Kritik mot Israel är inte antisemitism
I debatten efter Israels angreppskrig mot Gaza har några personer försökt förknippa mig och andra som är kritiska mot Israels agerande med antisemitism. Jag tycker att det är avskyvärt och vill därför vara väldigt tydlig: Kampen mot rasistiska ideologier måste vara konsekvent. Det gäller självklart också kampen mot antisemitismen, en rasistisk ideologi vars historiska facit är väl känt. Det är skrämmande att det finns människor i dag som inte dragit lärdom av historien, utan fortsätter att sprida antisemitiska stereotyper och fördomar. Denna rasism drabbar ännu på 2000-talet judar över hela världen. Det kan aldrig accepteras.
Antisemitismen i alla dess former måste alltså bekämpas aktivt. Det gäller både den medvetna ideologiska rasism som nynazister och förintelseförnekare står för och de konspirationsteorier och nedvärderande omdömen som medvetet eller omedvetet reproducerar stereotyper och fördomar mot judar. Det är bland annat därför som jag fortsätter att tillsammans med andra minnas och manifestera på förintelsens och Kristallnattens minnesdagar.
För mig som anhängare av Palestinas rätt till självständighet och motståndare till staten Israels folkrättsbrott är det viktigt att rågången är tydlig. Kritiken ska alltid riktas mot staten Israel. Ansvaret för att hålla rågången i debatten om Israel-Palestina faller på båda parter. Vi som sympatiserar med det palestinska folkets kamp för ett eget land måste alltid bekämpa antisemitiska attityder och konspirationsteorier. Ibland har denna gräns överträtts och det är aldrig acceptabelt.
Samtidigt gör en del Israelvänner övertramp när de anklagar Israels kritiker för antisemitism. Kampen mot rasism och antisemitism gynnas inte av att antisemitismen relativiseras på det sättet. Det är smaklöst och oansvarigt att tillskriva alla oss som arbetar mot Israels ockupation, murbygge, bosättningar och dagliga våld mot palestinier antisemitiska uppfattningar.
Vi i Vänsterpartiet har en historia av kamp mot rasism och högerextremism. Under spanska inbördeskriget åkte många vänstermänniskor till Spanien för att slåss för demokratin och mot den fascistiska diktaturen. Under andra världskriget internerades vänstermänniskor i Sverige för att de var antifascister.
Det är många som under årens lopp slagits för demokratin och mot rasistiska föreställningar. Jag är stolt över att min egen farfar var en av dem. "Trots påtryckningar från de tyska nazisterna i Stockholm vägrade Emil Ohly, kyrkoherde i Tyska kyrkan, våren 1935 att hissa hakkorsflaggan utanför församlingssalen" skriver Forum för levande historia i broschyren "På denna plats".
Jag och Vänsterpartiet kommer att fortsätta stå i första ledet i kampen mot rasism och antisemitism. Samtidigt kommer vi självklart att fortsätta kampen för ett fritt och självständigt Palestina. Det är för mig den enda hållning som konsekvent försvarar de mänskliga rättigheterna.
Lars Ohly
Lars Ohly är ledare för Vänsterpartiet.
Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan