Skriv ut Skriv ut Textstorlek: Textstorlek 1 Textstorlek 2 Textstorlek 3
Känslig fråga. Jag tror att dödshjälpsfrågans känslighet beror dels på religiösa föreställningar, dels på riskerna med att tillåta aktiv dödshjälp, skriver Göran Lambertz.

Gör inte dödshjälp till fråga om synd

Justitiekansler Göran Lambertz välkomnar debatten om laglig dödshjälp. "Personligen tycker jag inte att religionen ska få påverka den sortens avvägningar överhuvudtaget." "Det är verkligen konstigt att ens dödsögonblick, som är ens mest privata ögonblick, ska få styras av någon annans åsikter."

I dag har en människa inte rätt att själv välja att avsluta sitt liv. Starkast kritik till förslaget om en ändring i lagstiftningens syn på aktiv dödshjälp, eutanasi, kommer från religiöst håll.
Jag har stor förståelse för att frågan om dödshjälp väcker starka känslor. Men personligen tycker jag inte att religionen ska få påverka den sortens avvägningar överhuvudtaget. Då har religionen tagit ett alltför stort kliv in i även icke-religiösa människors liv.
Jag är av uppfattningen att man borde utreda eutanasifrågan ordentligt och verkligen fundera igenom argumenten för och emot. Jag är medveten om frågans laddning och väljer därför att uttrycka mig varsamt om min egen uppfattning. Men jag vill ändå säga att jag tycker att vi hanterar frågan onödigt försiktigt här i Sverige. Därför välkomnar jag den senaste tidens debatt. Vi måste samtala öppet om dödshjälp och våga diskutera de juridiska och existentiella aspekterna på ett intellektuellt plan.

För några år sedan
utreddes den svenska vården i livets slutskede, så kallad terminalvård, men utredaren fick märkligt nog uttryckliga order att inte beröra frågan om aktiv dödshjälp. Jag tror att dödshjälpsfrågans känslighet beror dels på religiösa föreställningar, dels på riskerna med att tillåta aktiv dödshjälp.
Det är svårt att alltid veta säkert om personen verkligen själv vill dö, och systemet skulle i varje fall teoretiskt kunna utnyttjas av den som har något att vinna på att den sjuke dör.
En av Sveriges mest främsta och välkända jurister, Jan Hellner, ringde mig strax innan han dog. Han ville att jag skulle se till att det så småningom blir en riktig diskussion om aktiv dödshjälp. Han tyckte att det var ovärdigt att inte själv kunna välja när livet skulle vara slut. Något så djupt privat och avgörande borde människan själv få bestämma över, menade han. Jag hade svårt att säga emot honom då.

Än i dag har jag svårt
att hitta tillräckligt goda argument mot eutanasi. Jag har mött människor vars största ångest inför döden är just att inte ha kontroll över det beslutet. Och det är ju verkligen konstigt att ens dödsögonblick, som är ens mest privata ögonblick, ska få styras av någon annans åsikter.
Det är lätt att föreställa sig att religionen påverkar detta, eftersom det har funnits så mycket föreställningar om "synd" kring att ta sitt eget liv.
Ett annat problem med den makt som religionen har i samhället är tillämpningen av religionsfriheten. Jag anser att religionsfriheten visserligen måste finnas men är bekymmersam eftersom den kan bli en religiös förevändning för vad man får göra. Den grundlagsskyddade friheten för människor att utöva sin religion innebär att lagstiftaren i princip inte kan förbjuda sådana handlingar eller yttringar som är en del av religionen. Frågan är till exempel om man får predika sin lära i vilka ordalag som helst, och om man får undervisa sin lära i skolan fastän den strider mot läroplanen? Frågan är om man får avböja viss cancerbehandling för sina barn, eller omskära pojkar utan bedövning?

Det är svårt att sätta gränsen för hur långt vi kan gå i religionsfrihetens namn, och det kan bli ännu svårare när det kommer nya religioner utifrån. Det juridiskt relevanta är "utövandet" av religionen. Det är utövandet som är grundlagsskyddat, inget annat. Men det kan ofta vara svårt att dra gränsen mellan handlingar som innebär ett utövande av religion och handlingar som av vissa ses som utövande, men av andra som mer eller mindre fundamentalistiska religiösa yttringar.
Ibland hamnar också religiösa uppfattningar och demokratiska principer i konflikt med varandra.
Jag menar att vår yttrandefrihet måste ge oss rätten att kränka som ett led i en kritisk och öppen diskussion.
Vi vet att det finns stora grupper människor som känner sig oerhört kränkta av till exempel Muhammed-karikatyrerna, men samtidigt har vi en yttrandefrihet som säger att vi får teckna hur vi vill. I en demokrati får man vara arg på varandra och får säga vad man vill. Att kränka någon för kränkningens egen skull är omoraliskt. Finns det däremot ett syfte med kränkningen, så måste man kunna göra det.
Våra religioner är gamla, bär så mycket av tradition och är känsliga för så många att vi respekterar dem mer än andra sedvänjor. Men samhället måste också värna icke-troende människors rätt till ett liv bortom osund religiös påverkan.


Göran Lambertz

Göran Lambertz är justitiekansler.
 Han tror att själen försvinner när våra kroppar upphör att existera.

Texten är en bearbetning av Göran Lambertz medverkan i intervjuboken ”Personligt – samtal med fritänkare”, av Christer Sturmark. Läs mer på www.bokenpersonligt.se.

Publicerat 17 december 2008
Uppdaterad 17 december 2008
Tyck till
Det finns 124 kommentarer på artikeln
Logga in och kommentera
Du är inte inloggad!
Logga in till höger
Regler för kommentarer

Sanningen är förmodligen att ingen - verkligen ingen! - kan acceptera sådant som obotlig cancer eller senildemens, så många begraver helt enkelt sina tankar och känslor kring dessa ovärdiga slut på ett liv. Därför vill många helt enkelt inte höra om sådant som dödshjälp, vilket påminner oss alla om att livet kan sluta på ett fruktansvärt ovärdigt vis. Vissa av oss har haft tid att fundera på saken, och erfarenheter som säger att det finns värre ting i livet än döden. Andra stänger istället av. Synd.

När ett ämne är så tabubelagt att alla försök till en diskussion värd namnet genast slås ned med en mängd låtsasargument som inte ens försöker vara objektiva, ja då kan man tryggt utgå från att motståndet handlar om annat än vad det ger sken av. "Ättestupan" tas ofta upp, men ärligt: Vi är ju redan där: är du gammal och inte kry, eller senildement, så är du i stort sett en sifferkod som ska tas hand om i mån tid och pengar finns. Vad är skillnaden? Har du inte en bra relation med dina barn, eller kanske inte har barn alls, så kunde du lika gärna sitta på ättestupan...

Lite märkligt också att redigera in en hel intervjubok som debattinlägg på Sidan 4? Vet den intervjuade ens om att han deltar i en debatt? Hur är det med etiken, Sturmark?

Än så länge gäller läkaretiken även om den håller på att urholkas.
Vore det inte på sin plats att när ni stänger en artikel för kommentarer att ni tar bort uppmaningen att diskutera artikeln?

Lite märkligt att "vi är i 2000-talet" innebär att man skall ta livet av folk. Ättestupan t ex var ett forntidsfenomen. Om humanism är lika med den rätten så visar det bara hur snett de hamnat.

Ämnet är så känsligt att de flesta läkare, som anser att dödshjälp faktiskt har en rättmätig del inom vården, finner det bäst att hålla klaffen. Detta på 2000-talet!! Skandal... Och vem anser sig ha rätten att tala om för mig att jag måste avsluta mitt liv under smärta och total förnedring för att "det är fel att döda"? Om och om och om igen tvingas vården erkänna att man misslyckas då det kommer till personligt engagemang, respekt och medlidande. Ändå anser sig samma vård vara moraliskt överlägsen mot alla oss som anser att dödshjälp, under givna former, är en självklarhet alla borde vara fria att utnyttja eller låta bli.

Kära nån! Så länge man tolkas som en jävla nynazist för att man argumenterar för dödshjälp vid livets slutskede, under kontrollerade former, så kommer debatten alltid vara sned. Jag blir så upprörd!! Vi lever i dag i ett sekuläriserat land, som liktförbaskat styrs av jude-kristen moralism. Ja, jag är humanist, tillika ateist (dvs jag tror inte på gudar). Det första betyder dock att jag respekterar andra människors tro. Det jag inte förstår är varför jag inte kan möta samma respekt tillbaka?

Vet du verkligen inte vem Sturmark är? Det är han som informellt styr och ställer här och ligger bakom en oproportionerligt stor del av artiklarna här på sidan.
Snart ser vi Flyborgs dödspatruller in action, förbud mot åsikter som inte prövats vetenskapligt och munkavle på alla religiösa yttringar som sker utanför hemmet.

Magnolia. Det var bland det dummaste jag hört! Jag vet å andra sidan inte vilka Lambertz och Sturmark är. Men som vanligt går det inte att få till stånd en sansad diskussion. Motståndarsidan förgiftar som vanligt all diskussion med en massa luddiga anspråk på vad som är rätt och fel...

Gång på gång visar det sig: personer som vill att livet skall avslutas när de blir sjuka ändrar ståndpunkt när de hamnar i den situationen. Men med "humanisternas" inställning finns ingen återvändo. "Humanism" (i Lambertz och Sturmarks tolkning) och människovärde går inte att förena.
Sök debattartiklar
Sök ledare