Linnéa 14, tog sitt liv - nu bloggar hennes mamma om sorgen

Änglarummen - en artikelserie
Plötsligt rycktes barnen ifrån dem. Föräldrarna kommer alltid att leva med saknaden.
Men de har hittat sätt att bearbeta den tunga sorgen, genom "änglarum"  i huset och på nätet. Expressen har träffat tre mammor som berättar om hur de hanterar sin sorg.
- Det är viktigt att hitta sätt för att uttrycka sina känslor, säger psykoterapeuten Ann-Kristin Lundmark, som har skrivit en bok om sorgbearbetning.

21 december 2008 Marianne har lämnat Viktorias rum orört 21 december 2008 Melissas tvillingar dog vid födseln 21 december 2008 Psykologen: "Sorgen är väldigt svår"

I mars började Ludmilla Rosengren märka att hennes dotter mådde dåligt. Från att Linnéa varit glad och positiv fick hon ångestattacker och blev nedstämd.
Familjen tog signalerna på största allvar och Linnéa blev inlagd på Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Uppsala.
- Hon sa hela tiden att hon inte kommer leva tills hon blev 15 år. Att veta att ens barn inte mår bra är det jobbigaste som finns.
En kväll fick Linnéa tillåtelse av personalen att lämna avdelningen för att gå på konsert.
Några timmar senare ringde personalen därifrån till Ludmillla.
Linnéa hade inte kommit tillbaka på överenskommen tid.
- Jag visste redan då att hon inte fanns längre. Linnéa höll alltid tiderna. Det var åtta dagar innan hon skulle fylla 15 år.

Satt uppe hela natten

En stund senare stod det poliser i familjens hall och berättade att Linnéa var död.
- Jag kunde inte ta in det. Det var en så chockartad upplevelse.
Ludmilla satt uppe hela natten. Trots att hon logiskt visste vad som skett kunde hon inte förstå.
- Jag började direkt att tänka: Vad händer nu? Hur ska jag överleva detta?
Dagen efter berättade hon för släktingar, skolan och rektorn. Vänner till familjen, lärare och bekanta strömmade hem till dem.
- Väldigt många blev berörda av det som hade skett.

"Ibland förstår jag..."

Efter några veckor hade vännerna hunnit sörja och deras liv fortsatte. Men för Ludmilla hade sorgearbetet just börjat.
- Ibland förstår jag vad som har hänt. De minuterna är så smärtsamma.
Först var Ludmilla arg på Linnéa för att hon lämnat dem i detta.
Hon kände samtidigt skuldkänslor även om hon logiskt visste att det inte är hennes fel.
- Trots allt är jag fast beslutsam om att jag ska klara det. Jag kan välja att gå ner i det eller att försöka hitta det positiva. Men det är väldigt svårt.
Strax efter händelsen började Ludmilla blogga om sina känslor. Hon tyckte det var ett bra sätt att förmedla sina tankar på.

Vill minska tabustämpeln

- Skriva har alltid känts naturligt för mig. Människor har svårt att tala om döden och då är det här ett bra sätt att låta folk få del av det som hänt och kanske genom det få ett mer naturligt förhållningssätt till död och sorg, säger hon.
Men den största anledningen till att hon skriver är att sprida kunskap om självmord och att minska tabustämpeln. Nu läser tusentals personer om hur det är att mista ett barn på det sättet.
- Om det finns något sätt jag kan göra skillnad så har inte Linnéa dött i onödan.

"... valt att inte ta livet av sig"

Responsen har blivit enorm. Hon får ofta mejl från sina läsare.
- Personer som själva har självmordstankar har läst min blogg och skriver att de valt att inte ta livet därför.
- Den har gjort så att de förstår vad det skulle innebära för de anhöriga.
Dessutom tycker hon att det är viktigt att hennes blogg finns som en motsats till sajter där unga personer beskriver hur man går tillväga om man ska ta sitt liv.
- Man kan inte förbjuda dessa hemska sajter och därför är det viktigt att det finns en motvikt till dem.

Av Nathalie Joo
nathalie.joo@expressen.se