31 år i fångenskap och hederskultur
I dag fyller kronprinsessan Victoria 31 år. Hennes livs viktigaste uppgift är att producera en tronarvinge. Den har hon ännu inte fullgjort. Den 15 september firar Daniel Westling sin 35-årsdag. Han verkar ha tagit ut prinstiteln i förskott och tro sig stå över lagen. Enligt tidningsuppgifter parkerar han som det behagar honom.
Tillsammans går de på bröllop var och varannan månad. Deras vänner väntar sina första barn. Och andra. De går på dop. Alltmedan deras biologiska klockor tickar obönhörligt.
Ulla Waldenström, professor vid Karolinska institutet, har skrivit en bok om vådan att vänta för länge med att föda barn. Kvinnans fertilitet börjar minska något redan vid tjugo års ålder, mer vid trettio och kraftigt vid trettiofem. Mannens ålder spelar också in. Även om han "fortsätter att producera spermier under livets gång har man funnit att genetiska skador i arvsmassan (DNA) ökar med åldern. I många länder har man därför en åldersgräns vid 40 för män som vill donera sperma", skriver Waldenström.
Hon pekar på ett antal faktorer som bidrar till att många kvinnor i Sverige får barn allt senare; man hittar inte "den rätte", vill utbilda sig först, skaffa bostad, ett ordnat jobb och en bra ekonomi. Inget av dessa skäl hindrar Victoria från att omedelbart lösa uppgiften att skaffa barn. Hon har utbildat sig för att ta över statschefsjobbet när Carl XVI Gustaf lägger näsan i vädret, hon har hittat "den rätte" (även om många starkt ifrågasätter detta) och hon är stormrik med lysande tillgång till trevligt boende.
Även om drottning Silvia nästan var 34 år när Victoria föddes är det ovedersägligen så att risken för komplikationer ökar ju längre man väntar med att föda barn.
Då inställer sig frågan: varför väntar Victoria och Daniel? Det finns flera förklaringar. Ett utomäktenskapligt barn - glöm det, vilket ramaskri bland de blåblodiga. De kan inte gifta sig "med mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke" som det stadgas i successionsordningen, som är en av Sveriges grundlagar. Det är alltså kungen som sitter på leken. Om han anser att Daniel uppträder ovärdigt så blir det ingen hemställan. Vilket innebär att det där med felparkeringarna inte är så smart om Daniel vill föra Victoria till altaret.
Om hon, i ett anfall av upprorslust, ändå skulle gifta sig med Daniel "have hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande", som det står i lagen. Skulle kungen, trots eventuella betänkligheter, ge sitt godkännande tillkommer en massa oskrivna regler. Först måste de förstås förlova sig och ett eventuellt bröllop måste planeras med hänsyn till rojalistiska begivenheter i andra länder som bröllop, dop och jämna födelsedagar. Att arrangera ett kungligt bröllop i Sverige görs inte på en kafferast. I synnerhet inte sedan PR-snillet Elisabeth Tarras-Wahlberg börjat jobba hos emiren Hamab bin Khalifa Al Thani i Quatar. (Som störtade sin farsa 1995. Sug på den, Victoria!)
Under tiden hinner visaren på den biologiska klockan att gå åtskilliga varv medan risken för att det inte blir någon avkomma alls ökar. Det är synd om Daniel, men allra mest synd om Victoria. Han är ju en vanlig svensk medborgare, fri att dra vart han vill. Hon är född i fångenskap och har inga fria val. Hon lever, som en del flickor uppväxta i religiöst fundamentalistiska familjer, i en hedersrelaterad värld där pappa bestämmer.
I vår viktigaste grundlag, Regeringsformen, står att det råder religionsfrihet i Sverige. Men i successionsordningen sägs "att Konung alltid ska vara av den rena evangeliska läran" och att "skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära". Om någon exempelvis blir katolik så utesluts man från successionsrätten. Regeringsformens andra paragraf slår fast att "den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet". Två grundlagar står alltså emot varandra, ett i grunden absurt förhållande, som stänger in Victoria i en förfluten värld. Hur ska vi befria henne?
I år fyller FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna 60 år. Den har Sverige ratificerat. Ändå accepterar regeringen att vi dagligen bryter mot den, i alla fall när det gäller den stackars Victoria.
"Alla människor äro fria och lika i värde och rättigheter."Gäller inte henne.
"Alla äro lika inför lagen." Gäller inte heller henne.
"Ingen må utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv."Gäller absolut inte henne.
I dag fyller Victoria 31 år. Det är hög tid att befria henne ur fångenskapen. Vi kan inte ha ett statsskick som kränker de mänskliga rättigheterna och hålla oss med alla dessa fångar på slottet. Så här på din födelsedag hoppas jag att du lyssnar till ditt hjärta och din lust och slänger ut preventivmedlen genom fönstret om du känner för det. Det är bara du som har rätt att bestämma över din kropp. Och ditt liv. Grattis, förresten!
Lars Ragnar Forssberg
Lars Ragnar Forssberg är journalist och författare som 2006 gav ut den politiska satiren ”Fint folk”. Han arbetar för tillfället med en antirojalistisk roman. Så här i sommartider äter han helst smörstekt abborrfilé med dito kantareller.
Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan