Låt oss föräldrar vara hemma samtidigt!

I princip alla barn i Sverige börjar livet utan sina pappor. Män som får barn i heterosexuella parrelationer i Sverige verkar nämligen ha bestämt sig för att barnen inte behöver dem den första tiden. Tittar man på försäkringskassans statistik så tar mammor ut i snitt 119 fler föräldradagar under barnets första sex månader. Det betyder att pappakollektivet inte är hemma mer än helger under barnets första halvår. Och sedan tidigare vet vi också att hela 60 procent av alla pappor väntar med att ta ut första föräldradagen tills efter det att barnet fyllt ett år.

Förutom att det måste kännas otroligt ledsamt för alla pappor som missar den fas i sina barns liv då de utvecklas mest och snabbast, så leder ofta frånvaron under den första tiden till att rollerna i familjen etableras. Kvinnorna får den snart klassiska projektledarrollen och männen "hjälper till", ofta på kvinnans uppmaning eller instruktion. Att män än i dag kan finna sig i att vara en andra klassens familjevårdare är märkligt, men vi maler på, jobbar och sitter sen på middagar och ler stolt över att vår kvinna är så fantastisk och att det ju "är så här det måste bli". Våra argument är ofta ekonomi, biologi och amning. Ekonomin måste gå ihop, mamman har ett mer naturligt band till barnet och sen måste hon ju amma.

Att precis som vi gör med så många andra vuxna samtal - stöta och blöta tills vi når samtalets och argumentationens ände gör vi inte eftersom vi inte skulle klara av det vi då ställs inför.
Ekonomiskt finns det hundra sätt att täcka de underskottshål som kan bli av att pappan är hemma, som att sälja bilen eller flytta till mindre villa, skita i utlandssemester eller helt enkelt räkna om.
Sedan taket på föräldraförsäkringen höjdes kan en eventuellt höginkomsttagande man få ut upp till 403000 kronor efter skatt om han stannar hemma.
Biologiskt så visar en brutal majoritet av all forskning att det inte är så att mammor naturligt är bättre. Och vad gäller amningen så har jag inte hört om något barn i Sverige som skadats av att bli matad med flaska. Män kan lika väl som mamman vara hemma under barnets första månader, och ännu roligare och bättre för barnet är det förstås om vi föräldrar är hemma tillsammans med barnet!
Fast det får vi inte. Även om vi övervinner våra stenåldershjärnspöken får vi ett till rent tekniskt problem att lösa: Försäkringskassan tillåter nämligen inte föräldrar att ta ut föräldradagar samtidigt. Även om vi skulle få ihop ekonomin med var sin tjugoprocentig sänkning av lönen, kanske ta ett lån, flytta till nåt billigare, eller så, så skulle vi sen sitta där och inte få vara hemma samtidigt.
Alliansen har tackat nej till individuell föräldraförsäkring med ett klart hållbart liberalt argument om att det måste vara upp till familjerna själva att få välja hur de vill disponera sin tid. Men redan på ruta ett i ansökningsblanketten så stöter vi på ett sjukt oliberalt hinder när vi inte alls får välja hur vi ska disponera vår tid. Vi måste turas om! Sossigt värre! Den enda rimliga förklaringen jag kan komma på till att försäkringskassan förbjuder oss att ta ut föräldraförsäkringen samtidigt, är att de får för sig att folk skulle fuska och "ta ut alla pengar på en gång".
Men i det här sammanhanget kan jag inte se varför det skulle vara viktigare att moralsäkra föräldraförsäkringen framför att låta familjer leva sina liv hur i helvete de vill. Och rent ekonomiskt är det ju skitsamma för försäkringskassan om vi tar ut våra dagar på fem månader eller fem år, det blir ju samma kostnad ändå.

När samhällets grupptryck signalerar att mamman måste vara hemma första tiden, och det dessutom rent tekniskt är förbjudet för pappan att då vara det samtidigt, så väljer som sagt majoriteten av Sveriges familjer att ge sina barn ett första halvår utan sin pappa, och en nästan lika stor majoritet låter barnen leva hela första året nästan helt utan honom. Det lilla försprång i relation till barnet som mamman har efter att ha burit det i magen nio månader blir ju ointagligt för pappan. Det är en enkel ekvation om nötande. Börjar du och din partner kasta pil och en får tid att sitta och nöta hela dagarna medan den andra får en timme per kväll och helgerna, så kommer den som nött hela dagarna att utklassa den andra efter ett halvår.

Jag själv hör till de tre procent av Sveriges föräldrar som faktiskt får ta ut föräldradagar samtidigt som min partner, eftersom vi har tvillingar och vi då får ta ut dagar för varsitt barn. De första sex månaderna var vi hemma tillsammans på heltid och de senaste fyra har vi varit hemma halvtid båda två. Ungarna har precis fyllt tio månader och jag kan inte på något sätt i världen se hur jag skulle klarat av att vara borta till nu. Både känslomässigt; allt jag skulle missat, alla känslostormar, kriser, tårar, skratt, framsteg, fall...

Men också rent tekniskt Jag skulle känna mig helt borta när jag var med mina barn. På de här tio månaderna har jag ju lärt mig vad varenda min och pip betyder. Vilket grin som betyder att de vill hiva i sig en kanna välling till och vilket böl som betyder att de bara är dödströtta. Jag skulle ha tre maraton att springa i kapp för att bli en lika bra förälder som min fru. Är du en trött potatis kan du påstå att barnet mår bättre av att vara med mamman än av att vara med pappan den första tiden. Men ingen kan påstå att det skulle må sämre av att få vara hemma med båda sina föräldrar den första tiden. Förutom försäkringskassan, förstås.

Carlos Ejemyr Rojas
Carlos är frilansjournalist och vice ordförande i feministiskt initiativ Stockholm. Han har startat ett upprop på Facebook som heter "Ny föräldrapolitik".