Anna Bäsén: Lägg korten på bordet
Även om ingen vill medge det. Annars skulle knappast just den klausulen i kontraktet vara sekretessbelagd.
Och att Sverige skulle ha fått igenom ett verkligt annorlunda, och gynnsammare, avtal än Danmark är ju inte heller så troligt.
Michael Sumaoang, 30, köksbiträde: - Nej. Jag ska nog vaccinera mig. Det är viktigt.
Susan Gejdebäck, 26, student: - Nej, jag är redan vaccinerad.
Max Lantz, 19, servitör: - Nej. Jag ska vaccinera mig. Det är lika bra.
Katrin Gejdebäck, 27, inköpare: - Nej, jag vaccinerade mig utan tvekan.
Carolina Ruiz, 23, sjukskriven: - Jag är inte speciellt rädd. Men det är jag inte för svininfluensan heller.
Alexander Lantz, 21, trafikledare: - Inte rädd. Men jag ska inte göra det. Antingen får man kanske svininfluensan eller så vaccinerar man sig och får en mildare version av den.
Annika Thorsell, 52, undersköterska: - Nej, jag har redan vaccinerat mig. Jag kände direkt att det var viktigt.
Daniel Zehaie, 38, Scania-medarbetare: - Nej, man måste skydda sig. Om inte för sig själv så för barnens skull.
FRåGAN: är du fortfarande rädd för att vaccinera dig?
Vad betyder det då? Jo, att vaccinföretaget vaktar sin kassakista.
Det vill slippa betala om vaccinet, mot förmodan, skulle visa sig ha ovanliga, oväntade och farliga biverkningar. Den här typen av avtal är mig veterligt inte särskilt vanliga, men förekommer ibland när man testar nya läkemedel i studier.
Innebär avtalet att vaccinet är farligt? Nej. Jag tror snarare att det beror på dåliga förhandlare - och ett taskigt utgångsläge.
För egentligen är det inte så konstigt:
Sverige stod inför en pandemi, en smitta som hotar att drabba varannan eller var tredje person, som kan lamslå hela samhället, överbelasta sjukvården och döda ett okänt antal.
Staten vill förstås ha ut vaccin så snabbt som möjligt - för att skydda befolkningen och bromsa pandemin.
Många länder köade för att få skriva avtal om pandemivaccin. Det var säljarens marknad.
Samtidigt bedömdes riskerna med vaccinet vara små.
Erfarenheten av influensavaccination är stor. Svenska pensionärer erbjuds årligen gratis vaccin mot vanlig säsongsinfluensa.
Biverkningarna är få och lindriga och hundratals liv räddas årligen.
Pandemrix är specialgjort för pandemier och beståndsdelarna har använts tidigare. Själva vaccinbasen är redan testad och klar. När en ny smitta, som svininfluensan, kommer odlar man fram viruset, och tillsätter avdödade delar, antigen, till vaccinet.
Risken vägs mot nyttan. I ena vågskålen finns risken för att det är en smitta med potentiellt förödande konsekvenser.
Vaccinet har visat sig skydda, de studier som gjorts visar inte på några allvarliga biverkningar.
I andra vågskålen är Pandemrix ett vaccin som godkänts snabbt. Det kommer dessutom att få miljoner användare i olika åldrar och med olika hälsotillstånd.
Svenska staten gjorde bedömningen att nyttan övervägde risken.
Idag finns inget som tyder på att beslutet var fel.
Jag är inte rädd för vaccinet. Jag, tillsammans med över två miljoner andra svenskar, har vaccinerat mig utan att vi sett några allvarliga biverkningar.
Däremot är det rent korkat att sekretessbelägga avtalet. Det enda som händer är att människor blir misstänksamma och jätterädda.
Offentliggör avtalet, Maria Larsson! Förklara öppet och ärligt era beslut.
Och utred sen om vi inte ska bygga en svensk vaccinfabrik!
Med en sådan slipper vi hemliga avtal om ansvarsbefrielse med giriga vaccinföretag.
Av Anna Bäsén
anna.basen@expressen.se









