Feta är hippare än anorektikerna
I den internationella modedjungeln är det fett som är hett, hett, hett, rapporterar Madelaine Levy, chefredaktör för Bon.
"Kurviga tjejer syns numer även i skranglighetens högborg, franska Vogue."
Den senaste tiden har det rapporterats att även mycket liten övervikt kan vara en
hälsofara. Beskedet passar den svenska bloggeliten som handen i handsken. Fettskräcken är ju som bekant vidspridd i bloggosfärens övre skikt.
Bloggtoppens grand old lady, Katrin Zytomierska, hävdar till exempel att alla vill vara smala och får generöst med påhejning i kommentarsfältet så fort hon gör ett bantningsinlägg. Alltmedan en ung man vid namn Dennis M seglat upp som blogghimlens nya stjärna. Dennis M går fortfarande på gymnasiet, tycker att alla med ett BMI över smått sjukliga 18 är för tjocka, och rekommenderar dieter som går ut på fem dagars svält för varje ätdag.
Utvecklingen är beklaglig på flera sätt, men frågan är om inte det värsta är att den svenska bloggosfären har så dålig koll. Bloggarna, som tar ganska bra betalt av sina annonsörer för att vara trendiga, verkar oförmögna att se bortom sin egen närsynta horisont.
För medan svenskar sitter och gnäller på tjockisar som tar upp för mycket plats på bussen eller oroar sig över en liten miniminivalk i midjan går trenden i den internationella modevärlden åt ett helt annat håll.
Det senaste decenniets mest beryktade brottsling - Fettet - är nämligen tillbaka. I den internationella modepressen ser vi redan rubriker som "The Death of Size Zero". Ett av många tecken på att modevärldens mäktigaste, trendigaste och mest inflytelserika personer håller på att utveckla en helt ny relation till fett.
Stilikonernas stilikon, Kate Moss, är ett glasklart exempel. Lagom till att hon lanserar sitt nya designsamarbete - passande nog en underklädeskollektion för en stor High street-kedja - så har supermodellen, som tidigare fått nöja sig med en planka till byst, ätit sig till ett par minimeloner - b-kupa om någon undrar - att stolt blicka ner emot. Och enligt en artikel i New York Magazine "älskar" la Moss den "mirakulösa" utvecklingen.
Enda frågetecknet är vad pojkvännen Jamie Hince ska ha att säga om saken.
Samtidigt klagar modeskapare, som Victoria Beckhams bästis Roland Mouret, på att han måste sy om och fylla ut sina välskurna klänningar med vaddering inför sina visningar. Annars sitter de inte kvar på de benrangel till modeller som blivit standard på catwalken. Som tur är finns nya alternativ i form av hetare än heta it-girlsen Lara Stone och Daisy Lowe. Kurviga tjejer som numer får synas även i skranglighetens högborg, franska Vogue.
Allra längst går Katie Grand, modemakthavaren vars kunder heter Prada och Louis Vuitton. När Grand, en av världens just nu mäktigaste stylister, slår sig ihop med CondéNast, världens absolut mest glamourlösa tidningshus, blir resultatet nya modetidningen Love. På förstasidan? Nej, ingen utmärglad Olsen-syster. Inget anonymt benrangel i tonåren heller. Inte ens en overkligt välbehållen superwoman à la Claudia Schiffer. I stället är det sångerskan Beth Ditto, stor som ett hus och vacker som en dag, vars valkar får breda ut sig över det superglossiga omslaget.
Det inte bara inom modevärlden som fett är hippare än anorexia. I superpopulära realityserien "The City" på MTV uppstår stor dramatik när huvudpersonen Whitneys exchef anklagar en av hennes vänner för att vara "för smal". Och diskriminering mot alltför smala personer kommer nog bara bli vanligare. Som Sunday Times Style nyligen konstaterade är nämligen det kommande årets bastanta stilikoner bredhöftade kedjerökande Joan i tv-serien "Mad Men", kurviga Oscarvinnaren Kate Winslet, och så popstjärnan M.I.A. som uppträdde på Grammygalan bara tre dagar innan hon födde sin första son. Allt detta medan gårdagens it-girls, Nicole Richie, Mischa Barton och Lindsay Lohan, antingen gått upp i vikt eller försvunnit från skvallersidorna.
Ända sedan heroin chic-trenden puttade ner välmående supermodeller som Cindy Crawford från catwalken i mitten av nittiotalet har tonåriga spindelkroppar dominerat modet. Men modevärlden är ett i grunden rastlöst och föränderligt maskineri. Även de mest dominerande trenderna - som det rådande och i mina ögon väldigt sorgliga koncentrationslägeridealet - hänger sällan kvar i mer än ett femtontal år.
Dessutom handlar nyskapande mode alltid om ett visst mått av rebelliskhet. Så när fettskräcken nu spridit sig från skvallersidorna till Karolinska institutet blir ett rundare, och tydligen lite hälsofarligt, ideal en smart lösning för de som vill trotsa konventionerna, göra stilrevolution och bana vägen för något nytt.
Mot den bakgrunden känns Katrin Zytomierskas idé om att alla alltid kommer vilja vara smala mest som gårdagens nyheter. För att inte tala om Dennis M:s maniska smalhetsextremism. Size zero? Hetsbantning? BMI under 18? Gäsp, gäsp, gäsp. Eller so last season, som vi säger i modevärlden.
MADELAINE LEVY
Madelaine Levy är
chefredaktör på Bon.
Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan