Ulf Nilson: Piratpartiet vinner på missnöje
Marit talade till de svenska väljarna på svenska (för all del med en lätt brytning) och lovade konkret handling, något som så gott som ingen annan orkade med. Hon drog till sig uppmärksamhet och sympatier, även bland folk som annars kanske inte bryr sig särskilt mycket om vad som händer i jordbrukspolitiken.
Hon blev ett annars rätt slätstruket vals stora - och positiva - överraskning.
På sitt sätt spelade Paulsen på missnöje, nämligen med det slätkammade, försiktiga och alltför förutsägbara hos de stora partierna. Detsamma gäller naturligtvis i hög grad Piratpartiet som nu - med hjälp av en enda fråga - tog över Junilistans roll. Hur länge entusiasmen eller indignationen håller är en annan sak...
EU:s näste ordförande, Fredrik Reinfeldt, sov däremot kanske inte riktigt gott i natt. Han och moderaterna gjorde ett dåligt val.
Ingen katastrof, men rätt uselt.
Reinfeldts huvudmotståndare, Mona Sahlin, kom däremot undan med bara förskräckelsen. Hennes utgångsläge var minst sagt uruselt, men trots Wanja-affären och trots tonvis med negativ publicitet klarade S sig en aning bättre än många väntat. Har vinden vänt? Omöjligt att säga, men de som räknat ut Sahlin (bland annat jag själv!) får kanske tänka om.
Med detta är det viktigaste sagt, men ytterligare tre huvudpunkter bör strykas under:
I Sverige röstar vi svenskt, i Frankrike franskt, i Finland finskt, i Polen polskt, osv, osv. Europa som helhet tänker väljarna inte särskilt mycket på och hur parlamentet fungerar - eller inte fungerar - har de flesta ingen aning om. I de flesta länder gör de flesta väljare precis som svenskarna och röstar inte alls: 43 procents valdeltagande talar sitt tydliga språk.
De allra flesta av de som verkligen röstar håller sig till sina gamla, vanliga partier, men eftersom intresset är så svalt får färgstarka nykomlingar - läs: Piratpartiet - chansen. Missnöje med den etablerade ordningen finns det alltid vilket gynnar piraterna, liksom (MP), Sverige-demokraterna (som för all del inte kom in ) och så (FP) i form av Marit Paulsen, som ju i stor utsträckning är ett enkvinno-parti, fristående, oberäknelig och vass.Marit var, som redan nämnts, naturligtvis valets STORA vinnare som vann väljare i tjogtal med sin raka stil och sina raka förslag. För (FP) blev hon ett suveränt draglok, fast än så länge "bara" i Europa.
Märk väl: lätt fånget är lätt förgånget. Det som för inte särskilt längesen tycktes nytt och krytt - läs: Junilistan - tappar lätt farten mellan Strasbourg och Bryssel. Man dansar en mandatperiod och sen är man glömd. Väljarna hemma kan inte glädja sig åt några som helst konkreta resultat och så är det slutsnackat.
Som jag skrivit tidigare är EU-parlamentet en församling dit partierna, både i Sverige och andra länder, gärna exporterar politiker som man tröttnat på hemma - läs: Marita Ulvskog. Prestigen är stor, pröjset bra och risken för att vederbörande stör partiledningen i hemlandet inte särskilt stor.
I den politiska kulturen ingår, inte bara i Sverige, att man ska ta hand om toppmän och topptjejer som ledningen inte längre vill ha omkring sig. Mona Sahlin ville ha Ibrahim Baylan, inte Marita Ulvskog, som boss för partiet. Så underbart att i det läget ha chansen att peta Ulvskog ner till EU. Jobbet är ju inte helt oviktigt men ger å andra sidan inga större möjligheter att snabbt påverka vad som sker i Sverige - så dra iväg, Marita.
Bilden är densamma EU-ropa runt. Valdeltagandet lågt, bra siffror för populära partier, sämre för impopulära, men detta alltid mätt med nationella mått. Någon gemensam Europa-politik finns inte, utom att vi ska vara snälla och hålla fred. Det ekonomiska samarbetet som är EU:s grund, fungerar bra, men i kristider - och just nu är vi i kris - tvekar länderna inte att (som Sverige) låta valutan sjunka, lika med exportera arbetslöshet, eller (som Frankrike) försöka förhindra etablering i Tjeckien, där lönerna är lägre.
Sammanfattat är det underbart att Europas länder, för inte länge sen experter på storkrig, igår valde ett gemensamt parlament. Därifrån till en gemensam demokrati är steget dock - säg bättre, säg sämre - mycket, mycket långt.
Av Ulf Nilson
ulf.nilson@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan