"Sverigedemokraterna får skjuts av borgerliga aktörer som gång på gång riktar sina slag mot svenskmuslimer", skrev författaren Andreas Malm på Sidan 4. Statsvetaren Lisbeth Lindeborg är en av dem som kritiseras. "Samhället får inte låta sig skrämmas till tystnad."
Om Andreas Malms debattartikel "Hata muslimer nya folksporten" speglar innehållet i hans nya bok är den en propagandaövning av värsta populistiska slag.
Malm vistas uppenbarligen i ett annat Europa än de flesta av oss. Hans kontinent är omsvept av en "islamofobisk orkan". Den är bebodd av invånare som ägnar sig åt "allmän hets" mot muslimer. Dessutom lever "liberala intellektuella, sittande regeringar och de mest etablerade medierna" i "växelverkan" med "högerpartier".
Jag är en av dem som pekas ut.
Andreas Malm beskriver hur ett slags ställningskrig kan se ut i hans oupplysta värld. Elaka islamofober söker hela tiden nya trick att hata muslimer, vilka alla är offer. Det är ett enkelt schema som Malm följer: me good - you bad!
Det är bara det att Malms Europa är en konstruktion som inte motsvarar realiteten. Den fungerar bara om man - som Malm - förvränger historia och samtid och man låter fantasifoster ersätta kunskaper - och man försöker förvirra med kungörelsen att "hatet mot muslimer breddats och normaliserats".
Hur bra Malm är på att vrida på fakta och vända upp och ned på verkligheten för att det ska passa in i hans ideologiska mönster visar sig då han klumpar ihop alla muslimer till en kollektiv offermassa. Detta är rasism. Ty den muslimska världen och islam är allt annat än enhetligt.
Dessutom - och det är en nyckelfråga då man behandlar muslimska frågor - gör Malm ingen skillnad mellan de muslimer som bekänner sig till islam som bara en religion och de muslimer som är anhängare av islamism. Det vill säga det politiska islam som är en totalitär ideologi. Men denna grundläggande fråga omnämns inte med ett andetag i Malms artikel.
Den verkliga - och ofta beväpnade - konflikten utspelas mellan muslimer och muslimer, det vill säga mellan ett växande antal som förespråkar en reform och ett lika växande antal fundamentalistiska islamister.
Men försöker vi att blanda oss i och ta de muslimska offren - bland annat kvinnor som utsätts för hedersvåld - för muslimska gärningsmän i försvar utpekas vi som islamofober.
Ett exempel på mönstret i "hatet mot muslimer" är enligt Malm påståendet att "de vill införa sharialagar, att de inte förstår sig på europeiska värderingar, att de inte förmår skilja på tro och politik, att de är intoleranta, att de vill tvinga alla kvinnor att bära slöja, att de inte kan integrera sig".
Uppenbart är att Malm söker manipulera läsarna att säga att detta stämmer ju inte. Men den svarta bild som Malm målar upp stämmer visst - men bara för islamister.
Man måste alltid göra åtskillnad mellan det stora flertalet muslimer och deras plågoandar. På samma sätt gör vi ju skillnad mellan Hitlertidens "dåliga" och "bra" tyskar. Faktum är att det finns samröre mellan högerextremister och islamister - de är ute i samma totalitära ärenden.
Hur viktigt det är att göra åtskillnad betonas i mina tolv intervjuer med världsberömda reformmuslimer huvudsakligen med rötter i arabvärlden, varav nio är troende. Dit hör banbrytande tänkare som Sadik Al Azm, Bassam Tibi, Abdullahi An Na'im, Serap Çileli och Taslima Nasrin. Också de - ironiskt nog likt Siv Jensen i norska Fremskrittspartiet - varnar för islamismens utbredning, de är emot könsuppdelade simhallar och de kräver att invandrare bekänner sig till det nya hemlandets grundlagar.
Däremot har Malm rätt i att de högerextrema partierna genererar hat mot och rädsla för muslimer. Men genom att tysta konstruktiv kritik av islamism från liberala intellektuella genom att peka ut dem som islamofober så lämnar man över samtalet till högerextremister.
Stormuftin Soheib Bensheikh i Marseilles, algerier uppvuxen i Saudiarabien och teolog, kandiderade i franska presidentvalet med ett tänkvärt sekulärt idéprogram
"Islam måste kritiseras på samma sätt som kristendomen kritiserades under upplysningen. Islamism är kätteri. Islam är inte muslimernas egendom. Att inte kritisera islam är en form av segregation."
Samhället får inte kapitulera inför totalitära mekanismer och låta sig skrämmas till tystnad.
LISBETH LINDEBORG
Lisbeth Lindeborg är doktor i statsvetenskap och samhällsdebattör. Hon arbetar nu med en intervjubok om möjligheterna att reformera och modernisera islam.