Med dagens feminister finns ingen sexuell revolution i sikte

En sak jag verkligen gillar med konservativa debattörer är att de är ärliga. De säger rakt ut att en del sexuella handlingar och konstellationer är dåliga. Sex är bara något som ska utövas av en man och kvinna som lever i livslång monogami och vara ett uttryck för kärlek.
Därför är varken homorelationer eller knapplösa knull önskvärda. De är tydliga med att det handlar om sexualmoral.
Liberala feminister och vänsterdito är lurigare.
Om det så är folkpartiets Birgitta Ohlsson eller vänsterpartiets Josefin Brink eller Kristina Lindquist på syndikalistiska Arbetaren så hävdar de alla att deras sexualpolitik inte har något med sexualmoral att göra. Nej, i stället handlar det om makt, "jämlikhet" och att skydda människor som far illa.
Antingen förstår de inte vad ordet sexualmoral betyder, eller så lägger de ut medvetna dimridåer.
För att vilja att människor behandlar varandra jämlikt och inte skadas är ett moraliskt ställningstagande.
Men genom att dessa feminister tar avstånd från det negativt laddade ordet sexualmoral kan de framstå som progressiva, radikala och moderna - och samtidigt vara både moraliska och moralistiska.
Detta retoriska knep märks särskilt i den fråga som länge varit vattendelaren i den feministiska sexdebatten: porren och prostitutionen.

I boken "Porr, horor och feminister" har jag visat med en rad exempel från den över trettio år långa debatten att en huvudorsak till varför aktivister, feminister, byråkrater, behandlare och politiker vänder sig mot kommersiellt sex är för att den inte innehåller - just det - kärlek och monogam tvåsamhet.
Alltså exakt samma sexualmoral som den gamla borgerligheten och den som dagens konservativa förfäktar.
Det tråkiga är att de ovan nämnda, moderna och feministiska, sexdebattörerna står på samma fläck och stampar.
Därför behöver kanske inte Charlotta Levay oroas över att den sexuella revolutionen gått allt för långt. Vissa bastioner har upprätthållits och till och med förstärks.

Själv tycker jag att sexualmoral är en alldeles ypperlig sak.
Kärnfrågan är snarast vad sexualmoralen innehåller - och vilka juridiska konsekvenser vi anser att den ska ha.
Det hela är egentligen enkelt. Och jag tror att feminister och sexdebattörer från de flesta läger skulle kunna enas - kanske de konservativa undantagna - om vi i stället för att älta sakfrågorna om och om igen (abort, tillfälligt sex, homorelationer, porr och prostitution) började med en grundläggande etisk diskussion.
Utifrån vilka premisser ska man avgöra om en sexuell handling
är bra eller dålig?
Alltså hur ska det bedömas med vem man får ha sex, hur, hur ofta, var, i vilket syfte och med vilka konsekvenser?

Här skulle nog de flesta landa i övertygelsen att den etiska regel som ska gälla är att vuxna, samtyckande människors handlingar är okej så länge ingen kommer till skada. Då måste också kriteriet "skada" ingående diskuteras och bevisas. Nästa steg är att med denna etik förhålla sig konsekvent till olika sexualhandlingar, även de som utmanar de egna och samhällets normer.
Det tredje steget är att ta ställning i den juridiska hållningen.
Statens kontrollapparat är den maktinstans som ytterst reglerar jämlikhet och frihet.
Javisst far folk illa av tillfälliga eller för många sexförbindelser och javisst far folk illa av porren och prostitutionen. Men är det orsak till att förbjuda fenomen?
Jämför med äktenskapet. Där far också folk illa, men det är inte en orsak till att förbjuda eller försvåra fenomenet, inte ens av solidaritet med "de svaga" och misshandlade.

Så när Charlotte Levay är kritisk mot att människor i dag reducerar varandra till sexleksaker är frågan om det verkligen var bättre förr när staten sanktionerade mäns användande av kvinnor som sexleksaker inom äktenskapet?
Och när liberala eller vänsterfeminister som Kristina Lindqvist agiterar för sexköpslagen är frågan om den verkligen hjälper "de svaga" sexsäljarna - och om det verkligen är statens uppgift att se till att kvinnor fortsätter att ge män sex gratis?

Lagstiftning ska användas varsamt och sparsamt, särskilt när det kommer till det sexuella. För skam och straff kring det sexuella är kraftfulla sätt att styra människor.
Kanske måste vi leva med ett samhälle där sexualitet inte alltid är fin och skadefri, men där vi strävar efter en moral och en lag som lyckas förena maximal frihet med maximal solidaritet.
Men då måste vi också börja diskutera den fråga vi verkat lyckas undvika sedan 1968: Vilken sexualmoral skulle allra mest bidra till ett jämlikt samhälle?


Petra ÖstergrenPetra Östergren är författare och
debattör som gärna kallar sig moraltant. Hennes bok ”Porr, horor och feminister” kom ut i pocket förra månaden.

Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se