Skriv ut Skriv ut Textstorlek: Textstorlek 1 Textstorlek 2 Textstorlek 3
Tack och adjö. I dag tackar George W Bush för sig efter åtta år i Vita huset.

Bush kommer få rätt till slut

Jag hoppas innerligt att "change" för Barack Obama inte innebär en återgång till en tid då vi i väst accepterade tyrannier, skriver samhällsdebattören och företagaren Dick Erixon: "Den idealistiska internationella politik som Bush introducerat ställer inte upp på status quo, utan avser att i alla lägen verka för mer frihet och demokrati." "Men kan hela världen befrias på en gång? Nej, och den kritik man kan rikta mot Bush är att han varit för ivrig."

Det har blivit närmast obligatoriskt att driva med George W Bush och hävda att allt han gjort har varit fel, fel, fel. Men kritiken är väldigt närsynt. Och redan har den avgående amerikanske presidenten börjat omvärderas.
Historikern Andrew Roberts påpekar i Daily Telegraph att terrorattackerna 11 september 2001 kommer att dominera det historiska perspektivet, och det faktum att president Bush såg till att inga fler attacker inträffade på amerikansk mark är en bedrift som inte kommer att underskattas.
Men jag menar att man måste ta flera steg tillbaka för att se vidden av vad Bush velat åstadkomma. Hans ambition har varit att förändra världen, och vi har bara sett början på den utveckling han satt i rörelse. I installationstalet 2005 utvecklade han sin vision: en värld i frihet och demokrati, där ingen är förtryckt och där ingen förtryckare tillåts begå brott mot mänskligheten.
Bush kastade därmed den gamla internationella politiska spelplanen över ända, den där vi i väst accepterar, ja, till och med legitimerar, förtryckarregimer runt om i världen. Den gamla spelplanen kallas "realpolitik" där "stabilitet" är målet. Men stabilitet för vem? För oss i väst! Inte för de förtryckta. Vi blundade för mördandet i Afghanistan, Irak, Sudan och Burma.

Den idealistiska internationella
politik som Bush introducerat ställer inte upp på status quo, utan avser att i alla lägen verka för mer frihet och demokrati. Logiken, och egenintresset, bakom denna strävan är att människor i frihet inte blir terrorister och fundamentalister. Länder där demokrati slagit rot, anfaller inte andra stater.
Men kan hela världen befrias på en gång? Nej, och den kritik man kan rikta mot Bush är att han varit för ivrig. Han trodde att demokrati kunde etableras i Mellanöstern lika snabbt som i Östeuropa, när människorna där befriades från kommunismens bojor. Men bara därför att tillvägagångssättet haft brister, betyder det inte att idealen om frihet och demokrati är ogiltiga.

Jag hoppas innerligt
att "change" för Barack Obama inte innebär en återgång till en tid då vi i väst accepterade tyranniet, som i en lång rad länder plågar mer än halva jordens befolkning. Bush har tagit de första stegen in i en ny epok där vi ser förtrycket och aktivt motarbetar det. Eller som han själv sagt: "Genom våra ansträngningar har vi tänt en frihetens eld i människors medvetande. Den värmer dem som känner dess kraft, den bränner dem som bekämpar dess framfart, och en dag kommer denna frihetens otämjda eld att nå de mörkaste hörn av vår värld."

Men är det inte mer
krig och elände som Bush har skapat? Nej. Fredsforskarna är samstämmiga: det pågår färre krig i världen nu än det gjort på 50 år. Inte sedan 1960 har antalet krig varit så få som nu. Det tillhör nidbilden att se Bush som krigshetsare, men statsmän som är tydliga med att man är beredd att tillgripa krig, är ofta de som kan undvika dem. Bush har för skurkstater gjort klart att våldshandlingar, likt exempelvis talibanernas, får förödande konsekvenser.
Det är när man ser till de utomordentligt höga ambitioner som George W Bush haft, som man kan börja förstå honom. Han sa redan när han bara var presidentkandidat, på republikanernas konvent år 2000, att: "Vi ska inte skriva fotnoter utan kapitel i berättelsen om Amerika."

En som begriper detta
är förre redaktören för Spectator, Bruce Anderson, som i brittiska Independent skriver att Bush är en avsevärt större och mer betydande gestalt än den karikerade versionen. "Eftersom han satt mäktiga globala förändringar i rörelse, kommer det att vara omöjligt att bedöma hans presidentskap under många år."
Och säkerhetspolitiske experten Brian Michael Jenkins vid Rand säger till Kanadas största tidning Globe and Mail: "I det fall Irak om tio år är en demokratisk, västvänlig regional makt kommer kritiken mot Bush att tvingas genomgå en stor omprövning."
Enligt min mening är George W Bush den förste politiske ledaren som förstått vad mänsklighetens uppgift är under 2000-talet: befria alla människor på denna jord.


Dick Erixon

Dick Erixon bloggar på erixon.com.

Publicerat 20 januari 2009
Uppdaterad 20 januari 2009
Tyck till
Det finns 205 kommentarer på artikeln
Logga in och kommentera
Du är inte inloggad!
Logga in till höger
Regler för kommentarer

Visst är det så! Tänk bara på USA:s mönsterdemokrati i MÖ, Saudiarabien. Hur mycket bättre kan det bli? Eller ta Egypten so sedan de blev demokratiska på amerikanska lyckats radera ut sådant opportunistiskt trams som politisk opposition. Men ännu är det långt kvar. Palestinierna har inte förstått bättre än att de tror att man ska respektera utgången av ett demokratiskt val. Men där satte både EU och USA ner foten och deklarerade att något sådant liberaldemokratisk tjafs tolererar vi bara inte. Så ge Bushpolitiken lite tid på sig bara så kommer snart hela MÖ att vara lika demokratiskt som Saudiarabien.

Menat 13.55

Redan nu så börjar opinionen svänga något i USA när det gäller George W Bush. Det har redan börjat höjas kritiska röster mot President Obama i Washington. På en lunch med representanter från republikerna så uppmanande han dom att inte lyssna på Rush Limbaugh, en konservativ radiopratare, och avbröt en republikansk politiker med orden, " I won". Vi få se hur lång smekmånad Barack Obama får. Han behöll som bekant Bush´s försvarsminister.

Mentat jag har träffat många amerikaner som ser åren med Reagan och Bush som mörker, så det beror tydligen på vilka amerikaner man träffar.

En republikansk president framställs alltid som samhällets fiende nr 1 i svenska media. Det var likadant med Ronald Reagan som numera betraktas som en av de bästa presidenter USA har haft - av amerikanerna själva alltså.

I takt med att läget förbättrats i Irak har medias intresse svalnat. Det finns mycket kvar att göra men det finns åtminstone hopp om att demokratin kan få fäste där. Att bli av med Saddam var ett stort framsteg!

USA ska vara glada över att äntligen ha blivit av med en sån olämplig ledare. En katastrof för USA helt enkelt.....

Att det kan vara en sån skinnade mellan far o son! BURSH den äldre var inte så krigssugen. Han hade även sitationer där han kunnat ta till vapen men inte gjorde det varför? Den förra presidenten var abslout en av dom sämsta i usa historia enligt mig!!

Irakkrig och frihet. Glöm det! Irakkrig och olja är vad det handlar om, en korkad satsning från Bush som lett till att USA i dag har världens störtsta statsskuld och problemen med energiomställningen kvar. Om krigspengarna hade satsats på alternativa energikällor hade dom gjort nytta för alla människor på den här globen

MyWay,

Jag ser inte alls varför Saddam Hussein skulle utgjort ett så pass stort hot mot sin region. Trots allt vek sig ju hans armé på ett par dagar i båda krigen.
Att Irak t.ex. skulle besegrat Iran har jag mycket svårt att tro.

Angående Zimbabwe, eller Afrika i allmänhet, ser man tydligt varför operationen i Irak inte var driven av någon frihetstanke. Varför bryr man sig i sådana fall inte om diktaturerna i de fattiga länderna?

forts...

Angående Afghanistan så har de ju hamnat i en tung sits. Om det inte hade varit för kriget i Irak så hade det nog funnits stora chanser att faktiskt åstadkomma något bra i Afghanistan. Nu sitter Obama i en tuff sits. Han tycks mer eller mindre offra Irak för att vända situationen i Afghanistan.

BellaSvedese,
"Problemet som jag ser det är att hela området lider av en demokratibrist. Finns det något land som går åt rätt håll i den regionen?"

Det gick åt rätt håll ett tag, men tyvärr är ju många av de fundamentalistiska ledarna resultatet av en motståndskamp mot korrupta ledare som var marionetter för väst. Iran är väl kanske det mest tydliga exemplet.
Jag tror aldrig att vi kommer att locka mellanöstern med västerländsk demokrati så länge vi fortsätter att lägga oss i deras affärer. Det har blivit dåliga resultat i princip varje gång. Och man behöver ju inte se längre än till kommentarerna här på Expressen för att märka vilket starkt muslimhat som ligger och bubblar i grunden. Varför skulle de då vilja närma sig oss? Den dagen vi börjar att behandla dem som likvärdiga och med respekt så kommer de moderata muslimerna ha mycket lättare att komma till makten.

BLOGGBLOGGMed ledar- och debattredaktionen
Sök debattartiklar
Sök ledare