"Mina systrar blev rejält förvånade"

Det är ingen som lägger märke till honom inne på skolområdet. Carl Philip är klädd i ett par jeans och en skjorta.
- Det trivs jag med. Det blir lugnare då, säger han och ler.
Här i skånska Alnarp har Carl Philip studerat sedan i januari på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet - en utbildning för att bli lantmästare, bonde.
Jag får en exklusiv intervju med Carl Philip om livet som student, prins och en kille som alltid står i rampljuset:
- Blickarna vänjer du dig vid efter ett tag. I dag reflekterar jag inte över det.
Han skrattar när jag frågar om jag måste titulera honom prinsen.
- Det väljer du själv. Det där tycker jag är från tillfälle till tillfälle.
Det gick ett rykte att du skulle ha krävt att alla dina klasskamrater skulle kalla dig för prinsen. Inte Carl Philip.
- Nej, det stämmer inte. Jag hörde också den där historien. Det måste ha blivit ett missförstånd. Det säger ju sig självt att jag inte skulle kräva det av mina klasskompisar.

"Trivs så bra här"

Carl Philip börjar vant guida omkring mig inne på det gigantiska skolområdet.
- Visst är det fint, säger han och pekar på det gamla slottet. Kolla där, säger han och pekar på en stor byggnad.
- Det är en gammal lada som har byggts om till bibliotek. Jag trivs så bra här, säger han sedan.
Vi går in i den ombyggda ladan. Carl Philip går snabbt bort i ena hörnet. Några studenter lyfter blicken när han kommer gående, men det är ingen större uppmärksamhet.
- Här bryr sig ingen, skönt, konstaterar Carl Philip.
Vi börjar prata om hans lite udda studieval - bonde.
- Ja, du, det var en hel del som blev förvånade.
Visste syrrorna om det?
- Nej, de blev rejält förvånade. Även pappa och mamma, fortsätter Carl Philip.

Kungen ville bli lantbrukare

Sedan berättar han att pappa kungen alltid har drömt om att bli lantbrukare.
- Han brukar säga att det han hade blivit om han inte hade varit kung.
Pappa måste vara stolt över ditt studieval?
- Ja, han är glad att jag gör det här, verkligen. Det känns bra. Alla är glada över det här.
- Jag har också en massa kompisar som har lantbruk. De är glada för min skull.
Intresset för lantbruk startade redan när Carl Philip växte upp.
- Varenda sommar var pappa ute och höll på med någon grävskopa eller traktor när vi var på Solliden på Öland.
2005 gjordes en större satsning på boskap vid kungens gods Stenhammar utanför Flen.
- Jag var där och det väckte faktiskt både mitt och mina systrars intresse. Jag hade då ingen djupare kunskap och kände att det kanske vore bra att kunna mer om djur, skog och mark.
I höstas - före Carl Philip hoppade på utbildningen i Skåne - praktiserade han vid Stenhammars gods.
Vad gjorde du?
- Jag gjorde allt som man gör på en gård. Jag körde ut foder, körde in djuren, föste in djuren. Så det blev en hel del traktor.
- Jag hjälpte också till att förlösa kalvar, avslöjar han. Vi var också ut en hel del i skogen och röjde. Det var ett skönt liv.
- Det var tidiga morgnar och oerhört nyttigt.
Carl Philip känner att bondelivet kan vara något för honom. Flera gånger berättar han för mig hur oerhört bra han mår. Hela han lyser när han berättar om sitt nya studieliv.
- Jag är lite tudelad. Jag har nu insett att jag både gillar livet på landet och livet i stan.
- Det är en lugnare och mer anonym tillvaro på landet, konstaterar han kort.
Jag antar du ständigt blir uttittad. Slipper du sådant när du är ute på landet?
- Blickarna vänjer du dig vid. Men, visst, det är inte samma sak på landet som exempelvis i Stockholm.

"Det är tufft"

Carl Philip trivs i skolan:
- Det är långa dagar och på kvällarna är det mycket studier.
Hur går det?
- Bra, men det är tufft.
Sedan börjar Carl Philip berätta om sin dyslexi, läs- och skrivsvårigheter. Även hans storasyster Victoria har dyslexi.
- Det är klart att det är ett hinder, men det är flera andra i klassen som också har dyslexi så vi försöker hjälp varandra. Alla är väldigt hjälpsamma.
Vad är jobbigast med dyslexin?
- Att det tar så lång tid att läsa något. Jag måste läsa om och om igen för att det ska fastna.
Victoria berättade för mig vid ett tillfälle att hon brukar lägga en linjal under varje rad som hon läser i en bok. Har du några sådana knep?
- Nej, det enda som gäller för mig är att lägga ner mer tid. Nu är det universitetsnivå och då ställs det högre krav. För mig är det bara att plugga hårdare.
På kvällarna försöker han också ta en löprunda eller gå på bio.
- Det har i alla fall varit min ambition, men det har hittills inte blivit så mycket tid över till det.
Carl Philip har alltid trivts i en grupp. Redan när han gick på Lundsbergs privatskola älskade han att arbeta i en grupp.
- Sedan gjorde jag ju lumpen och jag kände direkt att det var min grej. Jag verkligen tyckte om det livet.

Var en i gänget

Carl Philip gjorde sin militärtjänstgöring vid kustartilleriregementet KA 1 i Vaxholm. Under 402 dagar var han "5319 Bernadotte".
- Där var jag bara en i gänget. Carl Philip. Inte prinsen. Sammanhållningen, gruppen, allt det där var fantastiskt. Det var en fräck känsla att alla var lika och alla gjorde saker ihop.
Det var en tuff elitutbildning. Carl Philip var efter muck färdigutbildad båtchef på stridsbåt 90.
- Redan där bestämde jag mig för att fortsätta inom militären. Jag hade verkligen hittat något jag tyckte om. Det var tuffa övningar, både mentalt och fysiskt, tufft med långa strapatser. Ofta vaken under längre tid, påfrestande, men intressant.
Ett av Carl Philips starkaste minnen från lumpen är vid första permissionen:
- Då skulle vi åka hem var och en till sig och alla satte på sig civila kläder. Fram tills dess var vi en grupp.
- Nu plötsligt stod alla i olika kläder och då såg man hur alla kom från helt olika bakgrund. Även våra befäl.

Uppmuntrad ta egna vägar

Militärutbildningen var det första utstakade målet Carl Philip hade efter sin gymnasieutbildning.
- Många kanske tror det är förutbestämt en massa saker, lång tid i förväg. Så har det inte varit. Jag har däremot uppmuntrats att ta egna vägar.
- Det är ingen som har sagt vad jag ska göra och inte göra. Lumpen var det enda som var klart i förväg.
Carl Philip har på senare år vidareutbildat sig inom försvaret och kan i dag titulera sig kapten.
Han har genom åren provat på en rad olika saker. Under två år studerade han grafisk design vid Forsbergs skola i Stockholm.
- Det var faktiskt en kompis till mig som föreslog det. Vi satt en dag och bollade olika uppslag på vad man skulle kunna göra rent designmässigt.
- Det var tack vare honom som jag började studera design.
- Jag har alltid haft som ambition att studera vidare. Förkovra mig som det heter med ett finare namn, säger Carl Philip och skrattar.
- Där är jag och mina systrar väldigt lika. Att vi vill lära oss nya saker.
Vem är bäst på det?
- Victoria kanske är den som är mest kunskapssökande och som alltid förbereder sig.
Hur är Victoria och Madeleine som syskon?
- Fantastiska. Jag lär mig hela tiden nya saker av dem.

Vill inte framhäva sig själv

Carl Philip har också studerat vid Rhode Island School of Design i USA. Han vann samma år ett designpris i en tävling om ny logotypen för Martha's Vineyard Museum i Massachusetts.
- Folk brukar fråga mig vad jag är stolt över. Det är faktiskt en av de få saker som jag verkligen är stolt och glad över. Att jag vann det där priset.
Du verkar onekligen ha talang för design?
Carl Philip skruvar sig besvärat.
- Jag skulle aldrig själv säga att jag har talang i något. Andra kan få säga det, inte jag själv.
Det låter väldigt blygsamt.
- Jag har alltid haft svårt för att säga att jag själv är duktig. Jag är inte sådan som person. Jag vill inte framhäva mig själv. Det är ett drag i familjen, säger han och spricker upp i ett stort leende.
- Men det kanske du inte ska skriva, då kanske de andra blir arga på mig.

Fick kamera av pappa

De senaste åren har Carl Philip också provat på foto.
- Jag har väl ända sedan jag var liten varit smått intresserad av foto. Pappa har ju hållit på och fotograferat och jag har drömt om att kunna ta samma typ av bilder.
Han fick sin första kamera när han var tio år gammal av pappa kungen.
- Det var vid Stockholm horse show. Det var spännande att ha en egen kamera, sedan har jag bara blivit mer och mer intresserad.
Både pappa kungen och mamma Silvia har uppmuntrat Carl Philip att utveckla sitt intresse för foto:
- 2002 fick jag en riktig systemkamera av pappa i i julkapp. Dessförinnan hade jag ju bara provat på. Nu blev det mer på allvar med en riktig kamera.
Carl Philip fick ett par år senare, 2006, drömchansen när han fick åka med äventyraren och fotografen Mattias Klum på en världsresa - för att tillsammans med journalisten Folke Rydén göra filmen "Expedition Linné".

"Lärde mig otroligt mycket"

- Jag lärde mig oerhört mycket under den resan. Innan dess kunde jag inte så mycket. Mattias gav verkligen mig ny kunskap.
- Min starka sida när jag fotograferar är nog att jag ofta kan se kompositionerna i bilderna. Det är i alla fall vad jag hör från andra.
Fotografier från resan ställdes förra ut på bland annat Fotobiennalen i Liège i Belgien. Han fotograferade också Botaniska trädgården i Uppsala för en utställning.
Så du är numera fotografen hemma på slottet?
- Fotografera privat har jag ju gjort under många år. Det går ju inte att jämföra med den mer seriösa delen av fotograferandet.
Vilken bild är du mest stolt över att du har tagit?
- Mina kompisar brukar också fråga det. Jag har ett foto som är väldigt speciellt. Det är från resan med Mattias Klum.
- Vi var i Sydafrika och på en safariresa när vi kom väldigt nära ett lejon. Min bild är på lejonet och det känns som man är oerhört nära.
Har du visat den någon gång?
- Bara för vänner och familj. Det räcker bra så.
Förra året gjorde Carl Philip debut inom racingvärlden. Han började då tävla med Porsche i Carrera Cup.
- Pojkdröm som blev sann, konstaterar Carl Philip.

Läser vad som skrivs

Före debuten hade Carl Philip bara kört racing vid sex olika tillfällen. Han blev sågad av flera experter.
- Trist, så klart.
De hånade dig och hävdade att du antingen kom sist eller sladdade ur tävlingarna. Hur tog du det?
- Självklart läser jag vad som skrivs och bryr mig.
Blir du arg? Ledsen?
- Nej, snarare besviken.
Tror du att det har med din prinstitel att göra?
- Jag vet inte, men det är ju bara att konstatera att de verkar döma mig lättare. Utan att ha nödvändig bakgrundsfakta och sådant kan kännas jobbigt.
Carl Philip planerar att studera i Alnarp resten av våren. Han tänker fortsätta pendla hem till Stockholm i helgerna.
- Jag trivs bra med det här livet.
Innan vi skiljs åt börjar vi prata framtiden. Jag frågar Carl Philip om han drömmer om att bli bonde i framtiden.
- Ingen aning. Jag vet inte alls vad det blir. Kanske jag kan ha en tillvaro där jag kombinerar min roll som prins, den offentliga, med ett liv på landet, ett liv borta från strålkastarna.
Jag säger att jag tror det skulle passa honom.
- Andra har också sagt det. Ärligt talat så vet jag inte. Framtiden får utvisa. Jag har ingen brådska.

Av Johan T Lindwall
johan.lindwall@expressen.se

Namn: Carl Philip Edmund Bertil, Prins av Sverige, Hertig av Värmland
Född: 13 maj 1979.
Familj: Pappa kungen, mamma Silvia, lillasyster Madeleine, storasyster Victoria och flickvännen Emma Pernald.
Utbildning: Gymnasiestudier vid Lundsbergs privatskola, lumpen vid KA1 och numera kapten. Två års studier i grafisk design vid Forsbergs skola i Stockholm. Prinsen har också varit praktikant på det anrika amerikanska fotomagasinet National Geographic.
Gör på fritiden: "Har börjat löpträna igen. Dock inte så ofta som jag skulle vilja".
Tittar på tv: "Mycket. Har sett "Bonde söker fru". Tycker det är bra att programmet lyfter fram en positiv bild av bondeyrket. Men dokusåpor i allmänhet har jag inte mycket till övers för.
Intressen: "Tycker om fotboll och idrott överhuvudtaget. Zlatan är oerhört skicklig spelare. Såg David Beckham live i VM, vilken spelare."
Favoritmusik: "Är verkligen en allätare. Men Kent, Lars Winnerbäck och Coldplay är grymma. Var på Coldplays konsert, det var riktigt bra".