Tillåt bebisar inne i riksdagen
Dagen från helvetet hade kommit till babylyckans land. Det första halvåret i min dotters liv är min man föräldraledig med henne. Men just den här eftermiddagen, för några veckor sedan, hade han viktiga ärenden och jag tog henne med till jobbet. Precis så gör många människor i min ålder. Man pusslar, dealar och meckar för att kirra livet helt enkelt. Först gick det bra. Hon låg på mitt skrivbord och snarkade nöjt i takt med tangentbordets smattrande. Men innan hemgång var det som vanligt votering i riksdagens kammare. Jag stoppade ner henne i vagnen och kutade till plenisalen. Innan jag gick in frågade jag vakten, mest för sakens skull, om det var okej att hon följde med in under omröstningen. Vakten ringde till talmannen för att kontrollera detta och fick ett blankt nej. Jag fick inte gå in och rösta.
För det första måste jag ifrågasätta hur demokratiskt det här är. Har talmannen verkligen rätt att neka en av folket vald representant att fullgöra sin plikt? Den här gången gick det att lösa, jag blev som vi säger, utkvittad och fick därmed giltigt förfall, men tänk om det inte hade gått? För att få bli utkvittad måste man nämligen i regel säga till i god tid.
För det andra visar det bara, än en gång, att politikens stenåldersstrukturer finns kvar. För att människor med alla möjliga livssituationer ska kunna vara politiker måste politikens arbetsformer vara flexibla. Jag vet att det under senare år har blivit bättre. I dag betalar många kommunfullmäktigen exempelvis barnvakt och riksdagen har en barnverksamhet där barn över ett år kan vara om föräldrarna jobbar och förskolan är stängd. Men fortfarande finns stelbentheten kvar. Stelbentheten som stoppade mig från att rösta den där eftermiddagen.
Den vi är formar det vi gör. Själv är jag född i Iran, feminist, journalist och Zlatanist. Men sen tre månader är jag också småbarnsmamma. Just nu oroar jag mig mest för om min dotter ska få plats på en förskola - och om det är en schysst förskola. Jag oroar mig för hur de kommande besparingarna kommer att slå mot hennes generation. Jag blir förbannad om även hon och hennes medsystrar ska begränsas av könsnormerna. Jag vill att hon ska bli en tuff tjej som aldrig tar någon skit. Samtidigt vill jag att hon ska vara kärleksfull och modig. Annars vill jag att hon ska kunna bli precis vad som helst. Astronaut, mjölkbonde eller klassisk violinist - det spelar ingen roll bara hon uppfyller sina innersta drömmar.
Allt det här är politik. Det är tankar om politik som tänks på ett annat sätt än om jag till exempel hade varit född i Nyköping, varit 58 år och son till en verkstadsdirektör som vår talman Per Westerberg. Båda perspektiven behövs. Problemet är att det är alla Westerbergarnas perspektiv som formar såväl politikens former som innehåll. Fortfarande hålls viktiga möten under långa och sena kvällar. Fortfarande definieras frågor som har med vägar, vapen och våld att göra som hårda och viktiga frågor. Men bara det våld som förekommer män emellan. Män som slår kvinnor de är gifta med sorteras in under resten av familjepolitiken och blir tillsammans med skolan och barnen mjuka och lite mindre viktiga frågor.
Talmannen Per Westerberg har fyra barn. Men jag tror inte att hans liv, under de 29 år han har suttit i riksdagen, har kört ihop sig till den grad att han behövt bli portad från kammaren med en bebis under armen. Jag tror inte heller att han har fått utstå det skolboksexempel på dubbel bestraffning jag har sett sen jag kom tillbaka till jobbet efter min dotters födelse. Människor ifrågasätter om jag kan vara en bra mamma när jag å ena sidan lämnar henne hos sin pappa. Å andra sidan är jag hela tiden ängslig eftersom jag inte längre kan jobba varje vardagskväll och på helgerna. Om talmannen hade känt igen sig i det här tror jag inte att han hade varit omöjlig den där eftermiddagen.
Demokratin har många problem. Jag tycker inte att en mjölkstinn bebis som ligger på min arm och gurglar är ett av dem.
MARYAM YAZDANFAR
Maryam Yazdanfar (s) är riksdagsledamot från Stockholms län. Hon bloggar på www.yazdanfar.se.
Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan