Djursexförbud är rent hyckleri
"Kan någon vara snäll och förklara på vilket sätt ett djur kan tänkas lida mer av sex än av slakt?"
"Är inte artificiell inseminering av djur ett synnerligen grovt exempel på just den typ av sexuellt utnyttjande som lagen i så fall bör förbjuda?"
Sex mellan människor och djur bör förbjudas i lag. Så menar 96 procent av alla som svarade på Expressens webbenkät. Det tycker också de, ett par hundra, demonstranter som 4 oktober intog Mariatorget i Stockholm under banderollen "Förbjud sexuella övergrepp mot djur".
Webbenkätsvaren och demonstrationen är svenska uttryck för en våg av kriminalisering av tidelag och djurpornografi som de senaste åren svept över USA och Nordeuropa. Senast var det Holland vars riksdag i mars enhälligt röstade igenom ett förbud.
Vad är det som ligger bakom detta växande engagemang i frågan om sex över artgränsen?
I USA handlar lagarna om ett bakslag mot människor som kallar sig för "zoos", det vill säga zoofiler. Under 90-talet fann "zoos" varandra på Internet och de började träda fram på tv-program och i massmedier. De förklarade att deras kärlek till djur var en sexuell inriktning som liksom andra icke-normativa sexualiteter förtjänade tolerans och respekt. Detta var att gå för långt.
När en "zoo" i delstaten Washington dog 2005 efter att ha penetrerats av en hingst började bakslaget, som resulterade i att flera delstater raskt antog lagar som kriminaliserade sexuell kontakt mellan människor och djur.
I Europa handlar tal om förbud mindre om ett bakslag mot zoofiler och mer om ett folkligt engagemang mot det som många uppfattar som ett oacceptabelt utnyttjande av varelser som inte kan skydda sig mot övergrepp. Sex med djur är som sex med barn, menar man.
Man kan fråga sig om en jämförelse mellan djur och barn är det bästa sättet att tänka kring djur. Kommer vi någonsin att verkligen kunna utveckla en respektfull etik gentemot djur om det bästa vi har att erbjuda dem är att de blir betraktade som barn?
Men det större problemet i sammanhanget är att engagemanget kring ett förbud mot sex med djur kan komma att motverka, snarare än att befrämja, djurens välfärd i samhället.
På EU-slakterier dödas varje år nästan 360 miljoner grisar, får, getter och nötkreatur, liksom flera miljarder fåglar. De flesta av dessa djur har levt hela sina liv under villkor som, även om man kan tala om vissa förbättringar under de senaste åren, fortfarande skulle få de flesta människor att brista ut i gråt om de såg dem. Vi behandlar djur som varor. Vi slaktar dem på löpande band och debatterar över vilka slaktmetoder är de mest "humana". Vi äter deras lik. Vidden av den moderna industriella misshandeln av djur är så fullständigt hidös och oförsvarlig att vi gör allt vi kan för att inte ta in och bearbeta det.
Vad bra, då, om vi kan försöka bearbeta den skuld vi kollektivt känner inför djurens lidande genom att avleda uppmärksamheten från den industriella slakten och vårt eget deltagande i den och peka ett anklagande finger i stället åt skumma figurer som "sexuellt utnyttjar" djur. Vad bra att det är de som utnyttjar djuren, och inte vi. Klart att man skriver under ett internetutrop, deltar i en demonstration, svarar "ja" på en webbfråga om huruvida man är emot sexuellt utnyttjande av djur. För att sedan gå och handla kycklinglår på extrapris till middag.
Till skillnad från - mig veterligen - alla som hittills uttalat sig i denna fråga har jag faktiskt sett och studerat djurporr, som en del av ett forskningsprojekt som handlar om människans syn på djur. Det man ser i kommersiellt producerade djurporrfilmer är tveklöst ofta en fråga om misshandel, vad gäller både många av de kvinnliga porrskådisarna - djurporr avbildar i stort sett bara kvinnor och djur - och av de hundar, hästar, getter och ålar som uppträder i filmerna.
Djuren tyglas och drogas, men de dödas inte. Personligen har jag svårt för att finna argument för varför djurporr av något slag ska få finnas. Men samtidigt frågar jag mig om det inte skulle vara mycket lättköpt och höjden av hyckleri att förbjuda djurporr och tidelag samtidigt som vi fortsätter att tillåta den industriella slakten av djur.
Kan någon vara snäll och förklara på vilket sätt ett djur kan tänkas lida mer av sex än av slakt?
Och om man nu ska förespråka ett förbud mot sexuellt utnyttjande av djur, hur ska man då behandla artificiell inseminering av djur, som är en mångmiljardindustri - långt större än djurporrindustrin - som grundas på just sexuellt utnyttjande av djur? Artificiell inseminering handlar ju om att handjurs könsorgan stimuleras till ejakulation och att hondjur penetreras och fylls av sperma - av människor, med händer eller verktyg, och under tvångsliknande förhållanden.
Kan den visa människan som förklarar varför djur lider mer av sex än slakt också vara snäll och upplysa om varför artificiell inseminering av djur inte är ett synnerligen grovt exempel på just den typ av sexuellt utnyttjande som lagen i så fall bör förbjuda?
Don Kulick är professori antropologi vid New York University. Han är
också en av skribenterna i Petra Östergrens antologi "F-ordet,
mot en ny feminism".
Don Kulick
Don Kulick är professori antropologi vid New York University. Han är också en av skribenterna i Petra Östergrens antologi ”F-ordet, mot en ny feminism”.
Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se
