Låt mig få slippa skilja mig, Göran
Nu ställer hon socialminister Göran Hägglund till svars.
"Kristdemokraternas politik baseras på kristna värderingar. Men hur tolkar de egentligen prästens uppmaning: 'att älska varandra tills döden skiljer er åt'? Är ett könsbyte värre än döden?"
Jag hade levt som man i 51 år när jag sommaren 2002 blev allvarligt dålig, jag trodde att jag skulle dö. Jag upptäckte att jag lugnade ner mig när jag klädde mig i kvinnokläder och till slut kom insikten: jag är egentligen kvinna.
Av sjukvården i Sverige blev jag dock avvisad som mentalt störd och skulle botas med allehanda psykofarmaka.
Jag och min fru sedan 17 år insåg snabbt att jag inte skulle överleva svensk sjukvård, så vi sålde hennes släktgård i Västergötland och använde en stor del av vinsten till att finansiera mitt könsbyte i England och USA. Inte någon gång under den processen ifrågasattes min mentala hälsa. I februari 2007 utfördes min slutliga operation i USA och jag är numera dokumenterat erkänd kvinna både i USA och i alla europeiska länder utom ett. Mitt hemland Sverige betraktar mig fortfarande som man.
Myndigheterna vägrade att ens pröva min ansökan om ändring i folkbokföringen. Anledningen? Jag hade inte skiljt mig från min fru så som lagen, skriven på 1970-talet, kräver.
Min fru och jag levde tidigare som vilket heterosexuellt par som helst, vi kände knappt till ordet transsexualism och visste definitivt inte vad det betydde. Efter mitt könsbyte lever vi fortfarande tillsammans, i dag som två heterosexuella kvinnor. Den sexuella samvaron fungerar inte längre, men den kärlek vi känner för varandra har utvecklats enormt och på ett sätt vi aldrig innan hade kunnat föreställa oss. Den är annorlunda men också avsevärt starkare än förut.
Kärlek handlar inte bara om sex och samlag, om någon borde förstå det så är det socialminister Göran Hägglund (KD). På samma sätt som hans partikamrater värderar jag min fru och mina barn högt. Varför anses då inte mitt och min frus äktenskap lika viktigt som andras?
Sedan 1 maj i år är det tillåtet med könsneutrala äktenskap i Sverige, och därmed kan mitt problem tyckas vara en bagatell - jag kan ju skilja mig och sedan direkt gifta om mig med min fru. Men att tvingas till skilsmässa enbart för att kunna erhålla rätt id-handlingar är djupt kränkande. Varför ska jag behöva göra det, när andra samkönade par kan omvandla sitt partnerskap till äktenskap genom ett enkelt brev till närmaste skattekontor?
Kristdemokraternas politik baseras på kristna värderingar. Men hur tolkar de egentligen prästens uppmaning: "att älska varandra tills döden skiljer er åt"? Är ett könsbyte värre än döden?
Par där någon av parterna är transsexuell är diskriminerade även på andra områden. Homosexuella betraktas i dag som lämpliga föräldrar och får adoptera eller dela vårdnaden om barn. Genom insemination eller provrörsbefruktning kan de även skaffa egna biologiska barn.
Men dessa rättigheter gäller inte par där någon har bytt eller avser att byta kön. Transsexuella måste till och med gå med på att steriliseras för att överhuvudtaget komma ifråga för att få genomgå ett könsbyte.
Det föds barn i dag med oklart kön eller en mix av bägge, vilket de inte kan rå för. Ska vi inte hjälpa dessa barn till ett liv med familj och barn när tekniken nu finns tillgänglig?
Vad är det som gör att dessa människor är olämpliga som föräldrar efter ett könsbyte, men inte före? Är de mentalt störda? Knappast. Fenomenet transsexualism bevisar att vårt upplevda kön inte alltid stämmer överens med vårt utseende och anatomi.
Man vet att kirurgi och hormonbehandling i 99,9% av fallen är lösningen på problemet. Man vet också att transsexualism inte har något som helst med sexuell läggning att göra. Transsexualism visar att det är av allra största vikt för välbefinnandet och hälsan att få ge utlopp för sitt kön.
Det är viktigt att förstå är att jag egentligen aldrig har varit en man. Jag är mer tillfreds med mig själv i dag än jag någonsin har varit innan mitt könsbyte.
Att kunna få uttrycka sitt kön, sitt sanna jag, borde vara en självklar mänsklig rättighet. Det är det inte i Sverige i dag.
Socialministern har avgörandet i sina händer och kan driva på för att ändra lagen.
Låt mig få slippa skilja mig, Göran Hägglund.
LI SAM
Li Sam har ägnat en stor del av sin tid till att skriva efter könsbytet och tillsammans med sin fru kommer hon att medverka vid bokmässan i Göteborg i år. Hon bloggar på lisamsweden.wordpress.com.
Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se
