Ann-Charlotte Marteus: Sorry, Sahlin
Gamla, unga, män och kvinnor - alla väljargrupper har större förtroende för statsministern än för s-ledaren.
Var fjärde "rödgrön" väljare tycker att Reinfeldt sköter sig finfint. Men nästan varannan socialdemokratisk sympatisör misstror Sahlin.
Det ser illa ut för oppositionsledaren.
Under Borelius- och tv-licens-krisen sade Fredrik Reinfeldt så här, ungefär, i en radiointervju: "I medgång, som på valnatten, blir jag kanske inte lika glad som alla andra. Men i motgång blir jag heller inte lika nedslagen som andra."
Reinfeldts sansade stil har tjänat honom väl. Han har ständigt haft ett större och bredare förtroende än sin regering. Nu ligger förtroendet för honom, enligt Demoskop, på samma nivå som månaden efter valet.
Alldeles som om alla skandaler, avgångar, a-kassetrassel och djupdykningar i väljaropinionen varit en ond dröm.
Avståndet mellan blocken minskar och stödet för moderaterna är faktiskt fem procentenheter större än på valnatten.
Fredrik Reinfeldt kan kosta på sig ett litet smygleende.
Om Reinfeldt är den klassiska skådespelaren som gömmer sig bakom sin rollmask och deklamerar från en avskärmad scen, är Mona Sahlin avantgardisten som struntar i manus, hoppar ner bland publiken och söker närkontakt.
Att vara så personlig är att be om starka reaktioner. Om reaktionerna blir positiva - succé. Men om de blir nega- tiva - ajajaj!
Lägg till detta att Sahlin är kvinna: De mejl jag får angående henne, och de kommentarer jag läser på nätet, vittnar om att Sahlinhatet är en liten folkrörelse bland vissa män. De skulle knappast hata en man med samma oidipala frenesi.
Även den ekonomiska krisen talar emot Sahlin. I kristider vill man ha trygghet. Det bekanta är tryggt. Män i slips är bekanta. Känslosamma typer i kjol - not so much.
Alla kurvor pekar nedåt för Sahlin: väljarbetyg, andelen väljare som känner stort förtroende för henne, stödet bland s-väljare, väljarstödet för partiet liksom avståndet mellan blocken.
Frågan är hur illa det kan bli utan att det börjar skälva i s-leden. Hur stor är krismedvetenheten? Hur stor är trögheten i rörelsen? Hur viktig är traditionen att socialdemokratiska ledare sitter tills de själva vill gå?
Det får framtiden utvisa.
Det grönröda samarbetet är förstås av central betydelse för Sahlins framtid. Om det - mot förmodan, måste man säga - skulle lyckas, vore det en enorm personlig framgång för henne.
Och om regeringen kliver fel i lågkonjunkturens sankmarker kan opinionsvindarna vända igen. Snabbt.
Men så länge regeringen synes sköta sitt jobb blir det svårt för Sahlin att göra inbrytningar. I dåliga tider, i skarpt läge, vill medborgarna att regeringen ska lyckas. Man sluter upp.
Men även Reinfeldt har skäl att oroa sig. Moderaterna är mer än dubbelt så stora som fp + c + kd. Kd har reducerats till en våt fläck långt under riksdagsspärren. Risken för slitningar, liksom risken för att ett av bladen i fyrklövern faller av, är överhängande.
Något måste göras inom alliansen för att ändra den dynamiken. Men vad?
Mandatperiodens andra akt utvecklar sig till en thriller.
Av Ann-Charlotte Marteus
ann-charlotte.marteus@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan