Ett naivt etablissemang blundar för vänstervåld

Den autonoma vänstern firar att webbportalen Motkraft fyller tio år med en fest på Stockholms universitet.
Kvällen slutar med ett stort bråk där ett 40-tal personer enligt medieuppgifter slåss med polisen. Sex personer grips misstänkta för våldsamt upplopp.
Detta hände under den gångna helgen.

Det är förvånande att en våldsbenägen, antidemokratisk rörelse får tillgång till universitetets lokaler för att fira en webbportal som regelmässigt publicerar hot mot såväl politiska motståndare som företagare och myndighetspersonal.
Att så skedde beror väl antingen på att universitetsledningen har en förvrängd bild av den autonoma vänstern, eller saknar kontroll över vilka som hyr lokalerna.
Men också att studentkårens politiske sekreterare, tillika en av festarrangörerna, är Petter Nilsson.
Han blev känd för en större allmänhet genom att vinna SVT:s politiska doku-såpa "Toppkandidaterna" för ett par år sedan.
För er som inte minns så skänkte han 100000 kronor av prispengarna till den autonoma vänsterns kampanj "Osynliga partiet", kampanjen som bland annat inriktade sig på att vandalisera centerpartiets lokaler.

Sveriges Television ville, trots omständigheterna, fortsätta samarbetet med Nilsson. Han skulle anlitas som "konsult", men samarbetet avbröts efter massiv kritik.
Man skulle kunna tro att det efter EU-kravallerna i Göteborg 2001 finns en klarsyn hos demokratiska institutioner kring den autonoma vänsterns egentliga syften.
Men det råder fortfarande en mer än lovligt naiv bild hos delar av etablissemanget vad gäller våldsvänstern.
En sorts föreställning om att det trots allt handlar om ungdomar som egentligen vill ha mer demokrati. Deras engagemang i olika sakfrågor kan förefalla sympatiskt, men bakom finns ett inskränkt, elitistiskt tänkande där det egna våldet motiveras av att de helt enkelt anser sig ha rätt.

I ett pressmeddelande, för övrigt publicerat på den aktuella webbportalen Motkraft, skrev den autonoma grupperingen Antifascistisk aktion, Afa, efter att ha angripit en domare på Migrationsdomstolen i Göteborg förra sommaren:
"Det är en otrevlig upplevelse att få rödfärg över hela trappen, hotfulla ord sprejade på fasaden och en yxa genom dörren, den som utsätts för det känner sig osäker i sitt eget hem. Det är jobbigt att bli attackerad och hotad av militanta socialister som dessutom är kända för allsköns våldsbrott, Nn (domarens namn) känner sig säkert kränkt och kanske rädd?"

Att Afa på det här sättet försöker utnyttja det våldskapital som man har byggt upp för att hota en tjänsteman inom rättsväsendet är inte förvånande.
Däremot är det uppseendeväckande att en av tidningen Metros fasta krönikörer uttryckte stor förståelse för Afa:s hot.
Rapartisten Nabila Abdul Fattah skrev att hon hade svårt att känna medlidande för domaren, som enligt henne var ansvarig för att människor avvisades till Irak:
"Domaren känner sig otrygg när han går utanför sin dörr men kanske då, och bara då, så känner han en bråkdel av hur det känns att vara osäker i ett helt land. Kanske är det en konstig liknelse jag drar upp, men vissa människor förstår inte förrän de själva blir drabbade av det."
På webbportalen Motkraft syns Nabila Abdul Fattah agera modell för våldsvänsterns kravall-T-shirts, och i en annan av sina krönikor i Metro hissar hon den militanta gruppen Revolutionära fronten.
Därför är det också förvånande att hon nyligen belönades med 50000 kronor av biståndsorganisationen Individuell Människohjälp, för att bland annat ha väckt opinion "mot våld, förtryck och rasism."

Listan på försöken att göra den militanta vänstern rumsren går att göra lång.
Bara ett par exempel: I Jönköping huserar sedan många år tillbaka Afa:s egen supporterklubb "Bokcafét" i en kommunägd fastighet med en respekterad kulturhusförening som hyresvärd, trots de antisemitiska och våldsromantiska budskap som öppet saluförs av kaféet.
Och förra året fick Afa medverka med ett eget kapitel i en antologi om nazism, utgiven av bokförlaget Atlas och del- finansierad av LO idédebatt.
I bokens förord presenteras Afa som "antirasistiska aktivister".

Under valrörelsen 2006 fick vi se hur extremister i Sverige försökte välta grundläggande värden som yttrande- och mötesfrihet över ända. Såväl nazister som militanta vänsteraktivister förenades i sitt demokratiförakt genom systematiska sabotage mot valstugor, opinionsmöten och valaffischer.
Vi har också sett nazister attackera och misshandla besökare av en konsert arrangerad av Ung vänster, och militanta "antifascister" har gått till våldsamma angrepp mot möten arrangerade av sverigedemokraterna.

Sådana händelser är alla uttryck för den starka intolerans gentemot oliktänkande som kännetecknar politiska extremister. Olika ideologier, men samma farliga fanatism, samma våldsdyrkan och känsla av att stå ovanför lagen.
Förlorar vi rågången mot sådana grupperingar, oavsett i vilken politisk färg de målar sina budskap, så riskerar vi det fundament som hela vårt fria samhälle vilar på. Då duger det inte att vara naiv.


MAGNUS SANDELINFrilansjournalist och författare till boken ”Extremister”.

Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se