Med FRA minskar inte terror-risken - tvärtom ökar den

I FRA-frågan har det talats mycket om rikets säkerhet kontra personlig integritet. Men få ser de reella riskerna med den övertro på FRA som regeringen har. Chimär säkerhet, med den medföljande tron om att allt är under kontroll, är farlig eftersom samhället släpper garden mot hot som inte "passar in" i den vedertagna världsbilden.
Regeringen har bestämt sig för att elektronisk övervakning är det enda som fungerar. Så länge det finns ett FRA som avlyssnar så kommer terrorister att förhindras verka i Sverige, tycks man tro. Arbetet har byggt på den hemmasnickrade hypotesen att terrorister skriver e-post till varandra och talar öppet och glatt med varandra på telefon, helst på abonnemang som innehavs av andra terrorister, och de tar god tid på sig så att man hinner att FRA-spåra samtalen och översätta hela aktiviteten, analysera och sätta säkerhetspolisen på spåret. Givetvis sker detta på kontorstid utom i juli då alla analytiker är på semester. Det enda som gör att de hinner med är att det saknas relevant trafik att analysera. Det är tomt som en Folkets Park i januari. Nada. Null. Zilch.
De grandiosa påståendena om FRA:s operativa värde för att förhindra terrorism är intellektuellt löjeväckande. Det stora beviset för det operativa värdet påstår FRA:s generaldirektör Åkesson är att FRA har förhindrat ett politiskt mord de senaste tjugo åren. Låt oss nu ha en enkel matematikövning. Det har tagit 700 FRA-anställda tjugo år att förhindra ett mord. Det är 14000 manår med en snittkostnad på 500000 SEK med utrustning och löner. Så för 7 miljarder kronor förhindrar FRA ett mord. Med den effektiviteten får staten sluta betala ut pensioner när de förhindrat tio mord. Med andra ord: FRA ger inget för pengarna.

FRA skulle efter Kalla kriget kraftigt ha reducerats, men lyckas genom att själva få definiera terrorismens modus operandi få en central plats i samhällsförsvaret - helt i strid med internationell erfarenhet. Terrorhandlingar sker när sympatisörer får en tillfällighet att genomföra en attack för att de tror sig kunna utföra, de vill utföra, de har resurserna och de tror sig uppnå de politiska målen. Bombningen i Madrid gjordes möjlig efter att en knarkare mot pengar erbjöd att hjälpa terroristerna att få tag i sprängmedel. Attacken i London hade samma mönster. I bägge fallen hade en FRA-strukturerad övervakning inte fungerat. Så FRA har skapat en övervakningsmodell som övervakar något som inte är farligt, eftersom terroristerna inte har det modus operandi som är grundbulten i hela FRA-argumentationen: att terrorister hittar man genom telefon och internettrafik. Det gör man nämligen inte.
FRA som myndighet vill som alla myndigheter bli större och större när man i verkligheten skulle ha krympts när muren föll och staten fick mer öppna källor. Efter 11 september var den första lärdomen att elektronisk övervakning, det som FRA står för, är helt verkningslös när det verkligen gäller. De enda som hade anat vad som var på gång var några flyglärare som tyckte att de hade suspekta elever. Terroristerna hade lyckats få ett tjugotal personer in i USA, finansierat dem, placerat ut dem och koordinerat attacken utan att det lyste en enda röd lampa inne på NSA (FRA:s amerikanska motsvarighet). Förövarna av attacken 11 september hade kunnat röra sig fritt i det amerikanska samhället eftersom man före 11 september trodde att de stora super- datorerna skulle snappa upp om något var på gång. Vilket som vi vet aldrig inträffade.
Det som fungerar, vilket de förhindrade attentaten i Storbritannien och USA lärt oss, är program som underlättar för människor i extremismens gränsland att meddela myndigheterna att något inte är som det ska vara. Ett enkelt program med betalningar till informatörer som cirkulerar inom våldsbenägna grupper. Andra åtgärder som länder infört är att man ökar identitetskontrollen vid immigration så att man vet vem som ansöker om asyl och anhöriginvandring. Att utföra betydligt bättre säkerhetskontroller vid migration har en indirekt effekt - extremister som söker sig till EU undviker då Sverige i stället för att som i dag föredra Sverige. Om vi fortsätter att utan frågor ge nya pass åt dem som tappat bort fem pass det senaste året så får vi också de risker som följer. Slappheten i identitetssystemet och oviljan att punktmarkera extrema grupper ger Sverige skyhögt högre risker än om vi lade ner FRA.

Bekämpandet av terrorism har tre steg; spaning, skydd mot attentat och lindring av skadeverkan. För att minska verkan av attentat och snabbt få fram arbetspersonal och skyddsvakter är Hemvärnet den naturliga komponenten i kombination med en permanent ökad förmåga på storstadssjukhusen att motta en större mängd offer. Hemvärnet lägger Sten Tolgfors ner och överlevnad vid massiva skadeutfall är bortprioriterat, samtidigt som det saknas faktamässigt och intellektuellt stöd för att FRA skulle vara vitalt för terroristbekämpningen.
Regeringen Reinfeldt är i dag ett reellt fysiskt hot mot dess medborgare, med en strategi som lyckas med konststycket att öka kostnaderna, ta bort skydd och förhöja riskerna.
JAN KALLBERGJan Kallberg är jurist och doktorand i publikt ledarskap vid University of Texas, samt tidigare svensk reservofficer i Kavalleriet.