Anna Sjödin: Folk stör sig på mig
90-talet.
- Jag har känt ett enormt stöd från Mona Sahlin, säger Anna Sjödin.
Ett och ett halvt år efter krogbråket på Crazy Horse planerar hon för sin revansch.
Ålder: 31 år.
Familj: Sambon Thomas Hartman, som tidigare var presssekreterare hos förra migrationsministern Barbro Holmberg.
Bor: Hus i Umeå.
Uppvuxen: Utanför Enköping, med föräldrar som var aktiva inom centerpartiet.
Läser: Deckare, ”i mängder”.
Ser på tv: Aktuellt och Simpsons.
Gillar: Köra båt.
Ogillar: Folk som försöker växa genom att såga av benen på andra.
Goda sidor: Glad, stark och envis.
Dåliga sidor: Envis.
Karriär: Vårdbiträde i Sverige och England. Arbetat på kibbutz i Israel i två omgångar. Utbildad socionom, har arbetat på skyddsboende för kvinnor som lever under hot. Politiskt aktiv i SSU, valdes till ordförande i augusti 2005 och avgick i december 2006.
Gör nu: Skriver bok. Skriver krönikor i dagstidning. Börjar
till hösten på masterutbildning i ledarskap och organisation vid Umeå universitet.
Politiska uppdrag: Vice president i IUSY (International Union of Socialist Youth) där hon bland annat arbetar med Mellanösternfrågor.
Bråket på Crazy Horse
- Dåvarande SSU-ordföranden Anna Sjödin greps av polis natten till den 29 januari 2006 efter ett bråk på krogen Crazy Horse i Stockholm. Bråket och dess efterspel fick mycket stor uppmärksamhet i medierna. Sjödin anmälde i sin tur ordningsvakten Babak Jamei för misshandel, förolämpning och falsk angivelse. Åklagaren avskrev Sjödins anmälan och väckte senare åtal mot henne. Hon dömdes i tingsrätten för förolämpning, egenmäktigt förfarande, våld mot tjänsteman (ringa) och våldsamt motstånd.
- Straffet: 5 000 kronor i skadestånd för kränkningen av ordningsvakten samt 120 dagsböter à 300 kronor. Hovrätten fastställde senare tingsrättens dom. Det mest politiskt belastande för Anna Sjödin var att hon befanns skyldig till att ha kallat ordningsvakten ”svartskalle”.
- I december 2006 avgick hon från posten som SSU-ordförande.
Efter att ha promenerat en bit längs älven får vi syn på en garageport där någon klottrat ”ILSKA” med stora bokstäver.
Anna Sjödin börjar skratta. Det gör hon väldigt ofta.
– Man kan fråga sig varför ingen vill fotografera mig bredvid en blyg viol i stället.
Minst fem gånger under vår drygt timslånga intervju har den före detta SSU-ordföranden varit ”förbannad” över olika saker. Hon har också sagt sig vara ”arg” och ”jävligt lack”.
"Starkare i dag"
I de flesta fallen handlar det om det svenska rättsväsendet i allmänhet, eller om efterspelet till krogbråket som hon själv var huvudperson i – det som till slut ledde till att hon dömdes i tingsrätten för våldsamt motstånd, förolämpning, egenmäktigt förfarande och ringa våld mot tjänsteman.
– Det är bra att ha varit med om en sådan sak, säger Anna Sjödin när Crazy Horse kommer på tal.
Det må låta som en efterhandskonstruktion, men hon står på sig:
– Jag är starkare i dag, och jag har fått erfarenheter som är jävligt viktiga när man är politiskt engagerad. Insikten om att det sker misstag från statens sida kan jag överföra på många olika områden: Hur fungerar det på Migrationsverket? Alla de här människorna som slagits mot Försäkringskassan i år efter år, utan att få något stöd… Jag har en politisk vrede som är mycket större i dag än vad jag känt tidigare.
Kan påverka
Hur tänker du använda din vrede?
– Jag kommer att använda alla de verktyg jag har för att förändra samhället. Vi håller exempelvis på att starta upp en verksamhet där vi ska jobba med rättssäkerhet. Vi är ett antal personer som på olika sätt är intresserade av de här frågorna. Något jag skulle uppleva som en revansch är om det jag varit med om skulle leda till en förändring. Jag tror vi kommer att få se en stor debatt om rättssäkerheten.
Du blev samtidigt kändis på kuppen. Är det också en bra grej?
– Ja, folk ju vet vem jag är. Det gör att jag kan påverka och bilda opinion genom att skriva krönikor och debattera olika saker. Mest spännande är att så många människor kommer fram och snackar politik.
Förändra systemet
Du arbetar på en bok som bland annat ska handla om den där krognatten. Och din sambo berättade i vintras att han letar efter nya vittnen. Hoppas du fortfarande få upprättelse?
– Jag tror inte att lögner håller hur länge som helst. Samtidigt kan jag inte fastna i det, för det tar bara en massa energi. Det viktiga för mig är att försöka förändra systemet.
Du ser ingen risk att du till slut framstår som en rättshaverist?
– Jag vet inte riktigt vad det är. Jag kanske inte kan göra något åt det som hänt mig, men jag vill förändra så att andra inte ska behöva råka ut för liknande kränkningar. Är det att vara rättshaverist?
Vill inte be om ursäkt
Inom politiken har det varit gott om pudlar på senare år. Du la dig inte på rygg, utan skällde snarare tillbaka.
– Jag kunde ha valt en lättare väg. Jag kunde ha gått ut dag ett och sagt: ”Jag ber om ursäkt. Något blev fel.” Så hade det varit borta. Men jag har aldrig förstått varför jag ska be om ursäkt för att jag blev misshandlad. Det finns massor av människor som stör sig på det där, att man inte kröker på nacken. Men det finns också människor som tycker motsatsen. Varje dag, var jag än är, kommer det fram människor som säger: ”Stå på dig.”
De som tycker att du gjort fel då, kommer de också fram och vill prata?
– Nej, det är väldigt sällan folk vågar stå för det, mer än anonymt på nätet. Däremot kan jag uppleva att folk stör sig på mig som person. Det har jag känt hela tiden. Det finns både män och kvinnor som tycker att jag tar upp för stort utrymme. Det är uppenbarligen väldigt provocerande att jag tycker att jag är bra som jag är, att jag har självförtroende. Hade jag varit en annan person hade det nog inte blivit lika… stort. I stället för att handla om vad som hände blir det en diskussion om att jag tar för mycket plats
eller är för hård eller inte är som tjejer ska vara.
"Borde vara tystare"
Hur ska en tjej vara då?
– Hehe, inte som jag i alla fall, verkar det som. Jag tror att det är allt från mitt utseende till hur jag är som varit problematiskt för vissa. Jag borde väl vara lite tystare… och så ska man väl inte ha spelat rugby. Ibland kan jag tänka: Om det hade varit en liten späd tjej som suttit blåslagen på en presskonferens, hur hade man hanterat det då?
Har du tagit åt dig av någon av all den kritik du fått?
– Möjligen kan jag fundera över stället jag gick på. Men jag har ännu inte hört någon kritik som jag tycker är berättigad.
"Kan bilda opinion"
Många av dina företrädare som SSU-ordförande har blivit ministrar. Det sägs dessutom att arbetarrörelsen tar hand om de sina. Hur länge måste du sitta i karantän innan du kan få ett nytt toppjobb?
– Jag ser det inte så. Jag har aldrig lämnat politiken. Jag kan bilda opinion för att påverka partiet utan att vara riksdagsledamot eller SSU-ordförande. Sedan tycker jag inte att man kan göra politisk karriär, det är en feltanke. Inom politiken handlar det om att få ett förtroende av människor.
Under din korta tid som SSU-ordförande hade du förmågan att formulera oneliners. Som när du lovade att "vara en blåslampa i arslet på regeringen" eller när du tyckte att Thomas Bodström "spolar ner vår integritet i toaletten". Kom du på alla själv?
– Jag diskuterar väldigt mycket, om allt möjligt, med min sambo. Men sättet jag uttrycker mig på blir ofta väldigt koncentrerat. Jag har inget behov av att pladdra så mycket.
Har du ett mustigt språk, även privat?
– Det är inte så mycket omskrivningar.
Stor respekt
Det sägs att man under en kris får veta vilka som är ens riktiga vänner. Hur har det varit för dig?
– Jag är förvånad över att så många hört av sig och stöttat, både inom partiet och SSU. Men också utanför politiken. Jag har aldrig träffat någon SSU:are som inte trott på min berättelse och det samma gäller de ”partister” jag talat med.
Din partiordförande har själv gått igenom ett mediadrev och tvingats avgå – och sedan lyckats komma tillbaka. Hur är din och Mona Sahlins relation?
– När säger att jag känt ett enormt stöd från Mona Sahlin inbegriper det givetvis att vi pratat med varandra. Jag har stor respekt för henne. Hon är en mycket stark person. Jag upplever att hon, med det som varit, är betydligt starkare nu än vad hon var innan. Det säger hon själv också: Tidigare var hon mer intresserad av vad folk tyckte om henne. Nu är det mer intressant att de respekterar henne.
Upplever du att dina partikamrater saknar dig?
– Det är nog både och. En del tycker det är tråkigt att jag inte är kvar. Andra tycker nog att det är jävligt skönt.
Av Christofer Brask
christofer.brask@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan