Klockan klämtar för dig, Hägglund

Jag är nyss hemkommen från Kalifornien, upplyft av valresultatet där som innebär att äktenskapet skyddas som institution för man och kvinna. Desto större är min besvikelse över utvecklingen i Sverige.
Många kristna beklagar liksom Göran Hägglund beslutet att avvisa kd:s utsträckta hand i äktenskapsfrågan.
Vi accepterar att homosexuella ska reglera sitt förhållande juridiskt och ceremoniellt. Men vi kan aldrig gå med på att partnerskap mellan homosexuella kallas för äktenskap. Äktenskapet är till för kvinnan och mannen. Så står det i bibeln. Äktenskapet mellan kvinna och man som fundamentet i samhället har en tusenårig historia.
I bibeln säger Jesus: "Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna? Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru och de två skall bli ett kött".

Vad Gud har sammanfogat får människan alltså inte skilja åt.
Jag säger inte att en man eller kvinna inte kan uppfostra ett barn. Men börjar politikerna tumma på äktenskapet nu blir nästa fråga om homosexuella ska kunna adoptera och insemineras. Därmed fråntas barnet sin rätt till sin mamma och pappa.
För oss kristna är äktenskapet därför en hjärtefråga. Men ännu en gång misslyckades Göran Hägglund med att vinna gehör i alliansen.
I Svenska Dagbladet i går skrev Göran Hägglund att han beklagar att alliansen inte lyckats komma överens: "Kristdemokraterna har självklart för avsikt att fortsätta regeringssamarbetet för att nå ytterligare fyra framgångsrika år i majoritet".
Som kd-väljare och troende är det sorgligt att se hur lättvindigt Göran Hägglund skakar av sig denna motgång. Det är tydligt hur klart riksdagspartierna tagit till sig av homorörelsens lobbyverksamhet. Men äktenskapet är ett bibliskt begrepp och en fråga som kyrkan bör avgöra utan att statsmakterna lägger sig i. Alliansens beslut innebär en kraftfull missaktning mot oss kristna, i en fråga där kristdemokratiska politiker utomlands uppvisat kraftfullhet.

Många med mig börjar att undra vad poängen med allianssamarbetet egentligen är, nu när vi får finna oss i att ge vika i hjärtefrågor utan att bjuda på motstånd. Kanske skulle moralfrågor värderas högre i ett traditionellt borgerligt samarbete där samvetets röst fick tala fritt?
Att sitta vid maktens bord får aldrig väga tyngre än våra kristna ideal. Målet för kd kan väl inte enbart vara att sitta i regeringen. Är det inte meningen att kd som parti ska påverka utvecklingen i landet?
Statsminister Fredrik Reinfeldt talar om att han vill höra kyrkklockorna ringa för homoäktenskap i midsommar. För en kristen som försöker leva efter bibeln är det ord som sårar.

Men alliansens beslut att överlämna äktenskapsfrågan till riksdagen innebär samtidigt att det fortfarande finns hopp.
Alliansen behöver stödet från kristdemokraterna för att regera. Om Göran Hägglund vill ha kvar förtroendet från oss kristna måste han nu stå upp för idealen och våga använda sin position som insats. Är inte försvaret av äktenskapet viktigt nog för Göran Hägglund att ställa en kabinettsfråga så är hans förtroende förbrukat. Det är Göran Hägglunds enda chans att reparera det förtroendekapital som nu är i ett bottenläge inom kd.
Det blir kanske ingen mer regeringssamverkan för partiet efter nästa val när kd-väljarna har sagt sitt vid valurnorna.
Klockan klämtar för Göran Hägglund.


Åke Green
Åke Green är pastor i pingstkyrkan på Öland. 2005 friades han från hets mot folkgrupp i Högsta domstolen efter att ha beskrivit homosexuella som en cancersvulst.

Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se