Så rensar vi upp bland fildelarna
Internetleverantörerna ska vara
skyldiga att slå larm om olaglig fildelning förekommer.
Det skriver i dag regeringens utredare CECILIA RENFORS och
JOHAN AXHAMN.
De anser att rättsmedvetandet på internet måste skärpas och att en legalisering av fildelning är uteslutet.
I september förra året presenterade vi promemorian Musik och film på internet – hot eller möjlighet? (Ds 2007:29). I promemorian föreslås åtgärder som syftar till att stimulera utvecklingen av lagliga tjänster för tillgång till upphovsrättsligt skyddat material på Internet. Vi konstaterar bland annat att dagens lagliga nättjänster inte i tillräcklig utsträckning förmår möta den efterfrågan som finns på konsumentvänliga lagliga alternativ och att detta är något som rättighetshavare och nättjänster måste komma till rätta med. Eftersom omfattande intrång i de rättigheter som upphovsrättslagen ger är ett betydande hinder för utvecklingen av de lagliga nättjänsterna har vi ansett att – utöver de åtgärder som rättighetshavare och nättjänster själva måste vidta – internetleverantörer ska kunna åläggas att medverka till att intrång i upphovsrätten upphör.
Promemorian har sedan den presenterades varit föremål för omfattande
debatt i media. En rad missförstånd har förekommit i debatten och vi vill därför göra några förtydliganden.
”Tillåt all fildelning”
Karl Sigfrid med flera (denna debattsida 3/1 och 8/1) och Rick Falkvinge (7/1) anför att fildelning bör legaliseras och marknadens aktörer anpassa sig därefter. Vi vill inledningsvis framhålla att fildelning i sig varken är eller har föreslagits bli förbjudet. Däremot är det inte tillåtet att förfoga över upphovsrättsligt skyddat material i strid mot upphovsrätten. Möjligheten att ”tillåta all fildelning” – vi antar att artikelförfattarna avser fri nedladdning och fritt tillgängliggörande (”uppladdning”) av upphovsrättsligt skyddat material – övervägdes i promemorian. De argument som vi där för fram för att en sådan ordning vare sig är möjlig eller önskvärd tar artikelförfattarna dock inte ställning till.
I promemorian förklarar vi att internationella konventioner och EU-direktiv omöjliggör fri fildelning av upphovsrättsligt skyddat material. Även om det skulle vara möjligt att i Sverige tillåta fri fildelning, är en sådan ordning enligt vår mening inte önskvärd av det enkla men viktiga skälet att rättighetshavarna därmed förvägras rätten att ensamma förfoga över sina alster på en ordnad marknad.
Förslaget om att ”tillåta all fildelning” innebär i praktiken att de upphovsrättsliga ensamrätterna inte ska gälla på internet. Rättighetshavarnas möjligheter att agera kommersiellt med sina alster skulle givetvis påverkas av om det gavs en laglig tillgång till materialet gratis. De skulle inte ges någon ersättning för det nyttjande som sker, vilket skulle undergräva det upphovsrättsliga systemets kreativitets- och investeringsfrämjande funktion. När allt fler människor i allt större utsträckning väljer att konsumera konst, litteratur, musik och film över internet måste rättighetshavarna tillförsäkras upphovsrättsligt skydd även i denna distributionsform.
”Allmän övervakningsskyldighet”
För att upphovsrätten ska ge rättighetshavarna den ordnade marknad som krävs för att stimulera utvecklingen av lagliga nättjänster måste det bland annat finnas effektiva sanktioner. Internetleverantörerna har som tillhandahållare av abonnemang en central roll för möjligheterna att stoppa olovlig fildelning eftersom det upphovsrättsligt skyddade materialet passerar genom deras nät. Vi har därför föreslagit att internetleverantörer ska kunna åläggas att medverka till att intrång i upphovsrätten upphör.
Vårt lagförslag innebär att en internetleverantör ges en lagenlig rätt och skyldighet att säga upp ett abonnemang som har använts för att systematiskt begå upphovsrättsintrång genom att utan
rättighetshavarnas samtycke eller stöd i lag tillgängliggöra upphovsrättsligt skyddat material. Den enda ”sanktion” som kan drabba en internetleverantör som inte gör det är att en domstol kan förelägga denne att vid vite vidta åtgärder för att förhindra att abonnemanget används för att begå framtida intrång.
Förslaget har kritiserats för att innebära att internetleverantörerna ges en allmän övervakningsskyldighet, en roll som myndighetsutövare eller ”internetpoliser” (Sigfrid med flera 3/1). Denna uppfattning bygger på ett missförstånd. Om en internetleverantör ska föreläggas att säga upp ett abonnemang eller inte ska enligt förslaget avgöras av domstol. Domstolen avgör om det har förekommit intrång eller ej. Talan måste föras av en rättighetshavare som måste kunna bevisa upphovsrättsintrång. Internetleverantören behöver betala vite endast om den inte följer domstolens föreläggande. Internetleverantören ges alltså ingen skyldighet att övervaka vad dennes kunder gör på internet och därmed heller inte någon skyldighet att anmäla det. Däremot kan internetleverantören givetvis, om förslaget skulle genomföras, ha rationella skäl att beivra de intrång som i dag är vanligt förekommande.
För att undvika framtida förelägganden kan internetleverantören förväntas vidta åtgärder i förebyggande syfte, till exempel att ta fram olika former av uppförandekoder för sina abonnenter och att tydligare informera om de regler som gäller och de konsekvenser som otillåtna förfaranden kan medföra. En sådan utveckling skulle, enligt vår mening, vara positiv. Det behövs en reglering för att bygga upp ett rättsmedvetande för användning och tillhandahållande av internetuppkoppling, eftersom det på området i dag saknas historia och tradition.
CECILIA RENFORS
JOHAN AXHAMN
Cecilia Renfors är utredare och hovrättslagman. Johan Axhamn
utredningssekreterare och doktorand.
Upp
Gå till förstasidan