Carl Bildt. Med andan i halsen rusade jag in i folkpartiets riksdagskansli i förra veckan för att hinna skriva under listan till stöd för den svenske journalisten Dawit Isaak.
Jag blev troligtvis en av de sista ledamöterna som skrev under listan som krävde att Sverige ska byta strategi för att få Isaak fri. Så många som 267 riksdagsledamöter tycker att "den tysta diplomatin" nått vägs ände. Men det verkar hittills inte ha gjort intryck på utrikesminister Carl Bildt.
Precis innan jag undertecknade listan hade jag lämnat ett möte med Olof Palmes minnesfonds styrelse. Minnesfonden verkar för internationell förståelse och gemensam säkerhet i Palmes anda. Konkret handlar det om att främja ungdomars möjligheter till internationellt utbyte och studier kring fred och nedrustning, stödja arbetet mot rasism och främlingsfientlighet och olika sätt att verka för internationell förståelse och säkerhet. Det gör vi genom att dela ut Palmepriset, stipendier och stödja olika punktinsatser.
På minnesfondens möte beslutade vi att tillsammans med Teater utan hund någon gång under våren 2009 sätta upp pjäsen "Isaak" i Sveriges riksdag. Framförandet i riksdagen ska ses som ytterligare initiativ att flytta Isaaks fall högst upp på dagordningen och förmå utrikesministern och den svenska regeringen att agera mer beslutsamt och målmedvetet i denna oerhört viktiga fråga.

Minnesfondens beslut att stödja uppsättningen av pjäsen ligger helt i linje med att verka i Palmes anda. Han var en internationellt respekterad och erkänd politisk ledare som aldrig tvekade att ställa sig på människovärdets sida. Han tog stora politiska risker genom att alltid stå upp för sina ideal och fördöma såväl kommunistdiktaturer, som USA:s krig i Vietnam, fascismen i Spanien och Apartheid i Sydafrika. Olof Palme var en kompromisslös och modig förvarare av demokrati, självbestämmande och mänsklig rättigheter, vilket gör att lilla Sverige än i dag väcker stor beundran runt om i världen.
Kontrasten till Carl Bildts ledarskap, inte minst i fallet Isaak, känns gigantisk.
Den svenske journalisten, författaren och dramatikern Isaak har redan tillbringat en alldeles för lång tid i eritreanskt fängelse. Under 2 739 dagar har han suttit fängslad. Utan rättegång. Utan rättigheter. Den senaste tidens rapporter om hans försämrade hälsotillstånd är mycket oroande. Det är en humanitär skyldighet för Sverige att agera i frågan. Min förhoppning är att utrikesministern, trots sitt tuffa schema, har tid och mod att se pjäsen när den sätts upp. Förhoppningsvis kan pjäsen också vara det som får honom att agera.


LUCIANO ASTUDILLO
Luciano Astudillo är riksdagsman och ledamot
av Socialdemokraternas partistyrelse. Han
debatterar på blogg.expressen.se/astudillo.