Skriv ut Skriv ut Textstorlek: Textstorlek 1 Textstorlek 2 Textstorlek 3
Ingemar Johansson blev 76 år.

"Ingo" är död

Ingo är död.
En av Sveriges genom tiderna största idrottshjältar är borta.
- Han somnade in i natt, säger dottern Maria Gregner.

Tre miljoner svenskar följde VM-fajten via radio när Ingemar Johansson skrev idrottshistoria: Världsmästare i tungviktsboxning på Yankee Stadium i New York i juni 1959.
Vid midnatt i natt somnade Sveriges Mister Boxning in.
- Pappa har varit borta i ungefär fyra timmar, sa hans dotter Maria Gregner till Expressen strax före 04-tiden i natt.
Ingemar Johansson blev 76 år gammal.

Liknande Alzheimer

För ett antal år sedan drabbades Ingo av en Alzheimerliknande demens. De senaste åren bodde han på äldreboendet Bedagården i Onsala.
Det var också där han somnade in, uppger vännen Olof Johansson, chefredaktör för tidningen Boxning.
- Han har legat för döden de senaste tio dagarna. Han slutade gå i december och har sedan dess suttit i rullstol. Del efter del av kroppen har slutat fungera.
Ingo golvade Floyd Patterson hela sju gånger innan domaren stoppade matchen redan i tredje ronden sommaren för 48 år sedan.
Vid hemkomsten hyllades han som den kung han var.

Tappade närminnet

I samband med firandet av hans 75-årsdag hösten 2007 sa dottern Maria:
- Pappa har minnet kvar från svunna tider. Däremot är närminnet borta. Men han mår bra.
På slutet gick det fort, berättar Olof Johansson.
- Så sent som i oktober när jag var och hälsade på Ingo gick det att prata boxning med honom.
Han fortsätter:
- Det är oerhört ledsamt, men inte oväntat - det har varit en tuff sista tid för "Ingo".
- Alzheimer är en jäkla sjukdom.

Av Anna Norberg
anna.norberg@
expressen.se

Av Anders Hansson
anders.hansson@
expressen.se

Publicerat 31 januari 2009
Uppdaterad 1 februari 2009
Tyck till
Det finns 140 kommentarer på artikeln
Logga in och kommentera
Du är inte inloggad!
Logga in till höger
Regler för kommentarer

Ingo boxades i os-finalen 52 mot Sanders på samma vis som Holyfield gjorde mot Valuev. Ändå blev Ingo diskad. Hylands sågning var bedrövlig.

Jag minns Ingemar Johansson från Vålådalen, där jag och mina föräldrar tillbringade mina vinterlov på hela 1970-talet.

Ingemar Johansson var där med sin familj, Birgit samt barnen Patrik och Maria.

Maria och jag blev kompisar och vi umgicks även med Ingemar och hans familj hemma i Göteborg-Kullavik

Anna Maria Hertzberg




Så klart the Champ skall hedras med en staty,tycker även ha skall ha en egen dag då han hyllas , för sin bedrift.

Ingemar Johansson var en mästare, ja en riktig världsmästare och den "siste vita boxaren" under 1900-talet! Men en sak jag har svårt med, det är att man kallar en idrottare för "en hjälte"!
Man är väl ingen "hjäte", för att man knockar skiten ur en motståndare, under sk sportsliga förhållanden, eller?
Svårt att se en gloria över någon som använder våld för att bli erkänd som "hjälte"!
Ingo var en Champ från det första slaget till det sista, men "hjälte", nej, det köper jag inte!

Ingen svensk var större än Ingo på 50-talet. Mot Machen drog han 54000 pers. Alla han inte komma in förrän matchen var slut. Något så stort som Ingo lär man aldrig få uppleva mera.

Det är sorgligt att höra att denne store Idrottsman har gått bort. Å, det finns så mycket att minnas och vara glad över.

Hej!
Denne enda gång jag såg Ingemar live var när jag uppmärksammade en JÄÄttebred ryggtavla vid ett av borden i Falsterbohus dansrestaurang. Han och hans fru Birgit var ute och roade sig.Jag hade nog inte lagt märke till det stillsamma paret om han inte hade varit så enormt stor.
Vickan

När Ingo fick frågan om vilken teknik han använder sig av svarade Ingo "Jag upptäckte att jag har nyp i näven bara" Inga långa utlägg och inga krusiduller.
Vi minns en annan svensk, Ingemar Stenmark, som också han fick samma fråga och svaret "De e bar å åk" som sagt inga krusiduller

Känns på något sätt som om det var den siste, hederlige svensken som gick bort.
Smaka på namnet; Ingemar Johansson.
Favoriträtt: mammas köttbullar.
Genomsympatisk utan att vara mesig.
Vad har vi nu att komma med?

Postat av Donberto 70 den 1 feb 2009 kl 09:15
Tack Donberto, det glädjer mig att det fortfarande finns medborgare i detta land, företrädesvis den äldre generationen som fick uppleva förmånen och glädjen av att vara stolt över våra idrottstalanger och för den delen alla andra uppmärksammade insatser.
Talar man om för en amerikan eller någon annan medborgare på vårt klot att "Det är svårt att vara profet i sitt eget land" möts man av oförståelse.
Ingo är ett exempel av många, han uppskattades inte tillnärmelsevis på det samma sätt som han blev i USA fast det borde vara tvärtom.
VinterreportrarOm våra OS-hopp
BLOGG"BankTheMan" ShahMed insyn i Highstakespokerns värld

WEBBTEST


 
Toppbild















Bottenbild