Narkotika till barn, mammor och fångar slår försäljningsrekord

Twingly bloggsök

Besök en vanlig skolklass och du hittar sannolikt en stökig elev med usla betyg. Han eller hon kan inte sitta still, det kokar i huvudet och spritter i benen, varje nytt intryck flyttar fokus från läraren. Om det är en pojke, då börjar han kanske dessutom att slåss i ren frustration. En flicka vänder sig inåt, tystnar och försvinner.
Skolan vet inte vad den ska ta sig till, inte heller föräldrarna. Eleven blir utredd och får diagnosen adhd, en sjuklig störning av uppmärksamheten. Varje morgon framöver ska eleven ta en narkotikaklassad medicin, ett amfetaminliknande preparat.
Då förändras allt. Plötsligt kan eleven följa med på lektionerna och framtiden ljusnar.
Så beskrivs det normala förloppet av ett skolbarn med adhd, när Expressen ringer runt bland barnpsykiatrikerna.
- Prognosen vid adhd är mycket god. Runt 70 procent blir hjälpta av medicinerna, säger Henrik Pelling, överläkare i barnpsykiatri vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

De mest populära medicinerna heter Concerta och Ritalin. De innehåller ett centralstimulerande medel, metylfenidat, som i stort är detsamma som amfetamin.
Att ge narkotika till skolbarn har lett till våldsamma debatter, men i dag är det tyst. Och försäljningen slår rekord för varje år.
På Läkemedelsverket har man nyligen granskat alla tillgängliga siffror och kommit fram till att under 2007, då fick ungefär 7000 svenskar Concerta eller Ritalin för första gången i sina liv. Hälften var vuxna, hälften barn.
Apotekets försäljningsstatistik visar en dramatisk ökning sedan 2007, i det närmaste en dubblering. I år förväntas Apoteket sälja adhd-mediciner för över 200 miljoner kronor.
Den senaste åtgärden är att låta fler läkare med specialistkompetens skriva ut medicinerna. Samtidigt ökar oron på Läkemedelsverket att försäljningen ska dra iväg för långt. I USA behandlas i dag åtta procent av barnen med adhd-mediciner, alltså nästan vart tionde barn.

I en del länder har läkemedelsbolagen drivit en framgångsrik lobbying för att alla läkare ska kunna skriva ut adhd-mediciner.
Jonny Olsson, läkemedelsepidemiolog på Läkemedelsverket, berättar att Island är ett av flera exempel.
- Där är förskrivningen skyhög och man ångrar att det varit så fritt, säger han.
Ylva Ginsberg, överläkare och en av landets främsta experter inom vuxen-adhd, tycker det är positivt att försäljningen ökar i Sverige.
- Fortfarande råder en under diagnosticering, med tanke på att ungefär tre procent av den vuxna befolkningen har adhd, säger hon.
Bland barnen anses runt fem procent vara drabbade.
Överläkare Henrik Pelling tror att de flesta av dagens barn med uppmärksamhetsstörningar, åtminstone i Uppsala län där han är verksam, fångas upp och blir utredda.
Han får mängder av positiva reaktioner från skolorna. Även föräldrarna är nöjda, men jublar kanske inte lika högt. När barnen kommer hem från skolan har medicinen gått ur kroppen och koncentrationssvårigheterna återvänder.
- Men vi kan inte ge medicinen även på kvällen, då får barnen svårt att sova, säger Henrik Pelling.

Han betonar samtidigt att mediciner inte är den enda lösningen. Allt som stör eleven i klassrummet måste bort. Och föräldrarna ska erbjudas utbildning i att hantera sina stökiga barn.
- Fast ibland handlar det förstås inte om adhd, utan om att barnet är mobbat eller att det finns andra problem i klassen. För oss är det ganska lätt att avgöra skillnaden, säger Henrik Pelling.
I Uppsala län medicineras inga barn som är yngre än fyra år med de narkotikaklassade medicinerna. Men i andra delar av landet smyger sig medicineringen neråt i åldrarna. Förra året såldes 1356-dygnsdoser med metylfenidat till barn under fyra år. Det motsvarar runt 130 barn, enligt Läkemedelsverkets beräkningar.
Henrik Pelling tycker att barn i den åldern ska få hjälp på andra sätt, inte med mediciner.
I Stockholm finns hälften av landets alla dagisbarn som behandlas med de amfetaminliknande medicinerna. På BUP, barn och ungdomspsykiatri i Stockholm län, blir man oroad över siffrorna från Apoteket.
- Här ger vi inte den typen av mediciner till så små barn. Risken finns att deras hjärnor tar skada. Jag undrar vilka läkarna är som tycker detta är lämpligt, säger Olav Bengtsson, överläkare och divisionschef för BUP Stockholm.

Något regelbrott handlar det inte om, psykiatriker är fria att skriva ut medicinerna och behöver inte bry sig om de angivna åldersgränserna.
På Läkemedelsverket är man mest bekymrad över adhd-medicinernas långtidseffekter. Medicinerna ökar blodtrycket och pulsen. Ingen kan vara säker på vad det innebär på lång sikt.
- Det finns inte tillräckligt med studier, säger Jonny Olsson på Läkemedelsverket.
I höst drar han och andra experter på Läkemedelsverket i gång en stor undersökning för att få svaret. Totalt 5000 svenskar som fått adhd-mediciner ingår i studien. Läkemedelsverket vill veta om de oftare än andra svenskar hamnat på sjukhus med hjärt-kärlsjukdomar eller psykiska problem.
En varningssignal är att amfetaminister dör i förtid i hjärt- och kärl- sjukdomar.
Olav Bengtsson på BUP i Stockholm är ändå inte oroad.
- Adhd-patienterna får en väldigt liten dos jämfört med vad missbrukarna använder. Det finns ingen risk att barnen ska trilla av pinn när de blir medelålders, säger han.

Han, liksom övriga läkare inom barnpsykiatrin, är tacksamma över att debatten kring adhd tystnat. I dag finns bara några få kritiker, utöver scientologernas envisa krig mot psykiatrin.
Sociologen Eva Kärfve var tidigare en högljudd debattör som drev fram den omtalade Gillberg-rättegången. Hon krävde att få ta del av professor Christopher Gillbergs forskning kring damp, en diagnos som liknar adhd.
Kammarrätten beordrade Christopher Gillberg att lämna ut sin forskning till Eva Kärfve, men han vägrade och lät strimla 22 hyllmeter dokument.

Sedan har kritiken varit lågmäld, med undantag av dokumentären "Fördärvet" i SVT som fälldes i Granskningsnämnden.
- Vi som ifrågasatte diagnoserna damp och adhd förlorade. Det är ingen idé att debattera längre, man blir bara smutskastad och anklagad för att vara scientolog. Men jag lider med alla barn som utsätts för medicineringen, säger Eva Kärfve.
Hon hoppas att debatten åter väcks till liv. Det gör inte överläkare Ylva Ginsberg, som är övertygad om att många fler svenskar behöver adhd- mediciner.
Ylva Ginsberg ser tre tydliga grupper bland sina vuxna patienter som får diagnosen adhd.
- Det är tonåringar, 19-20 år gamla, som inte klarar övergången till vuxen-livet, att skaffa arbete och betala räkningar. De har förstås haft problem under hela skoltiden utan att få rätt hjälp.

Den andra gruppen, förklarar Ylva Ginsberg, är mammor med utmattningsdepression som klappat ihop av att tiden inte räcker till. I själva verket har de adhd och saknar förmåga att organisera sina liv. Den tredje gruppen är föräldrar till barn med adhd. Föräldrarna led själva av adhd i skolåldern och problemen finns kvar.
- Adhd växer inte alltid bort med åren. Det utagerande beteendet försvinner men uppmärksamhetsstörningen finns kvar. Då blir det svårt att klara vardagen, säger Ylva Ginsberg.
Hon bedriver även forskning på Norrtäljeanstalten, där hon följer 30 grovt kriminella män som nu får medicin mot adhd.
- Jag kan inte ge några siffror ännu, men det ser lovande ut, säger Ylva Ginsberg.

Medicineringen ska underlätta för de kriminella att få ordning på sina liv - och därmed minska risken för nya brott.
Om Ylva Ginsbergs forskning slår väl ut kommer medicineringen av adhd på fängelserna sannolikt att öka, och följa trenden för resten av samhället. Inget tyder på att försäljningen mattas av de närmaste åren. Om inte debatten får förnyad kraft.

Av Lennart Kriisa
lennart.kriisa@expressen.se