Ett år efter segern - nu undrar USA: Kan han?

Den som saknat stämningen från valspurten i fjol i det amerikanska presidentvalet har dessa dagar kunnat bege sig till delstaten New Jersey. Ropen är tillbaka där. Liksom t-tröjor med uppdaterade budskap som ”Yes We Can 2.0”.
Ja, till och med huvudattraktionen har dykt upp både en och två och tre gånger. Senast i söndags i Camden och Newark.
Barack Obama är nämligen ute och kampanjar igen. Han lär inte ha något emot att lämna den rätt innestängda miljön i Vita huset och Washington och återuppliva lite av känslan från i fjol.
Det är i dag den första tisdagen efter den första måndagen i november. Var fjärde år är det presidentval just denna dag. I år är ett mellanår, med bara några få lokalval att klara av.
Bland annat ska guvernörerna i delstaterna Virginia och New Jersey väljas. Och just dessa två har dragit till sig ordentligt nationellt intresse i USA.
För detta ses som en första folkomröstning över hur Barack Obama klarat jobbet. En förlust för demokraternas kandidat i bägge delstaterna skulle ses som en ordentlig känga mot presidenten och antagligen försvåra hans arbete att få igenom sina förslag i kongressen.
Och den minnesgode kommer ihåg att det var precis vad som hände för Bill Clinton 1993, året efter att han blivit vald. Republikanska guvernörer vann i både Virginia och New Jersey det året. Året efter led demokraterna ett svidande nederlag i kongressen.

Så hur ser det ut för Obama? Det är tufft. I Virginia är det så tufft att Obama inte ens brytt sig om att åka dit, trots att det är en betydligt kortare resa från Washington DC.
Det kanske största jublet i Grant Park i fjol kom när det stod klart att Virginia röstat på Barack Obama i valet. Det var första gången sedan 1964 som en demokrat vunnit denna viktiga sydstat och den vinsten säkrade i praktiken segern för honom.
Det var mittenväljarna som fällde avgörandet. Samma mittenväljare som i flera mätningar börjat visa sitt missnöje med presidenten. Och i dag tyder allt på att de i Virginia lägger sin röst på den republikanske guvernörskandidaten, Bob McDonnell.
Då är det jämnare i New Jersey. Här försöker demokraten Jon Corzine bli omvald för ytterligare en fyraårsperiod.
New Jersey är en delstat som av tradition röstar på demokraterna. Men Corzine kämpar sida vid sida med republikanen Christopher Christie.

Det är därför Barack Obama ryckt in till Corzines försvar så här på valspurten. En dubbelförlust i dag skulle inte ge snälla rubriker.
En orsak till Corzines svårigheter är förstås den kärva ekonomiska situationen. Arbetslösheten ligger på 9,8 procent, ungefär som genomsnittet i USA.
– När man lyssnar på Jons motståndare så skulle man kunna tro att New Jersey är den enda delstaten som har svårigheter just nu, säger Obama.
– Jag har något att berätta för er. Vi genomlever den värsta finanskrisen sedan den stora depressionen. Den började inte med Jon, den började inte med mig.
Demokraterna och presidentens medarbetare försöker förstås tona ner betydelsen av dagens bägge guvernörsval. Valen är lokala och det går inte att dra för stora växlar på dem, menar de.
Republikanerna å sin sida gör allt för att blåsa upp betydelsen av dem.
– Den här administrationen är så i otakt med hur landet tänker och det kommer att bli tydligt på tisdag (i dag), säger republikanernas partiordförande Michael Steele.
Säkert är att Obama höjt insatserna genom att själv blanda sig i kampanjen i New Jersey. Han har gjort fem framträdanden för Corzine och alltid sagt saker som:
– Jon är en av de bästa partner jag har haft i Vita huset. Vi arbetar tillsammans. Och vi vet att arbetet är långt ifrån över.
Så sant. Men problemet för Obama är att allt fler amerikaner känner att arbetet knappt ens blivit påbörjat.
Det är ett tema som satirshowen Saturday Night Live gärna plågar presidenten med. Där beskrivs Obamas två främsta prestationer som ”jack and squat”, ungefär ”inte ett dugg”.
Så illa är det förstås inte. Men även Obama själv medger att det varit kärvt:
– Förändring är svårt, och stora förändringar är ännu svårare, sa han i ett tal i New Orleans i oktober.
Ett beslut som kom snabbt var det gigantiska stimulanspaketet som kongressen antog i februari. 787 miljarder dollar skulle satsas för att få fart på ekonomin.
Det verkar nu som om USA lyckats styra bort från avgrunden och i förra veckan kom siffror som pekade på att USA:s ekonomin växte med 3,5 procent det tredje kvartalet.
Vita huset hävdar också att 650 000 jobb räddats som resultat av stimulanspaketet. Nonsens, säger republikanerna, som i stället pekar på att 2,6 miljoner arbeten försvunnit sedan stimulanspaketet antogs.
Obamas ingripanden i ekonomin har förmodligen förhindrat att en usel situation förvärrats ytterligare, men det har samtidigt kostat honom popularitet. Det märks när opinionsinstitutet Pew i flera undersökningar bett amerikanerna att i ett ord beskriva presidenten.
I fjol kom ordet ”förändring” på andra plats. Det har försvunnit från topp tio listan i senaste mätningen. I stället ligger ordet ”socialist” på tredje plats.
Det är ett resultat som konservativa opinionsbildare som Rush Limbaugh och Glenn Beck nog är nöjda med. Socialister är inte populära i USA.
Beck är stor stjärna på nyhetskanalen Fox News, en kanal som ständigt ligger i fejd med presidenten. Vita huset har på sistone anklagat Fox News för att ha övergivit all objektivitet. Det kan ligga en del i det, men frågan är om Obama har något att vinna på att ligga i öppet krig landets största nyhetskanal.

Fejden med Fox News illustrerar hursomhelst ett av Obamas stora misslyckanden, även om felet långt ifrån bara är hans eget. Han kom till Washington – precis som så många före honom – och lovade en ny ton i politiken, mer samarbete över partigränserna etcetera.
Vi har inte sett mycket av det. Tvärtom. Den stora sjukvårdsreformen är bara det senaste exemplet. Det är osäkert om en enda republikan kommer att rösta för när förslaget väl når kongressens bägge kamrar.
Det återstår att se om förslaget går igenom ändå. Mycket står på spel. Inte minst Obamas mjukare, mer eftertänksamma ledarstil.
– Obama har skapat en atmosfär av icke-fruktan, säger historieprofessorn Douglas Brinkley.
– Ingen oroar sig egentligen för Barack Obamas hämnd. Det är det vi älskar hos honom. Han är så högsint och försöker styra med en anda av samförstånd.
– Det är berömvärda mål, men man kommer inte så långt med det i Washingtons knivskarpa miljö.
Det är lite samma problem i utrikespolitiken. Obama har onekligen förbättrat USA:s rykte i omvärlden, men hans mjukare linje har ännu inte gjort det lättare för USA att nå sina mål, även om det gav honom Nobels fredspris.
Ta Afghanistan. Obama har i flera veckor funderat över om han ska skicka dit upp till 44 000 fler soldater. Bland hans Nato-allierade i Europa är det däremot ack så få som vill bidra med mer trupp.
Eller Guantánamo Bay. Obamas första beslut var att lova stänga fånglägret inom ett år. Tidsgränsen går ut den 22 januari.
Men Obama har haft väldigt svårt att övertala andra nationer att ta emot frigivna fångar därifrån. I januari i år fanns 241 fångar på Guantánamo. I dag finns fortfarande 221.
Obamas svårigheter står klart att läsa i opinionsmätningarna. När han flyttade in i Vita huset var 79 procent nöjda med honom, i dag pendlar siffran strax över 50 procent.
Men han kan söka tröst i uttalanden som dessa, från den 44-åriga Carrie Wilkins, en av åhörarna i New Jersey.
– Jag känner inte att han haft en chans att göra något än. Han försöker, men det var en sådan röra när han anlände. Jag tycker lite synd om honom, faktiskt.
Och det finns en tröst till inför dagens guvernörsval. Obamas siffror må ha sjunkit. Men republikanerna har inget att jubla över. Bara 36 procent är nöjda med partiet, den lägsta siffran på ett decennium.

Källor: Economist, Independent, AFP, New York Times.

Av Mats Larsson
mats.larsson@expressen.se