Varför är det OK att hata poliser?

Jag såg en pappa skälla ut sin son häromdagen. Sonen betedde sig visser- ligen som en äkta snorunge, men jag tror att många av oss som stod där på plats reagerade en aning över pappans språk-val. Jag märkte att pappan var ordentligt upprörd. Trots det så tror jag att han i dag ångrar vissa saker som han hade sagt.
Sedan Malmöpolisernas uttalanden i förra veckan så har jag som före detta polis fått många frågor kring dessa ut- talanden. Rasistiska uttalanden är givetvis aldrig bra och sådana ska inte försvaras.
Men man måste också diskutera varför poliserna pratade på det sättet i polisbilen. I vilken situation befann sig de poliser som jobbade under kravallerna i Rosengård?
Jag är inte alls övertygad om att de här uttalandena var ett tecken på någon djupare form av rasism, utan att det kanske mer var tecken på aggression och frustration. Denna gång handlade uppgiften om att gå i konfrontation med hatiska invandrarungdomar. Nästa gång handlar det kanske om ta itu med främlings-fientliga skinheads, som kanske också betecknas med ett öknamn i stridens hetta.

Att enskilda polismän uttalar sig på ett förkastligt sätt får givetvis en oerhörd slagkraft i debatten. Men lika viktigt som fördömanden är det att försöka förstå vilka mekanismer som ligger bakom denna händelse. Att avfärda problemet som olycksfall, isolerade till de polismän som nu blir syndabockar tror jag är föga konstruktivt. Den enda läropengen blir att man inte ska dokumentera snacket med mobilen.
Jag tycker också att det är intressant hur ensidigt problematiken belyses i debatten. När till och med ambulanser och brandkåren råkar ut för stenkastning är det lätt att föreställa sig det hat som möter poliser i konfliktsituationer.
Visst tränas poliser i att tåla våld, hot och smädelser och att agera proffsigt och kallt i alla lägen. Visst har vi som medborgare rätt att förvänta oss att poliser inte sänker sig till verbala kränkningar. Men varför talar ingen om att också hatet mot poliser är ett problem?

För att förstå hela vidden av problemet måste vi komma ihåg att under polis- visiren finns vanliga människor. Poliserna själva blir kallade för betydligt värre saker än de grodor som nu citeras. Många poliser hotas ofta till livet och får dagligen höra saker som skulle skrämma många människor till vettet.
Jag har personligen fått höra saker som, "du ska dö", "jag ska våldta din mamma", "jag ska döda dina barn".
Om man sen lägger till att man får stenar och brandbomber kastade på sig så händer det saker inombords vare sig du är polis eller inte. Adrenalinet rusar och man försöker att inte bli träffad samtidigt som man bara vill hem till sin familj. Vad har man för känslor mot folk som vill skada en allvarligt eller kanske till och med döda en? Det kanske är "inskränkt" och "primitivt", men det är klart att man bygger upp någon form av aggression som försvar. Bygger man upp sådana känslor så måste de få utlopp.
Att plocka bort de här poliserna från yttre tjänst gör varken till eller från. Kanske känns det bra för polischeferna att visa handlingskraft, som svar på kritiken. Men i det långa loppet påverkar det givetvis ingenting.

Poliser är inget annat än vanliga människor, som reagerar ungefär som du och jag när vi trakasseras.
Man vänjer sig kanske efter ett tag när man inser att det inte alltid är riktat mot en som person. Men att exponeringen av ständiga smädelser och våld sakta nöter ned det yrkesmässiga tålamodet och skapar en speciell jargong är nog något som vi får vara beredda på kan hända så länge det är människor och inte maskiner i polisuniformerna.
När ungdomar kastar sten och brandbomber på poliser och brandmän så är det många som undrar varför. Men när polismän uttalar sig förkastligt är det inga experter som vill analysera. Tyvärr tror jag inte att det går att hitta någon lösning på hatiska poliser utan att också diskutera orsakerna till hatet mot poliser.



HASSE BRONTÉN
Hasse Brontén är ståuppkomiker och före detta polis.
Han bevakade bland annat Göteborgskravallerna för Säpo.

Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se