Mats Olsson: Jag och pandan är ganska lika

Man kan inte klamra sig fast vid det gamla, man måste våga förändring, man måste orka göra upp med det förflutna och hitta nya utmaningar.
Men jag vet inte längre.
Jag hade tänkt låta min T-shirt från 100 Club i London bli kvar i Kina efter lång och trogen tjänst, men...jag kan inte slita mig.
Den som läst mig ett tag vet att jag förr och länge hade en sorts psykisk defekt som gjorde att jag var tvungen att använda alla T-shirts (och strumpor, slår det mig) i tur och ordning så att ingen av dem skulle bli ledsen.
Jag har blivit mycket bättre. En hel del. Eller lite.

Jag kan sen några år faktiskt välja tröjor och skjortor efter tillfälle. Men just 100 Club-tröjan har blivit speciell eftersom den är så envis och uthållig. Dyra och designade märkes-T-shirts tappar tryck och/eller passform efter tre tvättar, men...
..100 Club-tröjan är tretton år gammal och ser ut som ny (nästan).
Egget var med när jag köpte den på 100 Club på Oxford Street i London 1995 (tror vi, Egget bodde i London då). Vi såg Big Town Playboys, ett ganska roligt jump-, swing- och r&b-band, tröjan kostade tio pund, passformen är fortfarande perfekt och trycket är helt, däremot har kragen börjat luckras upp. Det var därför resan till Kina skulle bli den sista.

Där Stones spelade

– Så ska det vara, sa min reservfrisör Magnus (Rockabilly-Bobo var på semester).
Hm.
(Om ni inte visste det: 100 Club är ett legendariskt gammalt jazz- och rockställe som fortfarande ligger på samma ställe som när Rolling Stones spelade där på 60-talet, som när Elvis Costello, Jam och Sex Pistols spelade där. En av de bästa spelningar jag sett var med Tom Robinson Band – ”2-4-6-8 motorway” – på just 100 Club.)
Designen är både snygg och klassisk: en vass mansprofil med stilren trumpet.

Med tiden har den blivit en turtröja, jag använder den bara på långa flygresor och det var därför den fick sitta på till Peking, det som skulle bli dess sista resa. Men nu vet jag inte, kanske en av de söta pandorna kan ha en. Det skulle se ut.
o  Jag tycker mycket om pandor.
o  Alla vet att björn är mitt favoritdjur.
o  Men pandor är lika speciella som en 100 Club-tröja.

En och en halv gymnast

Jag inbillar mig att jag gillar pandor eftersom vi är lite lika, pandan och jag.
Liu Xuefeng, pandaskötare på Pekings zoo, säger att en panda kan stoppa i sig upp till fyrtio kilo bamburör om dan (det är en och en halv kinesisk gymnast) och även om jag gillar bambuskott i mat drar jag inte i mig fyrtio kilo. Men jag är snäll och rar och sävlig och lite dum, även om utseende kan bedra. En panda är trots det lättjefulla utseendet väldigt snabb men det stämmer inte heller, slår det mig. Det tar tid innan jag får upp farten, innan alla leder och muskler gnisslat klart, och inte ens då går det fort.
Peking – nästan bara fullt
Men kolla det här:

En panda går till attack om den känner sig hotad till livet eller för att skydda sin mat.
That’s me, folks.
Peking är en av de fulaste städer jag varit i.
Innan jag åkte pepprade Gradvall mig med länkar och Vanity Fair-tips om Den Nya Arkitekturen i Peking i Det Nya Kina och eftersom jag oftast gör som Gradvall säger har jag gått och åkt och tittat och – visst: det nya tv-huset, en sorts förvridet M, är häftigt och Pan Gu Plaza med sin utskjutande våg högst upp är vackert eller spejsat, och en natt åkte jag förbi höga moderna kontorsbyggnader där fönstren var tända på ett sånt sätt att de bildade mönster men byggnaderna ligger i en stad mer utbredd än Los Angeles med till nittio procent stora, tunga, dystra, grå huskroppar som verkar rymma tiotusen kineser i varje trappuppgång och som påminner mer om en sorts gräsliga statarlängor på höjd som man förknippar med gamla Sovjetunionen.

Svår ekvation

Men maten är god, jag har bara ätit god mat sen jag kom hit.
Fast då skippar jag grisöronen. I Fröhandeln i Höganäs kan man köpa grisöron (och hur många torkade griskroppsdelar som helst – ni vill verkligen inte veta) som är avsedda som hundfoder men här äter kineserna både hund och grisöron och den ekvationen är svår att få ihop, eller hur man ska säga.
Kineser är väldigt oblyga med toalettbesök. Vid varje urinoar i presscentrum står två-tre unga män och kvinnor och väntar på att kasta sig fram och spola innan man ens hunnit knäppa gylfen. Jag håller hårt i dörren vad gäller nummer två, jag vill inte att dessa unga män och kvinnor ska springa in och torka mig innan jag fått upp byxorna.

Och..alltså...jag kan bara inte lägga skitpapper i papperskorgen även om jag ser att andra gjort det, och att en ung man eller kvinna väntar utanför dörren med en lång grilltång redo att nypa tag om pappret och bära ut det till – jag vet inte riktigt var de bär det, de kanske äter upp det.
Det var stopp i toaletten i presscentrum häromdan. Det kan ha varit mitt fel.

VECKANS...

TASKSPARK 1
Lars Lagerbäck Hammarby och Kalmar har cupmatch och Petter Andersson och Viktor Elm togs inte ut i träningsmatchen mot Frankrike. Där rök deras chans att spela i landslaget. Nu väntar bara EM-kval.

SNACKA GÅR JU
”I mål ska det kännas som om nån har slitit ut lungorna, vänt dem ut och in och stoppat in dem i bröstet igen och som att hjärtat håller på att spräcka bröstkorgen.”
Sa Lassi Karonen. Före OS.

TASKSPARK 2
Blake Aldridge Engelsk simhoppare som skyllde fiaskot i parhoppning i OS på partnern Tom Daley, 14. Men vafan!?! Klart att Aldridge, 27, blev förbannad på att Daley, 14, ringde sin morsa mitt
under tävlingen!

BOK 
Svensk maffia Vilken fantastisk bok om svenska gäng och svensk kriminalitet Lasse Wierup och Matti Larsson har skrivit. Alltid skrämmande, andlöst spännande. Varje fotbollsledare borde läsa för att lära sig nåt.

MORNING GLORY
Solen Drog ifrån gardinerna klockan sju på morgonen i tisdags och – allt var fel. Varje morgon har jag tittat ut på ett Peking genom en gul hinna, men – och detta är känt: den borstades bort med Pepsodent.

INTE ENS NÄRAChina Daily – efter snart två veckor står tidningens oreserverat okritiska
hyllningar till Kina som land, företeelse, nation och regim mig upp i halsen.

TILL SIST...

Kul att Kalmar och Elfsborg ligger i topp i allsvenskan, det är två föreningar dit man (som journalist) alltid är välkommen. AIK:s försök att leka Manchester United och göra det jobbigt för media har inte precis gett avtryck i tabellen.

Motorprinsen ska enligt kungörelse från Hovet lära sig gallra skog. Radannons i morse: ”Racerbil säljes billigt. Som ny.”

Nu är det tre som kan sms:a till min kinesiska mobil från Europa. Börjesson sällar sig till Andres och Egget. Berglund, som kan sitt Kina, har förklaringen:
– Dom sitter ju i London, sa han.
– Börjesson och Andres, ja. Men Egget sitter i Göteborg, sa jag.
– Ja, London och Lilla London, sa Berglund.

Obegripligt att Johan Andersson inte platsade i Landskrona och Malmö FF, nu öser han in mål för ligaledarna Stabaek i Norge.

En dag åt Bråstedt en trast.

Visserligen tjänar David Beckham några miljoner i sekunden i Los Angeles Galaxy men att både tränaren Ruud Gullit och managern Alexi Lalas fått sparken och ersatts av Cobi Jones är nog inget han gör vågen över. Sju raka utan seger är en sak, och Jones (som var en teknisk liten lirare) tränarmeriter är – också en sak.

Hade han inte hetat Roland Nilsson hade han varit arbetslös nu.

Svensson: ”’Olssons hörna’ i tv, har du inte varumärkesskyddat ditt namn?” Ge mig numret till Silbersky! Nu!

På menyn: benfri anktunga; var sitter benet i ankans tunga?

Hammarby förlorar spelare på spelare på spelare på spelare, men vann och vann och vann – mer än Erkan Zengin gjorde på kasinot.

Oscar Jansson, 17, från Karlslund, fick hoppa in i Tottenhams mål i genrepssegern (5–0) mot Roma. Oscar har fått mycket speltid i Tottenham. Tottenham. Premier League. Sjutton år. Heja. Stackars kille.

Nu vet jag: Erkan Zengin trodde att han skulle få se Casino Steel.

”AS” mejlar: ”Petter Andersson ska vara glad att han inte togs ut till Frankrike-matchen för det ökar hans marknadsvärde. Nu slipper han spela yttermittfältare med uppdrag att slå inlägg.”

Ytterligare en påminnelse: Willy DeVilles ”Pistola” är en fantastisk cd.

Längesen vi hörde av boxningsskurken Don King, men – alltid med näsa för vart ekonomin går vill han nu arrangera en jättefajt i Chengdu i Kina. Delar av intäkterna ska gå till jordbävningsoffren. Hur stor (eller liten) del det handlar om framgår inte av förhandsuppgifterna, men jordbävningsoffren ska nog inte hoppas på för mycket.

Och jag har hört Fatboys kommande. Helt lysande.

I presscentrat i Juyongguan i onsdags kom en holländsk OS-cyklist in på sin OS-cykel och lät sig intervjuas av holländska OS-journalister. Berätta det inte för pressansvariga i AIK eller HIF, men...nu glömde jag: allsvenskan är ju större än OS.

Jan Gradvalls intervju med Alex James i Blur i Dagens Nyheter i onsdags var Gradvall av finaste märke. En klassiker.

Bojan Krkic, 17, i spanska landslaget. Stackarn.

Det indiska dubbelparet Leander Paes och Mahesh Bhupati är beviset för att män kan göra saker tillsammans – som att spela tennis – även om de hatar varandra.

Behrang Safari på väg mot Champions League, men – platsar inte i landslaget...

Jag är kanske dum, men det är väl en korkad expertkommentator som ”Cirkus Kiev” driver med, inte Mustafa Mohamed.

...och Daniel Nannskog vräker in mål i norska ligan. Se det som ni vill.

RYDELLS HÖRNA

o Steentungt, Modo!
o Vad är skillnaden mellan djävulsdyrkare och fanbärare?
o Dahlby elva, men hur gick det för Södra Sahndby?
o Har ni hört nån roddare sjunga ”Jag mötte Lassi”?

Av Mats Olsson
mats.olsson@expressen.se