Sluta bygga så handikappvänligt

I veckan börjar terminen och studenterna strömmar till universitets- och högskoleorterna. I höst är antalet antagna högre än någonsin på grund av arbetslösheten och de allt större ungdomskullarna. Det innebär samtidigt att bostadsmarknaden är tuffare än på mycket länge – i Lund lånar till och med universitetets rektor ut sin soffa och teknologkåren har slagit upp ett tält för medlemmar utan tak över huvudet.
Tyvärr räcker sådana punktinsatser inte långt. Antalet studenter som tvingas betala ockerhyror i andra hand lär öka och vissa kommer också att få avbryta utbildningen och vända hem igen. Problemen lär heller inte vara övergående, många unga tar nu chansen att studera för att stå rustade när ekonomin vänder upp igen.
Dessutom kommer antalet 18- till 24-åringar ha ökat med åttiotusen personer inom fyra år.

Fler studentbostäder måste nu byggas. Med tanke på hyresgästernas ekonomi är det givetvis viktigast att de är billiga och funktionella. Men tyvärr är nybyggda studentbostäder i stället ofta dyra och lyxutrustade. Skövdebostäder  skryter exempelvis om helkaklade badrum och hög standard i sina studentlägenheter. Så kostar också en etta på 32 kvadrat över 4 000 kronor i månaden – vilket är mer än hälften av studiemedlet. Men de höga hyrorna beror inte bara på byggbolagens märkliga vurm för handdukstorkar och golvvärme. Dagens regelverk bidrar också till att lägenheter blir onödigt dyra. Till exempel måste alla nya bostäder byggas för att passa människor som är rullstolsburna. Särskilt för små lägenheter får detta olyckliga konsekvenser. Stora dörröppningar och stor toalett gör att toaletten kan ta upp en fjärdedel av lägenheten och att knappt någon vägg är stor nog att ställa en soffa mot. Normen driver dessutom upp storleken på lägenheterna, och varje kvadratmeter kostar över hundra kronor i månaden. Det är mycket pengar i en studentbudget.

Det är givetvis viktigt att människor med funktionsnedsättning har möjlighet att bo var de vill. Men det finns bättre sätt att lösa det på än att bygga enorma toaletter i varje studentkvart. Ett rimligare krav vore att en fjärdedel av lägenheterna måste vara anpassade för personer med funktionsnedsättning. Självklart ska dessa vara spridda över beståndet och lägenhetsstorlekar, så att det utbudet för människor med funktionsnedsättning inte begränsas. För att rätt person ska få tillgång till dessa lägenheter bör det också vara möjligt att ge dem företräde, vilket i de flesta lägen skulle ge dessa personer bostad snabbare än i dag.

Det finns även andra regler som ställer till problem för dem som vill bygga små lägenheter. Boverket kräver till exempel att det ska finnas en vägg mellan kök och vardagsrum och att alla kök måste ha fönster. Men det bör knappast vara statens uppgift att ha åsikter om hur en lägenhet ska se ut – det kan hyresgästerna avgöra bättre själva. Med studenternas preferenser lär det leda till att lägenheterna blir billigare för såväl dem som byggbolaget. Politikerna bör i stället nöja sig med att ställa krav på att byggnaderna står emot oväder och inte rasar, att husen inte förbrukar för mycket energi eller ger sjukdomar på grund av exempelvis mögelproblem. För en bostad med liten toalett är bättre än ingen bostad alls.

MAGNUS ANDERSSON

Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se