Nu väntar sig Europa ordning och öppenhet

De närmaste dagarna besöker ett  50-tal EU-reportrar Stockholm för att få en introduktion om de nya ordförandelandet. Avgustin Palokaj ser fram emot resan. Han besökte Sverige under det svenska ordförandeskapet i EU 2001, och minns ett land där människor kunde köa i kylan i timmar för att ta en fredagsöl på puben. Han minns hur alla talade utmärkt engelska, och hur Sverige verkade vara större än vad det
i själva verket var.
Han minns också toppmötet i Göteborg i juni, med USA:s dåvarande president George Bush som en av gästerna. Allting runt mötet var så välorganiserat, och hotellrummet på en båt var så fint. Men kravallerna inne i stan krossade alla illusioner om Sverige.
– Det var som att vara i Sarajevo under kriget. Det svenska ordförandeskapet var inte alls förberett på upploppen. Det var kaos på gatorna i Göteborg. Vi fick höra att er statsminister Göran Persson hade svårt att tro att det var svenskar som låg bakom, säger han.
I Sverige brukar ordförandeskapet 2001 summeras som framgångsrikt. Men Avgustin Palokaj pekar på hur kravallerna blev början till slutet på toppmöten utanför Bryssel.
– Göteborg var mycket olyckligt för det svenska ordförandeskapet, säger han.
Eftersom han rapporterar till tidningar i västra Balkan, är han väl bekant med åtminstone en av frontfigurerna i det kommande svenska ordförandeskapet: Den forne fredsmäklaren Carl Bildt. Nyligen sågs de på en pressträff i Bryssel.
– Då var han rätt realistisk om Sveriges ordförandeskap. Det verkar som om alla svenskarna har fötterna på jorden just nu. Jag har en känsla av att de försöker hålla nere förväntningarna så mycket de kan, säger Avgustin Palokaj.

Det finns åtskilliga skäl till att Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Cecilia Malmström och de andra svenska ministrarna tar över ordförandeklubban för EU med stor varsamhet. Det är tuffa tider för unionen med finanskris och jobbkris, nytt parlament, avgående kommission, och utdragen väntan på den nya grundlagen i Lissabonfördraget.
Och Sverige tar över efter ett ordförandeskap som i praktiken havererade på halva vägen. Tjeckien lamslogs under våren av politisk kris.
Expressen har låtit Europakorrespondenterna från Spanien i söder till Lettland i norr ge sin bild av Sverige och förväntningarna på det svenska ordförandeskapet. En kommentar återkommer: Svenskarna kan i alla fall inte göra sämre i från sig än tjeckerna.
– Det var sex väldigt svåra månader för oss, säger Tomas Pirkl, som arbetar för en tjeckisk nyhetsbyrå.
Han konstaterar att ordförandeskapet kommer att kräva stor diplomati, inte minst i klimatförhandlingarna. Men han tillägger att Sverige verkar väl förberett.
– Jag har ett väldigt gott intryck av Fredrik Reinfeldt. Han kan kommunicera med journalister och han vill kommunicera med journalister. Och Carl Bildt är ju en av de stora personligheterna i europeisk politik. Han är inte rädd för att säga någonting.
Tjeckien hann i alla fall bocka av en uppgift under det gångna halvåret. Den tjeckiska senaten sa efter många om och men ja till Lissabonfördraget.
Nu väntar alla på Irland. Invånarna på den gröna ön chockade hela Europa med att rösta nej till fördraget. De tar ställning på nytt i höst.
– Vår omröstning får stor betydelse för er. Vi kan skapa en katastrof mitt
i det svenska ordförandeskapet, säger Jamie Smyth från The Irish Times.
Men även om Sverige gärna vill få
EU-grundlagen på plats, så finns det
i praktiken inte så mycket som Fredrik Reinfeldt kan göra.
Om han propagerar aktivt för ett ja inför omröstningen, kommer det att uppfattas som att EU försöker lägga sig
i Irlands inre angelägenheter. Alltså får Sverige finnas med ute i kulisserna, som ett stöd för den irländska regeringen och resten av ja-sidan.
– Det blir en svår balansgång, säger Jamie Smyth.

Men efter folkomröstningen väntar stora uppgifter. Om Irland säger nej, krävs ett omfattande arbete för att minimera skadorna och försöka hålla ihop EU. Om Irland säger ja, startar en rad förhandlingar. Och då krävs stor diplomatisk skicklighet.
Det gäller alla de viktiga poster som ska fördelas, om och när Lissabonfördraget kommer på plats. Då får EU inte bara en permanent ordförande, det som ett tag kallades för EU:s president. Unionen ska också skaffa sig en slags utrikesminister.
Lita på att Europas storheter som Tyskland och Frankrike vill ha ett ord – eller tusen – med i laget.
– Både medlemsländerna och Europakorrespondenterna brukar ta personfrågorna på mycket stort allvar. Det kommer att överskugga alla de viktiga sakfrågor som Sverige skulle vilja föra upp på dagordningen. Och det kommer att ta tid. Så det blir inget vanligt ordförandeskap, säger Wolfgang Andreas Proissl som arbetar för tyska Financial Times.
Precis som så många andra tyskar har Wolfgang Andreas Proissl en ljus bild av Sverige, som ett medelstort land med stora och goda ambitioner på den internationella arenan. Och precis som de andra EU-reportrarna gör han tummen upp för Fredrik Reinfeldt: Sveriges statsminister uppfattas som ”avslappnad, kompetent och fokuserad”.
Men det betyder inte att den svenske statsministern har hunnit etablera sig som superstjärna i EU.
Den goda relationen mellan Fredrik Reinfeldt och och Tysklands regeringschef Angela Merkel, som svenska medier så gärna rapporterar om, den är inte lika välkänd eller viktig för reportrarna i Tyskland.
– Skulle Reinfeldt och Merkel ha bra relationer? Det har jag faktiskt aldrig hört talas om. Men jag har inte hört motsatsen heller, säger Wolfgang Proissl diplomatiskt.

Jättestater som Tyskland klarar sig rätt bra utan Sverige. Det är de små och medelstora länderna som har störst anledning att hoppas att svenskarna kan reparera skadorna efter Tjeckien.
Allra mest hoppas nog de baltiska staterna, som härjats så hårt av finanskrisen.
– Vi känner att vi har ett stöd från Sverige. Och vi har stora förväntningar. Jag tror att det kan bli ett mycket välorganiserat och pragmatiskt ordförandeskap, säger Ina Strazdina, som är EU-korrespondent i Bryssel för den lettiska radiokanalen Latvijas Radio.
På frågan om vad som blir det största problemet för Sverige ger hon ett svar som sticker ut. Det är kopplat till löftena om en Östersjöstrategi.
– Jag tror att det finns några länder som tycker att det är lite för mycket fokus på Östersjön. Jag har hört
sådana tongångar från Italien och Spanien, säger Ina Strazdina.
Möjligen kan man tillägga att Spanien har goda möjligheter att ganska snart vända uppmärksamheten mot Medelhavet. Det blir Madrid som avlöser Stockholm vid nyår.

Griselda Pastor Llopart från spanska SER, Sociedad Espanola de Radiodifusion, tror att det kommer att finnas en del för spanjorerna att göra.
Som så många andra EU-reportrar slår hon fast att Sverige står inför ett skakigt ordförandeskap. Och de kommande veckorna blir mycket viktiga.
Fredrik Reinfeldt ska försöka att förmå parlamentet att redan i juli säga ja till att välja om portugisen Barroso som kommissionsordförande.
– Det är inte alls säkert att det går. Så det blir en mycket, mycket intressant start för Sverige, säger Griselda Pastor Llopart.
Hon är en av veteranerna i journalistdelegationen som gästar Sverige i dagarna. Hon var med i Stockholm och Göteborg 2001 och har precis som Avgustin Palokaj upplevt kravallerna.
Men hon var också i Nyköping, när Anna Lindh höll utrikesministermöte i sin hemstad. Och det är den minnesbilden som Griselda Pastor Llopart tar med sig när hon återvänder till Sverige:
– Sverige gjorde ett bra jobb förra gången. Det finns inte så många kvinnor i europeisk politik, men Anna Lindh var en av de bästa kvinnorna.

Av Karin Eriksson
karin.eriksson@expressen.se