080125: Kulturstödet är bara för vänstern

Sällan har väl så många krokodiltårar fällts från politiskt och kulturellt vänsterhåll som då Kulturrådet vid ett styrelsemöte bordlade frågan om huruvida kulturtidskriften Mana skall få produktionsbidrag.
Orsaken till bordläggningen var att fem reservanter ifrågasatte bidraget vid ett styrelsemöte. Reservanterna säger bland annat att Manas texter innehåller ”antidemokratiska, antisemitiska och intoleranta, på gränsen till rasistiska toner och undertoner” och att de uppvisar en ”förvrängd bild av verkligheten”.
Mot denna bakgrund är det märkliga inte att Manas bidrag riskerar att dras in. Det märkliga och upprörande är att en sådan tidskrift över huvud taget kunnat få bidrag under tidigare år. Mana och dess supportrar ser det uppenbarligen som en naturgiven rättighet att tidskriften skall kunna ges ut på skattebetalarnas bekostnad. Om Mana inte får några pengar beror det på en högerkrafternas konspiration som censurerar och styr.
Men det är inte någon naturgiven rättighet med stöd av detta slag. Jag vill tvärtom hävda att det är mycket tveksamt om tidskrifter och andra kulturyttringar skall få statligt eller annat offentligt stöd överhuvud-taget.
Alltför ofta används sådant stöd till att pracka på skattebetalarna verksamhet som endast ett fåtal är intresserade av.
Däremot är privat stöd till kulturverksamhet ett både önskvärt och naturligt inslag i ett fritt samhälle. Förhållandet att något dussintal personer i styrelser och arbetsgrupper som träffas i slutna rum ska avgöra vad som ges ut i stället för att överlåta det åt hundratusentals läsare (av olika tidskrifter) känns i grunden odemokratiskt.

Det finns två grundläggande teman i kritiken mot Kulturrådets bordläggning. Det ena temat går ut på att det är ”censur” att inte bevilja bidrag till kulturtidskrifter.
Det andra gör gällande att Kulturrådet har blivit mer ”politiserat” (och då naturligtvis i ”fel” rikning, det vill säga åt höger).
Rubriken till riksdagsledamot Siv Holmas (v) interpellation till kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth lyder exempelvis: ”Kulturrådets politisering av stödet till kulturtidskrifter”.
Mana menar sig med egna ord vara en ”fyrbåk i det högerdominerade och etniskt rensade medielandskapet i Skåne och i Sverige”. En fyrbåk som dock regelbundet brister ut i hätska utfall mot Israel och USA och stämplar borgerliga invandrarpolitiker som Mauricio Rojas och Nyamko Sabuni som ”fanbärare i ett rasistiskt korståg”. Som citerar ur Marx och Engels ”Kommunistiska manifestet” i uppbyggande syfte.
Bland dem som backat upp Mana märks redaktionen för tidskriften Tromb, som beviljats stöd omfattande 50 000 kronor av Kulturrådet. Som protest mot beslutet att bordlägga frågan om Manas stöd har Tromb beslutat att inte acceptera de beviljade pengarna. Motiveringen lyder på följande sätt i ett upprop i Aftonbladet 18 januari som också lagts ut på nätet:
”Vi tänker inte sitta tysta medan regeringen och dess utnämnda tjänstemän utför politisk censur. I dag är det Mana som tystas, vem blir det i morgon?” Trombs redaktionsmedlemmar ondgör sig vidare över ”hur oberoende röster motarbetas och köps upp”.
Men Tromb kommer inte att drabbas av någon gigantisk katastrof om man inte tar emot de utlovade slantarna. På Trombs nätsajt uppmanas läsarna besöka tidskriftens sponsorer, Seko, SKTF, Byggnads, SEF, JAK medlemsbank. Med sådana uppbackare behöver man knappast något statligt produktionsstöd!

Kultursektorn domineras sedan flera decennier av vänstern i dess olika skepnader. Otaliga tidskrifter, projekt och teatergrupper hemmahörande på den ideologiska vänsterkanten har fått stöd från stat, landsting och kommun.
Ett sådant exempel från min hemstad Södertälje är Musikteatergruppen Oktober. Så fort stöd till vänsterprojekt ifrågasätts utbrister allsköns vänsterkörer regelmässigt i stora gråtvalsen om högerpolitisering och censur.
På Kulturrådets lista över kulturtidskrifter som ansökt om och fått bidrag finner vi, förutom Tromb, flera uttalade vänstertidskrifter. Det största stödet får feministiska Bang med 600 000 kronor. Expo beviljas 175 000, medan Häften för kritiska studier får 25 000. Bland dem som inte får bidrag märks anarkistiska Brand och Svarta Fanor, knappast någon större förlust för yttrandefriheten. Avslag får till exempel också högerinriktade DSM, tidskriften bakom den årligen publicerade listan över Sveriges mest framstående opinionsbildare.
Tidskriften jag är redaktör för, Contra (oberoende borgerlig), har utgivits i drygt 30 år utan statliga bidrag bortsett från något år under 1980-talet. Garanterat politiskt inkorrekta Contra bygger sin ekonomi på frivilliga bidrag och prenumerationsavgifter och det redaktionella arbetet på ideella insatser. Det är ingen lätt uppgift att få det hela att gå ihop, men det går. Utan att vi belastar skattebetalarna. Det är givet att vi lever under knapphetens kalla stjärna.
Dock ligger det, som vi ser det, ett egenvärde i att stå på egna ben och därmed vara fria att stå för de konservativa och liberala värden vi tror på.
Idealism och frivillighet står dock tydligen inte högt i kurs hos Mana och andra därmed jämförbara kulturtidskrifter vilka förväntar sig att de statliga, stekta sparvarna skall flyga in i munnen på dem i detta den statliga kulturpolitikens Schlaraffenland, lett av den så kallade högerregeringen Reinfeldt.


TOMMY HANSSON

Tommy Hansson
är ansvarig utgivare
för tidskriften Contra.