentverket?
Vi kan vara på väg att lägga alla ägg i en korg. I dag censurerar Spotify texterna till vissa raplåtar, vilket kan vara ett misstag. Få sörjer att vit maktmusiken, som tidigare fanns på Spotify, har plockats bort. Men exemplen visar på en fara för yttrandefriheten om vi överlåter makten över musiken till en enda central aktör.
Även pirater bör idka självkritik: The Pirate Bay blev alltför central, särskilt som symbol. Visserligen har de aldrig lagt sig i vilka filer som delas i dess infrastruktur, men en större mångfald vore önskvärd. Inom kort kommer dock The Pirate Bay att upplösa sig, medan domännamnet säljs till en hugad spekulant. Infrastrukturens olika delar håller redan på att kopieras. Fildelningen återuppstår i mindre sårbar form, befriad från den uttjatade estetiken av skepp och segel.

Fildelning är inte lösningen, lika lite som fildelning är problemet. Fildelning är bara ett av många sätt att dela musikupplevelser med andra. Musik är inte digitala filer. Musik är det som händer där filerna spelas upp. Frågan som främst måste ställas är: Berör musiken oss? Total tillgänglighet på musikfiler är ingenting värt så länge musiken inte kan få oss att förstummas, rysa, gråta, sjunga eller dansa.
Kollektiva upplevelser, knutna till en tid och en plats, har bara blivit viktigare efter digitaliseringen. Därför omsätter levande musik allt mer pengar, men de stora vinnarna på det verkar tyvärr vara fastighetsägare, krögare och bryggerier, snarare än musikerna. Kulturpolitiker borde öppna fler fysiska rum för kulturaktiviteter - inte verka för censur av internet. Hellre otaliga deltidsmusiker än ett fåtal superstjärnor!

Spotify, The Pirate Bay och andra har bidragit till ett oerhört överflöd av musik. De erbjuder oss individuell valfrihet via en tom sökruta. Men för att få höra (nästan) vad som helst, måste vi först veta vad vi vill söka efter. Eftersom ingen av oss kan överblicka hela utbudet, måste vi ofrånkomligen förlita oss på andra. Ett livaktigt musikliv förutsätter att vi kan utsättas för musik som vi inte visste att vi skulle gilla - även om inte artisten har ett hårdsatsande skivbolag i ryggen. Då krävs mer än bara nättjänster. Spotify som allsmäktigt musikmonopol är en torftig vision.

Rasmus Fleischer, 31, är doktorand i historia samt verksam i Piratbyrån, som länge verkat tillsammans med The Pirate Bay. Hans debutbok "Det postdigitala manifestet" utkommer i veckan.

Publicerat 21 september 2009
Uppdaterad 21 september 2009
Tyck till
Det finns 14 kommentarer på artikeln
Logga in och kommentera
Du är inte inloggad!
Logga in till höger
Regler för kommentarer

De som hotar yttrandefriheten heter Tony Blair, Jay Rockefeller med flera. Stackars spotify.

Allting börjar nånstans för att sedan byggas på.
Rom byggdes inte på en dag, TPB byggdes inte på en dag och detsamma med Spotify.
Varför istället inte hjälpas åt att bygga upp musiken på webben och se till att de som levererar varan får betalt ?

Artikeln berör ett existerande och mycket seriöst problem, men siktet är riktat mot fel mål - det är inte Spotify i sig som är det stora hotet, utan syndikatet som består av 'de stora fyra', nämligen Sony, EMI, Warner och Universal. I och med att dessa fyra bolag kontrollerar över 80 av marknaden och sitter på ändlösa mängder skyddat material, så är det också de som har fullständig kontroll över vem som får lov att existera på den marknad där Spotify för stunden har s.k. monopol. Med andra ord, Spotify kan finnas här idag och försvinna imorgon, för verksamheten har ingen kontroll över tillgång till produkten den tillgodoser. Det är pojkarna i skuggorna som är den stora boven... Samtidigt skall vi komma ihåg att det är samma pojkar som vår regering skänkte både grundlagen och rättsäkerheten till, så frågor om vad som är rätt eller fel i dagens situation på underhållningsmarknaden är lite senkomna.

Det finns nåt som heter "similar artists" eller liknande hos Spotify och iTunes, dvs söker man på en artist så rekommenderas även liknande artister - man kan därmed hitta ny musik som liknar den genre man redan lyssnar på.

I grunden finns endast all "officiellt utgiven" musik tillgänglig på iTunes och Spotify, dvs artister som har skivkontrakt. De stora majorbolagen Universal, EMI, Warner & Sony är inte endast skivbolag utan de agerar även distributör åt små independentskivbolag. En distributör behövs för att musiken ska komma upp på iTunes och Spotify.

Vem som helst utan vare sig skivkontrakt eller distributör kan dock få upp sin musik på båda dessa. Lösningen heter CD Baby. De skrev ett distributionsavtal med Spotify i februari 2009, de distribuerar sedan flera år även till iTunes m fl. Man kan alltså utan problem sitta hemma i köket och spela in låtar och sedan få upp dem på Spotify - utan vare sig skivkontrakt eller majorbolag som distributör. Hos CD Baby är alla välkomna.

Sedan finns det ett program att ladda ned som heter Chilirec. Där kan du spela in låtar automatiskt från olika radiostationer där du väljer själv vilken musikart du vill ha. Helt lagligt. Får låtarna direkt på hårddisken i mp3 format.

Rättegången mot TPB ska ha en nämdeman som är anställd av Spotify. Hur skumt låter det ? Alla vet ju vilken hans dom blir. Alltså har dom monopol.

1011 du verkar inte riktigt ha koll på vad ett monopol är. Ett monopol är när en ensam part har tillräckligt stor kontroll över marknaden för att kunna bestämma grunderna för hur marknaden fungerar och kunna begränsa möjligheterna för nya aktörer att etablera sig.
http://en.wikipedia.org/wiki/Monopoly

Det mest välkända monopolet är nog i dagsläget mjukvaruföretaget Microsoft.

10011: Vem som helst kan sätta ihop en spotify-konkurrent, men inte vem som helst kan få avtal med de fyra stora musikförlagen. De visar en tydlig vilja att bara ge avtal åt företag som de kan kontrollera, genom att tex få extremt förmånliga aktieandelar. Förlagen har *inget* intresse av konkurrens, oc de har makten att förhindra den också. Genom att agera som kartell kan de enkelt trycka ner alla alternativ och hålla uppe priserna.

Såvitt jag vet står det vem som helst med de rätta kunskaperna fritt att skapa nya och bättre program - det är inte monopol så länge inte makthavarna blandar sig i och ger just Spotify fördelar. Det ska de naturligtvis ge fan i.

Genom att vara duktig och skapa ett program som blir ledande har man inte ett monopol, inte när det inte finns nån konkurrens.

Jag har provat spotify, men gillade aldrig riktigt. Det är så sällan jag är intresserad av att ha musiken på datorn.
1 2 Nästa
För att anmäla ett inlägg, klicka på Anmäl inlägg
BLOGGBLOGGMed ledar- och debattredaktionen
Sök debattartiklar
Sök ledare