För tio år sedan bjöd Alexandra Charles på en uppskakande middag. Efter maten höll två kvinnliga läkare föredrag om det kvinnliga perspektivet i medicinsk forskning och läkarutbildning. Vi fick då veta att mannen var norm och kvinnan ett svårtolkat undantag. Det hände till och med att man forskade om kvinnosjukdomar på värnpliktiga unga män.
Vi fick också veta att den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor var hjärtinfarkt, inte bröstcancer som de flesta hade trott. Kvinnor får ofta tysta, obemärkta infarkter, sådana som upptäcks långt efteråt när det kan vara för sent.
Vi som blivit bjudna fick en ordentlig tankeställare, och förstod att något måste göras. Omedelbart! Och en vecka senare bildades ”1,6 miljoner-klubben” . Det var ett konkret och bra namn, det fanns nämligen så många kvinnor i Sverige som fyllt femtio år. Vår uppgift blev att upplysa dessa kvinnor om att de var förbisedda av den medicinska forskningen; att kvinnor får annorlunda symptom vid hjärtinfarkt; att kvinnor får större biverkningar av vissa hjärtmediciner, att kvinnor får vänta längre på ambulans. Kort sagt, berätta om det vi hade fått lära oss vid Alexandras middag.

Vad har hänt sedan dess? I dag har ”1,6 miljoner-klubben” cirka 28 000 medlemmar. De får klubbens nyhetsbrev fyra gånger om året med senaste forskningsresultat, de bjuds in till föreläsningar, debatter, salonger, resor och evenemang. Karolinska institutets forskningsstyrelse har inrättat ett Centrum för genusmedicin och utsett professor Karin Schenk-Gustafsson till chef – hon var en av föredragshållarna vid middagen för tio år sedan. Utvecklingen går åt rätt håll men mycket är kvar att göra. Hösten 2007 utkom en genusmedicinsk kunskapsöversikt av Goldina Smorthwaite ”(O)jämställdhet i hälsa och vård”, på uppdrag av Sveriges kommuner och landsting. I den rapporten konstateras att vården inte är jämställd, och inte bara när det gäller hjärt- och kärlsjukdomar. Det är fortfarande en manlig norm som gäller – en norm som är så given att den kan bli osynlig – både för vårdpersonal, beslutsfattare, patienter och forskare.

Och fortfarande väljer man metoder som försvårar kvinnornas medverkan i forskningen. Så här motiverar en projektledare att man enbart ska använda män i studierna:
”Tabletterna tillverkas enbart i en styrka, varför det är viktigt att ha individer med ungefär samma kroppsvikt för att kunna utvärdera resultat ... och kvinnor väger oftast betydligt mindre än män” . Och vidare: ”kvinnors kranskärl är för små för det instrument vi ska använda.” Många frågor dyker upp. Tar vi kvinnor medicin som endast är anpassad till män? Vilka biverkningar ger det? Hur är det med de globala läkemedelsföretagen, hur öppna och transparenta är de? Vilket genusperspektiv har socialstyrelsen?
På måndag visas tredje och sista avsnittet av ”Om ett hjärta” där två kvinnliga läkare kämpar för ett medicinskt genusperspektiv och för ett jämställt mottagande av patienterna. Glädjande nog har serien fått en stor publik och budskapet tycks ha gått hem.
Men kvinnor blir ju så gamla, då ska de väl inte klaga! Så hör man ibland folk säga, och det är sant att kvinnor blir äldre än män, det märker man om man besöker servicehem och äldreboende, enligt statistiken går det fem kvinnor på två män. Och kanske var det kvinnorna som var det stora hotande köttberget som Pär Nuder talade om för en tid sedan när han försökte skrämma upp det svenska folket med hur dyrt det skulle bli i framtiden. Ett uttalande som gjorde mycket skada: att diskriminera närmare två miljoner äldre människor och samtidigt hetsa upp den unga generationen som naturligtvis inte vill betala notan.

Kanske kan det vara en tröst för Pär Nuder och andra att veta att den statistiska åldersskillnaden mellan män och kvinnor minskar och förmodligen kommer att minska än mer. De kvinnor som i dag är 80–90 år gamla var hemmafruar på 30–40-talen och har ingen större likhet med de dubbelarbetande, utbrända kvinnorna i dag. De kan hellre påminna om de utslitna statarkvinnorna vid förra sekelskiftet. Trots de gula hårfrisyrerna och det senaste modet i jeans och barnvagnar så finns den jagande blicken: karriären, skönhetsråden, ungdomskulten, stressen, gamla ensamma pappa och mamma, barnen, barnen! Alltför många kvinnor hamnar på hjärtakuten. Alltför många hjärtan går sönder. Vi måste göra något.

SOLVEIG TERNSTRÖM
Skådespelerska, riksdagsledamot (c).
Solveig är aktuell som huvudrollsinnehavare i serien ”Om ett hjärta”.