Vi lever i en bröllopsstinn tid. Bröllopsmässorna avlöser varandra. Familjesidornas brudparshälsningar tar allt större plats. Vi vill läsa om vilka som gift sig och var och vilka som var tärnor, marskalkar och toastmasters och...
Alla tycks vilja gifta sig. Inte bara de kristna och traditionella utan också de hippa och radikala. De gröna anti-vigslarna på stränder och i skogsgläntor har börjat synas i kändisreportagen. Till och med bögarna och flatorna vill bli vigda och lova varandra evig trohet, trots att det inte är lagligt i Sverige.
De senare är en mycket liten minoritet (660 registrerade partnerskap 2006), men en högljudd sådan. De vill göra äktenskapet till en mänsklig rättighet. En ann är ju så god som en ann. I det politiserade Sverige är rättigheten viktigare än skyldigheten. Och svenskens rättigheter står över naturen. Därför måste lagen ändras, eftersom naturen inte kan ändras (utan att det blir oetiskt).
Och varför inte?

Länge tyckte jag, precis som Jan Myrdal och tiotusentals andra svenskar, att äktenskapet bara är till för en man och en kvinna. Men nu har jag ändrat mig. Äktenskapet är större och viktigare än könskriget.
Länge trodde jag också att homo-bisexuell-trans-(hbt)gruppernas krav att få gifta sig var ett vänsterprojekt som syftade till att underminera och försvaga äktenskapets ställning i samhället. Nu har jag ändrat mig. Äktenskapet är viktigare än höger-vänsterkriget.

Det som verkligen fick mig att ändra mig var författaren Maria Svelands sura kommentarer till homoäktenskapsdebatten. Hon ondgjorde sig över samtidens intresse för vigselns ”unkna historia” och de ”kyrkokonservativas” framgångar och drömde sig tillbaka till 70-talets radikala kritik av äktenskapet (SVT-Kulturnyheterna 16/1). Hon var grymt besviken över att hbt-grupperna inte ”tagit stafettpinnen” som 68-vänstern ville lämna över till dem.
Vänstern har förlorat kriget mot äktenskapet.
Samma tankegångar såg jag också i vänstertidskriften Arenas kommentar kring könsneutrala äktenskap (Dagens Arena 15/1). De välkomnar en glidning mot ordet ”samlevnad”och ”samlevnadsbalk” i lagstiftningen. Chefredaktören Nisha Besara omfamnar Göran Hägglund (kd), som intet ont anande lär ha sagt att om ordet äktenskap byts mot ordet samlevnad kan han tänka sig att gå med på könsneutrala äktenskap.
Vänstern har förvisso förlorat kriget mot äktenskapet, men fortsätter att leta efter nya allianser. Göran Hägglund (och regeringen) får inte gå i den fällan. De har ju vunnit slaget om äktenskapet.

Som segrare i äktenskapskriget bör borgerligheten i stället välkomna alla nya entusiaster till äktenskapets fan-club. Ja, alla som har det minsta känsla för vad som är viktigt för fungerande samhällen och mänsklig lycka, bör omfamna alla som vill gifta sig.
Gifta lever längre, är friskare och lyckligare än ogifta. Fråga vilken socialsekreterare, familjerådgivare eller läkare som helst.
Gifta skiljer sig mindre än sambos. Därför är äktenskapet bra för barn. Homosexuella som vill adoptera har fattat. Föräldrars separation är bland det värsta som kan drabba en ung människa. Barn till gifta föräldrar har ungefär hälften så stor risk att utsättas för en separation än barn till samboföräldrar. Det vet SCB, som också vet att 80 procent av alla sambos tror att de är gifta inom fem år. SCB vet också att antalet ingångna äktenskap ökar på 2000-talet och nu är högre än 1970, då sambo-boomen började. Antalet separationer sjunker också, mest bland sambos. Trots att vi talar så mycket om skilsmässor är det bara cirka 3 procent av barnen per år som utsätts för en separation (2006). 68:ornas barn har lärt av föräldrarnas misstag.

Världens mest moderna och ensamstående folk verkar ha tröttnat på att ständigt vara så moderna och ensamstående. När alla är coolt konstiga blir det coolt konstiga lite...trist. Vi går med halvnakna bögar och flator i Prideparaden, men skyndar fort hem till Tipsextra i familjesoffan. Vi pratar mycket och ofta om singellivets frihet och individualism, men i smyg tittar vi alla på Svensson, Svensson i SVT. Volvo-villa-vovve-livets stillsamma och hållbara vardagslycka lever i svenska hjärtans djup. Hemma- och mamma-pappa-barn-temat i snart sagt all reklam är ett uttryck för det. Reklamarna ligger med örat mot rälsen och känner vår puls.

Gift? Javisst!

ELISE CLAESON

Elise Claeson är gift sedan 1981. Hon gifte sig i Norsjö kyrka i Västerbotten. Bröllopsfesten hölls på släktgården i byn Frautjälen.