Ström är en latmask
Pär Ström har skrivit en bok om hur mycket han avskyr feminism. Jag brydde mig inte om att läsa den, men lyckosamt nog fick Ström tillfälle att sammanfatta sina teser på SvD:s Brännpunkt den 2 respektive 10 januari.
Det var roande, men krävande, läsning. Så här börjar Pär Ström sitt resonemang:
Det finns ett ”utbrett men nedtystat mansförtryck” i Sverige. ”Mäns underlägen tigs (...) oftast ihjäl”.
Detta dystra tillstånd gör Pär Ström upprörd, och varför inte? Go for it, tänker man, starta ett maskulinistiskt uppror, uppmana män i alla län att förena sig mot ihjältigna mansproblem.
Efter detta intro påminner Ström om att kvinnor länge och effektivt har påtalat att det finns ett utbrett men nedtystat kvinnoförtryck.
Aha, tänker man, nästa led i Ströms resonemang borde rimligen se ut så här: Killar, vi har mycket att lära av feministerna. Låt oss göra dem till våra förebilder. Upp till kamp! Om båda könen jobbar från sitt håll och frilägger dolda ojämställdheter och utmanar varandras perspektiv kan vi bygga något riktigt bra.
Men icke. I stället ser nästa led ut så här: feminister är galna. De bara hittar på. De snackar skit om män. Egentligen är de inte förtryckta, utan förtryckare.
Och så drar Ström fram sådant som att kvinnor minsann lever fem år längre än män, att våldsbrott drabbar män oftare än kvinnor, att män har svårt att få vårdnaden om sina barn samt några andra gamla bravurnummer ur den antifeministiska repertoaren.
Men Pär Ström är inte mannen som missar ett tillfälle att säga emot sig själv. Plötsligt meddelar han, i slutet av debattartikeln, att ”visst befinner sig kvinnor i underläge på en del områden, där har feministerna rätt. Men de förtiger den andra halvan av verkligheten.”
Så det är där skon klämmer? Feministernas stora synd är att de inte har slagits tillräckligt hårt för männens rättigheter!
Jag förstår, idealet vore förstås att vi först gick ut och demonstrerade för kvinnors rätt, sedan gick hem och bytte plakat och därefter gick ut igen för att demonstrera för mäns rätt.
Alltmedan männen satt hemma och kollade på ligafotboll. Strålande idé.
Alltså, jag vill inte framstå som rabiat på något sätt, men Något Får Ni Väl Göra Själva, Latmaskar! Vi är inte era jädra morsor.
Att vi inte lägger allt vårt krut på att tala om hur synd det är om män betyder inte att vi ”förtiger det”. Det beror på att vi, hallå, är feminister och inser att om inte vi tjatar om det fortfarande betydande, strukturella förtrycket av kvinnor, så inte tusan lär Pär och hans kompisar rycka in i vårt ställe.
Herregud, vi hade inte haft rösträtt än, om vi hade förlitat oss på män som Pär Ström.
”Den som levt i Sverige har tillbringat de senaste 20 åren i ett enda gigantiskt feministcafé,” avslutar Ström gårdagens argsinta debattinlägg.
Men det bör han vara tacksam och inte förbannad för.
Om inte feminister hade krattat i manegen för dig och förklarat hur allt hänger ihop, Pär Ström, hade du inte känt igen en könsstruktur om den hoppade upp och bet dig i näsan.
Allt du vet om patriarkatets negativa konsekvenser för män har du lärt dig av feminister och om det inte hade varit för kvinnokampen hade män haft lika liten chans i dag att få ett uns av vårdnad om sina barn som de hade på 60-talet, det vill säga ingen alls.
Så sitt ner och ta en kopp jämställt kaffe. Koppla av. Men koppfan får du diska själv.
Av Ann-Charlotte Marteus
ann-charlotte.marteus@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan