Björn Wiman: UD:s agerande ledde till att Isaak kastades i fängelse

I går sändes det näst sista avsnittet av SVT:s Diplomaterna, en bakom kulisserna-serie där vi får följa två medlemmar ur den svenska diplomatkåren i deras dagliga umbäranden.
Man kan misstänka att de ansvariga på UD så här långt drar en suck av lättnad över att serien inte har orsakat kraftigare reaktioner.
I gårdagens avsnitt redogör Klas Ljungberg - en av seriens två huvudpersoner - för den moderna diplomatins kärva villkor, i synnerhet i Afrika. Vi får veta att man i Ghana är duktiga på att slösa bort svenska biståndspengar men odugliga när det gäller att fylla på minibarerna på hotellrummen ("Mycket snack och lite hockey"). Sedan blir det dopp i poolen, high five och flatskratt. Bara tropikhatten saknas.

Strindberg kallade i Röda Rummet UD för "Departementet för adliga ynglingars förkovrande i levande språk". Det var på 1800-talet. I dag tycks det snarare ha förvandlats till "Departementet för lantliga ynglingars förkovrande i levande rasfördomar".
Skribenten Merit Wager har på sin blogg reagerat mot ett tidigare avsnitt av serien, där de nyblivna tv-stjärnorna hånade en namibisk delegation på besök i Sverige, bland annat för att gästerna trodde att det var farligt att åka bil efter mörkrets inbrott: "Now we are passing the swedish forest, beware of the snipers", flinade UD-tjänstemännen.
"Vad är det tecken på?" frågar sig Wager. "Kulturell inkompetens, ohyfs, rasism, överlägsenhetskänslor gentemot afrikaner, dumhet, dryghet, brist på uppfostran och vett, dålig utbildning, dåligt självförtroende, komplex för övervikt och rödbrusighet? Jag vet inte, men något allvarligt fel är det när sådana här människor tillåts representera Sverige och behandla människor som om de vore lägre stående varelser".

Man kan givetvis invända att de svullbukade sändebuden i Diplomaterna inte är de skarpaste knivarna i UD:s låda. Men medan Ljungberg och hans gäng odlar sin svada över en gingrogg vid poolkanten sitter en av deras landsmän, Dawit Isaak, sedan sju och ett halvt år i ett fängelse i Eritrea.
Är kopplingen för grov? Jag tycker inte det.
I höstas presenterade Göteborgs-Posten uppgifter om hur en annan svensk diplomat, dåvarande ambassadören Bengt Sparre, "fipplade till det totalt" genom att "skryta framför kamerorna" om sina insatser efter det oväntade frigivandet av Isaak i november 2005. UD:s självbelåtna agerande ska i det fallet ha lett till att Dawit Isaak kastades tillbaka in i fängelset.

Och så sent som i förra veckan avslöjade utrikesminister Carl Bildt att han inte ens visste hur länge Isaak suttit fängslad. Fem år, tippade Bildt, enligt Urban Ahlin (Expressen 20/2).
Den uppgiften i sig är en skandal - kanske till och med större än att hans departement nu visar upp ett antal smygrasistiska rötägg i sin korg. Och tills motsatsen är bevisad måste man dra slutsatsen att de koloniala småpåvarna i Diplomaterna är lika representativa för dagens UD som Bildts egen, välkända arrogans.

Av Björn Wiman
bjorn.wiman@expressen.se