Sluta tafsa på oss på krogen

Hanna Fridén skriver på www.metrobloggen.se/hannafriden.

Det idylliska sextiotalet! Rosiga sekreterarflickor som fnittrade glatt när chefen tog dem på ändan! Tjusiga skildringar av kvinnor som blev indragna på kontor och tagna mot golvet utan förspel! Käckt skvaller på toaletten efter att en manlig kollega fällt plumpa sexuella kommentarer! Vilka tider!
Usch, jag vill spy. Jag tackar gud för att samma typ av beteende i dag skulle belönas med att killarna åkte ut med ändan före och med en anmälan på sexuella trakasserier i bagaget. Att ingen i dag tror att de kan ta mig på stjärten och förvänta sig att få en generad fnissning tillbaks, snarare en rak höger! Den här återhållsamheten verkar tyvärr vara begränsad till kontoret. Ute på krogen är verkligheten fortfarande exakt densamma.

Jag jobbar inom media, och det som skrivs i bitska kommentarer om den sviniga mediasvängen är inte direkt en överdrift. Som ung tjej i mediabranschen ses du ofta som ett lätt byte. Ung, naiv, feg och gullig. Jag kunde gå på en arbetsintervju i början av veckan och allt verkade soft och bra. Några dagar senare sprang jag på samma personer ute på krogen, och då var det tafs på stjärten, vidriga kommentarer om att de ville knulla mig och ett jävla hallå om sexuella fantasier. Och jag, som många andra, visste faktiskt inte vad jag skulle göra åt det hela. Jag var snäll och gullig, antar jag. Jag sa nej, jag sa nejtack. Jag sa inte: "Dra åt helvete ditt jävla svin!" och jag kompletterade inte med en polisanmälan. Hur skulle jag veta hur det kunde påverka min karriär? Jag hade ingen aning om vilken makt de här gubbarna hade, för jag var ny och naiv. Ett lätt litet byte. Jag mådde dåligt över det och var rädd som fan.

Jag är inte ensam om det här. I princip alla tjejer jag känner har en liknande historia från rookieperioden. Tjejer som blivit indragna på krogtoaletter och fått kläderna avryckta, som fått händer inkörda i trosorna, äckliga samtal med sexuella fantasier mitt i natten och så vidare. Ingen av dem gjorde något. Det kanske var normalt? Var de konstiga som upplevde det här som obehagligt? Skam och skuld. Men det här handlar inte enbart om min bransch.
Med handen på hjärtat, vilken tjej kan påstå att hon aldrig blivit tafsad på när hon varit ute på krogen? Ingen! Hur många anmäler det, då? I princip ingen. Tar man upp frågan och uppmanar tjejer till att ryta ifrån så finns det till och med folk som säger emot och lobbar för att man bara ska säga ifrån artigt och trevligt - som om män vore dagisbarn som inte fattat att man inte får ta sig vilka friheter man vill med folks kroppar. Som om de vore dumma apor! Newsflash, alla vuxna människor vet att det är fel, att tafsa är ett aktivt val. De gör det för att de kan och de vet att ingen anmäler.

Till slut började jag säga ifrån. Jag började anmäla. Det visade sig vara oerhört lätt och smidigt och du blir behandlad med en respekt som jag aldrig kunde föreställa mig innan. Ingen tafsar på mig i dag och ingen vågar lägga kränkande sexuella kommentarer.
Men fler av oss måste göra det här för att få en ordentlig förändring i samhället. Du kanske tyvärr blivit så van vid tafs att det inte ter sig särskilt viktigt, men tänk då på vad människor som aktivt väljer att kränka någon kan fortsätta med? Om de tänjer på de här gränserna, hur stor risk är det då att de tänjer på gränserna ytterligare och begår ännu grövre sexbrott? Och vad skickar det ut för signaler till andra tjejer? Ska vi bara titta på och fnissa i all evighet? Är det rätt att man går runt där, som ung tjej, och skäms i stället för att göra något åt det?

I dag finns det många tjejer som inte anmäler varken tafs eller våldtäkt för att de inte vet var gränserna går eller för att de är rädda för att inte tas seriöst. Så länge vi tolererar mindre sexbrott kommer det vara svårare att sätta tydliga gränser för vad som absolut inte är okej. Jag vill inte höra om ännu en tjej som dras med skam för att hon blivit våldtagen på en efterfest för att hon varit full och tror att det är hennes eget fel. Därför tjejer, anmäl! För allas vår skull.

Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se