Slår tillbaka med internet
Unga iranier använder modern it-teknik för att överlista mullorna.
- Vi har en mobilkedja. Larmet går när någon av våra kompisar ser att moralpolisen är på väg, berättar Sanaz, 24.
Samma teknik sprider i dag bilder och budskap från Iran till en hel värld.
Det är junidagarna Iran sent ska glömma. I över en vecka har tusentals och åter tusentals iranier demonstrerat mot resultatet av presidentvalet den 12 juni.
Det är de mest omfattande oroligheterna sedan revolutionen 1979 och än vet ingen hur det ska sluta.
Men hur kunde Iran plötsligt explodera i protester?
Expressens Knut-Göran Källberg har bott i Iran under våren.
Hans reportageserie ger bakgrunden till det vi nu ser hända på gatorna i Teheran.
Iran har 72 miljoner invånare. Tre fjärdedelar av befolkningen är född efter den islamiska revolutionen för 30 år sen.
65 procent av studenterna är kvinnor. På universiteten pluggar män och kvinnor tillsammans. Nu kommer den muslimska åtskillnadspolitiken till universiteten: kvinnliga studenter ska ha föreläsningar och tentamen tre dagar i veckan och manliga studenter tre andra dagar.
Flickor från nio års ålder måste bära slöja. Ogifta flickor kan tvingas genomgå läkarundersökning för att undersöka om de är oskulder.
Moralpolisen är extremt nitisk och har gjort razzior i leksaksbutikerna och beslagtagit dockorna Barbie och Ken. I stället säljs de muslimska Sara och brodern Dara, med chador för Sara och shorts som täcker knäna för Dara.
Dans är förbjudet. Popmusik från väst får inte spelas. Den som grips av moralpolisen med en flaska vin straffas med offentlig piskning.
Lalehparken är en av de gröna oaserna i den avgasstinkade 14-miljonersstaden Teheran. Hit kommer de unga. Uppklädda för fredagsledigheten. Tjejer i grupp, killar i grupp - eftersom det är olagligt att vara tillsammans med någon av motsatt kön om inte föräldrar är med.
Här finslipar de tekniken att få kontakt: två som tror att de kommer att gilla varandra går nära och knäpper på Bluetooth på mobilen. Vips - så har de bytt mobilnummer.
- Vi kan ju inte bara gå fram och snacka. Någon kan se oss. Vi byter nummer och så gör vi upp om att träffas på något säkrare ställe, säger Sanaz, 24, som studerar till lärare.
Sanaz, Shirin, 22, Fatimah, 23, och deras kompisar har rödmålade läppar, smink och noppade ögonbryn. Tillsammans med andra vänner har de upprättat en mobilkedja. Om moralpolisen är i närheten finns det alltid någon som slår larm i tid.
- Då torkar vi av oss i ansiktet, berättar de.
Slår tillbaka på nätet
I Iran har prästerna stulit det offentliga rummet. I 30 år har ayatollorna som införde Gudsstaten styrt med skräck och stenhård kontroll.
Men iranierna kan konsten att slå tillbaka. Vi har sett det dagligen den senaste veckan när bilder och skildringar om vad som händer i Iran spritts via internet och sajter som YouTube, twitter och flickr.
På Facebook finns många iranier som länkar till bloggar inifrån Iran.
Presidentkandidaten Mir-Hossein Mousavi har även en egen Facebooksida som ofta uppdateras.
I lördags - vid protesterna efter ayatolla Ali Khameneis tal - gick det exempelvis att läsa följande bitar på Twitter:
"Amir1982 Mousavi har börjat tala. #iranelection"
Eller:
"bjg77 RT @AnnCurry Folk samlas på gatorna för att börja protestera. Det finns MYCKET kravallpolis på gatorna. #iranelection"
Dödsskjutningen av 16-åriga Neda har nu setts av hundratusentals människor världen runt. Hennes sista ögonblick i livet filmades av en demonstrant och lades ut på YouTube.
Olagliga paraboler
Det finns hundratusentals paraboler bara i Teheran. Alla är olagliga. Mullorna vill inte att invånarna ska kunna se program som till exempel BBC:s sändningar på persiska eller CNN - eftersom de berättar andra sanningar än den hårt censurerade statliga iranska televisionen.
Att sälja insmugglade paraboler är ett farligt jobb. Beställningen görs i hemlighet, och monteringen på natten.
Vi går upp på takterrassen till huset där min kompis Sharif bor. Där finns 25-30 paraboler, osynliga från gatan.
- Moralpolisen gör razzior ibland. De flyger med helikoptrar och fotograferar. Sen går de från hus till hus och river ner parabolerna de sett på bilderna.
En dag när Sharif kom hem från jobbet fungerade inte tv:n. Han gick upp på taket. Jodå, parabolen var borta.
- Jag köpte ny parabol samma kväll. Det är lika enkelt som att köpa en limpa bröd.
Mullorna vill inte att medborgarna ska se BBC:s sändningar på persiska eller CNN - för då får de veta hur resten av världen ser på Iran. Hollywoodfilmer, porr och MTV - skadligt för moralen enligt mullorna - är också förbjudet.
Sajter censureras
Lika energiskt jagar mullorna på internet. Sidor som är kritiska censureras. Och alla sidor som visar bara bröst. Både Expressens och Aftonbladets hemsidor är oftast spärrade med en gul triangel.
Den civila olydnaden har lösning för detta också - ironiskt nog insmugglat från ett annat censurland, Kina.
Tobaksaffärer säljer VPN-program som enkelt laddas ner och automatiskt löser upp spärrfiltret. Det kostar 15 kronor.
- Mullorna borde sluta med censuren, de skulle spara tid både för oss och för dem, säger Hossein, 34, en byggnadsingenjör som just laddat ner Madonnas senaste skiva, med sexigt omslag och allt, för att ge till en flickvän i födelsedagspresent.
Det tysta upproret mot mullorna utspelas på gatorna. Mobiler och den modernaste it-tekniken är vapen - och även läppstift, jeans och hårfärgning.
Mannen det svaga könet
Kvinnor ska gömma sig för mannens blickar. Mannen är det svaga könet. För att de ska klara att kontrollera sina sexuella begär måste kvinnor klä sig i slöjor, hijab, och svarta chadorer som döljer allt utom ansiktet. Det är den islamistiska politiska ideologin.
- Mullorna vill att vi ska se ut som kråkor. Vi kämpar emot så mycket vi vågar, säger Sanaz.
Så här kräver mullorna att iranska kvinnor ska klä sig: ingen del av håret får synas, ingen makeup, inget läppstift, scarf över huvudet, ingen urringning, byxor (inte jeans), tjocka svarta strumpor, inte kjol.
Fienden kallas hizbullahi. En hel yrkeskår av fanatiskt troende.
De brukar parkera den gröna VW-bussen vid Arts Center vid Iranshargatan. Där finns en populär park, med styrketräningsredskap och pingisbord.
Två kvinnor i chadorer patrullerar tillsammans och kontrollerar kvinnor. De har batonger. Två män, ofta med långt skägg, skinnjackor och ett polisband på vänster arm, kollar män och gör stickprovskontroller av bilar.
Fatimah har stoppats tre gånger.
- Första gången de tog in mig i bussen sa jag att de inte skulle lägga sig i vilka kläder jag har. De ringde mina föräldrar och mamma kom med en tjock rock. Min nya fina röda sidenblus, som släktingar skickat från Kanada, tog de i beslag. Moralpolisen sa att den var för urringad.
Andra gången Fatimah greps fick hon och tre andra kvinnor sitta i bussen medan de kvinnliga poliserna läste ur Koranen om profeten Muhammeds dotters liv. Sen fick de gå. Det kallas ershardi - en lektion i islamisk "anständighet".
Tredje gången hann Fatimah inte gnugga bort läppstiftet.
- De sa att jag var utmanande och omoralisk och nästa gång skulle de ta med mig till domstolen och att jag skulle få spöstraff.
Piskas offentligt
18 piskrapp, offentligt, helst i en park där många kan se. Ibland upp till 70, 80 rapp. Det är vanliga bestraffningen i Gudsstaten.
Lyder inte iranierna klädkoden anses de äventyra nationens säkerhet.
- Mullorna menar att vi är landsförrädare bara för vi vill vara snygga, säger Shirin.
En reformist dömdes härom året till döden av en religiös domstol för att han skrivit en debattartikel om att kvinnor själva borde få välja klädsel. Straffet omvandlades senare till fängelse.
Sex före äktenskapet är förbjudet. Oskulden är helig i mullornas land. Ogifta kvinnor kan tvingas till läkarundersökning för att undersöka om de är orörda. Samira, 26, som just avslutat sina fysikstudier på universitetet, berättar:
- Jag hade pojkvän i några år. Vahid är läkare och har egen lägenhet. Jag brukade sova över där. Mamma var alltid orolig. Kom det släktingar på besök och jag inte var hemma så brukade hon säga att jag var på studieresa med klassen. Samma sak sa hon till grannarna.
Hon var rädd att någon skulle tjalla och att vi skulle råka illa ut. Nu är förhållandet slut.
- Jag vill flytta från Iran. Gärna till Tyskland där min pappa bor. Eller också vill jag gifta mig och stanna här - om jag träffar den rätte.
"Jag kan bli jungfru igen"
- Det kan hända att min blivande man eller hans föräldrar kräver läkarpapper på att jag är oskuld. Det går jag bara med på om jag blir riktigt kär. Jag kan bli jungfru igen. Det finns läkare som ordnar sådant. Det vet alla mina kompisar.
I affärer finns stora skyltar som tydligt berättar mullornas regler: "Observera samhällets ordning med hijab, annars kan vi inte betjäna er och ni får inte vistas i lokalen".
I caféet utanför shahens gamla sommarpalats, som nu är museum, satt jag med några vänner och en av kvinnorna hade i värmen skjutit upp slöjan så att håret syntes. Ägaren kom och lade en lapp på bordet. Där stod att hon omedelbart skulle rätta till klädseln, annars måste vi gå därifrån.
Iran är en fotbollstokig nation. Men kvinnor får inte se matcherna.
- Det är för att spelarna har korta byxor. Alla trogna muslimer, min pappa också, har fått för sig att vi kvinnor på något knepigt sätt påverkar männen omoraliskt. Inte ens hemma får jag se fotboll på tv, säger Fatimah.
Kvinnor förbjuds ha jeans
Inför presidentvalet drog den stockkonservative Mahmoud Ahmadinejad i gång en ny kampanj. Senaste tjejmodet är tajta jeans instoppade i högklackade boots. Hizbullahi fick order att sätta stopp för det.
Jeans anses alldeles särskilt omoraliska. Studentskor får två varningar, tredje gången de kommer i jeans sparkas de ut från universitetet.
- Mullorna inbillar sig att vi gillar "Store Satan" USA då vi sätter på oss jeans, säger Shirin.
För männens del är klädkoden inte lika stenhård. Tonåringar som hänger runt Laleh Park vågar färga blonda slingor i håret, kanske till och med ha en ring i örat. Det är lättare för dem att slippa undan. Kommer hizbullahi hinner de dra på sig toppluvan.
- Slips får vi absolut inte ha. Mullorna anser att slipsen är själva symbolen för västerländsk ondska. En kollega gjorde misstaget att lämna ett foto där han hade slips när han ansökte om pass. Han fick avslag, berättar Amin Hussein, 30, ingenjör i Teheran.
FOTNOT 1: Iran har 16 säkerhetstjänster som bland annat spionerar på invånarna. Därför skriver Expressen inte efternamn på människor som intervjuats i artiklarna. Sanaz, Shirin, Fatimah och Amir Hussein riskerar trakasserier från moralpolisen och att avstängas från universitet. Samira och expojkvännen kan dömas av religiös domstol till fängelse för "otuktigt beteende". Sharif riskerar 500 dollar i böter för att han har parabol och Hossein kan få böter och datorn beslagtagen för att han tar bort mullornas censurfilter på internet.
FOTNOT 2: Reportagen från Iran gjordes före presidentvalet 12 juni.
Av Knut-Göran Källberg
Upp
Gå till förstasidan