EXPRESSEN.SE
<span>&quot;Stjärnorna på slottet&quot; – i år med Stefan Sauk, Amanda Ooms, Claire Wikholm, Morgan Alling och Marika Lagercrantz. Bläddra vidare för att se ett porträtt på Pintorpafrun.</span>

"Stjärnorna på slottet" – i år med Stefan Sauk, Amanda Ooms, Claire Wikholm, Morgan Alling och Marika Lagercrantz. Bläddra vidare för att se ett porträtt på Pintorpafrun.

Foto: SVT
<span>Beata Conradsdotter von Yxkull föddes år 1618. Numera sägs hon spöka på Ericsbergs slott och går under namnet Pintorpafrun.<br></span>

Beata Conradsdotter von Yxkull föddes år 1618. Numera sägs hon spöka på Ericsbergs slott och går under namnet Pintorpafrun.

<span>Ericsbergs slott ligger i Sörmland, öster om Katrineholm.</span>

Ericsbergs slott ligger i Sörmland, öster om Katrineholm.

Foto: Ericsbergs slott
Visa i helskärm
1/1

Stjärnorna på slottet får sällskap av Pintorpafrun

Ericsbergs slott strax utanför Katrineholm i Sörmland är inspelningsplatsen för årets omgång av tv-succén "Stjärnorna på slottet".

Ericsberg är också sätet för ett av Sveriges mest omtalade spöken och skräckfigurer: den beryktade Pintorpafrun.

Beata Conradsdotter von Yxkull (född 1618) tillhörde en av sin tids finaste svenska familjer. Hennes mors kusin var självaste rikskansler Axel Oxenstierna, Sveriges mäktigaste man på drottning Kristinas tid.

Beata von Yxkull skulle bli en ökänd bondeplågare och hennes stränga syn på tjänstefolk formades tidigt. Hennes styvpappa var landshövding i Narva vid ryska gränsen och Beata tillbringade sina tonår på ett gods där. Synen på tjänstefolk var hårdare här än i Sverige. I Ryssland var bönderna slavar, det vill säga livegna. En ny rysk lag slog 1625 fast att om man råkade slå ihjäl någon annans bonde så kvitterades det genom att man helt enkelt gav den drabbade en ny.

Beata von Yxkull på Pintorp

Beata är gift med friherre Eric Gyllenstierna som runt år 1650 kommer i besittning av sitt fjärde gods genom ett arv från en faster.

Godset ligger ståtligt vid Nyköpingsån i Sörmland och bär namnet Pintorp. Vid den här tiden är det byggrusch i Sverige och adeln bygger och rustar som aldrig förr. När de renoverar och bygger ut Pintorp blir det riktigt lyxigt med bland annat en egen kyrka inne i slottet samt ett sensationellt nytt påfund som kallas badrum. Ett stort bibliotek anläggs också.

Men precis när bygget är klart avlider Beatas make.

Nu sitter hon ensam på Pintorp, en 39-årig änka med massor av gods, gårdar och folk att styra över.

I drygt tio år råder Pintorpafruns regim (från 1657 fram till hennes död 1667).

Historier om Pintorpafrun

Snart börjar det gå de mest förskräckliga historier om henne. Det sägs at hon har fängelsehålor i slottets källare där hon piskar misshagligt tjänstefolk.

Att hon har lönngångar i slottet för att kunna kontrollera att pigorna arbetar ordentligt.

Det påstås att hon låter mura in en piga som misskött sig i en av slottets väggar.

Och att hon tar böndernas kor till sina egna och låser källorna så att folket inte får vatten.

Vissa påstår till och med att hon mördat sin make.

Redan före sin död är hon en legend. Kanske får legenden extra fart av godsets i sammanhanget olyckliga namn – Pintorp kan ju ge associationer till grymheter och plågor. Antagandet stöds av det faktum att arvingarna så fort Beata dör byter namn på stället och kallar det Ericsberg (efter hennes bortgångne make).

Enligt legenden avslutas Pintorpafruns liv med att djävulen rider fram till slottet en svart vagn och plågar henne i en våldsam vals som slutar med hon sänds ner till helvetet.

Spöke på slottet

Det går inte många år förrän frun börjar spöka på slottet.

Tjänstefolk berättar förskräckt om hur de i kvällens sena timmar sett henne i slottets rum och trappor eller stirrande ut genom något fönster.

Det börjar skrivas visor om henne som sprids över hela landet.

De allra tidigare finns inte bevarade.

Men "Visan om Pintorpafrun", skriven 1860 av diktaren Wilhelm von Braun, blir rena landsplågan i form av ett så kallat skillingtryck (sånghäfte med text och noter). Här berättas den mesta kända skräcklegenden av de många om den grymma slottsfrun.

Så här börjar visan:

"I Södermanland, på sitt slott Ericsberg,

där bodde änkan fru Anna,

som sög sina bönders och torpares märg,

Samt hade av galla en kanna

Hon trätte och svor från morgon till kväll,

och nyttjade nagel och näven,

Vad pigorna fingo okristligt med smäll,

och spöstuga hade hon även..."


Ericsbergs slott i dag.
Foto: Olle Sporrong

Knut Bonde om Ericsbergs slott

I sin historik över slottet ("Pintorpafruns minnen", 1944) berättar författaren Knut Bonde om 300 år av spökerier.

När slottet ska renoveras 1815 tar man ned och flyttar Pintorpafruns stora porträtt. Då visar sig frun omedelbart och nästan skrämmer livet av slottets hushållerska Ottilia Lindblad (vars företräderska tidigare lämnat sin tjänst efter ett "möte" med spökfrun).

Att flytta på Pintorpafruns porträtt anses sedan dess som ett säkert sätt att få fart på spökerierna.

I biblioteket högst upp i slottet förvarades på 1700-talet rester av en vagn. Enligt skvallret var det vagnen med vilken Djävulen själv skjutsade frun till helvetet.

Slottets herrar har genom århundradena ofta irriterats av Pintorpalegenderna som ansågs ställa släktens nobla anor i dåligt ljus.

När Carl Carlsson Bonde 1808 blev herre till slottet förbjöd han tjänstefolket att prata om Pintorpafrun och än mindre sjunga de då redan populära visorna om henne.

I sin nit lät han även elda upp resterna av den omtalade gamla vagnen vilket dock fick oönskad effekt:

Var baron så ängslig så låg det nog någonting i de gamla berättelserna i alla fall, resonerade folk.

Fler spöken än Pintorpafrun

Som om inte ett spöke räckte fick Pintorpafrun sällskap i början av 1900-talet.

Då började det tisslas om en mystiskt spökherre i slottets bibliotek.

Många gäster kunde på morgonen klaga över att de hållits vakna av ett ihärdigt buller från biblioteket. En del som sa sig ha sett mannen påstod att han var utan huvud.

Länge bekämpades Pintorpahistorierna av slottets herrar som hävdade att Beata von Yxkull varit en duktig och orättvist baktalad kvinna.

I ett brev från 1869 skriver baron Carl Jedvard Bonde:

"Fru Beata var förmögen, ordentlig, bevistade med sitt husfolk den av huspredikanten morgon och afton förrättade gudsandaktsövningen, hade möjligen stränga anspråk på tjänare och underhavande, vilket gav anledning först till tadel och sedan till smädelser av sådan överdrift att man utspridde en efter tidens vidskepliga anda lämpad saga, huru hon under sin sista sjukdom blivit av hin Ondo själv i egen person blivit avhämtad till Helvetet..."

Annika Bonde försvarar Beata von Yxkull

Också i dag försvaras Beata von Yxkull av slottets ägare.

– Hon var en driftig och duktig människa, säger Annika Bonde (hustru till baron Carl Göran Bonde).

– Det var ingen lätt uppgift för en änka att driva alla godsen själv.

Mot bakgrund av denna syn på Pintorpafrun förvånar svaret på frågan om det spökar på slottet i dag:

– O, ja, säger Annika Bonde.

– Visst finns det någonting här, det är helt klart. Ofta får man en känsla av att man inte är ensam.

Har du sett Pintorpafrun?

– Nej. Men jag har sett en man. Och vi hade en kille här som skulle renovera badkaret. Han gjorde jobbet väldigt snabbt. Han sa att han kände obehag bara av att vistas i huset.

Fotonot: Författaren Ivar-Lo Johansson berättar sin version av legenden om Pintorpafrun i boken "Under de gröna ekarna i Sörmland" (1976).

 

LÄS MER:

INSNÖAD

ELISABETH MONTGOMERY