Behöver inte vara moral-tant för att ogilla sexköp

27 november 2007 "Det finns alltid problem bakom" 27 november 2007 Lämnar på dagis - sen säljer hon sex 22 november 2007 Därför säljer jag sex 25 november 2007 Prostitution är symptomet - inte problemet

Tjejtidningen Vecko-Revyn tar sig an arbetsmarknaden och låter en lycklig hora tala ut om sitt sexiga extraknäck:
”Det finns många som jag också. Som har utseendet för sig med en snygg, sexig kropp och en bra personlighet, och som älskar sex. För min del är det en smart affärsidé.”
Mediestormen rasar ända in i P1:s ”Studio Ett” varpå debattörer och bloggare rasar tillbaka mot ”moralpaniken” över de stigmatiserade hororna, som enligt dem mest är att betrakta som förtryckta egenföretagare.
Senast i går argumenterade en anonym manlig sexsäljare här i Expressen för att de som problematiserar prostitution har en ”unken kvinnosyn och en sexualfientlig agenda”.
Och vi som varken tycker att det där extraknäcket är särskilt sexigt eller att prostitution har någonting alls med moral att göra undrar var debatten om makt, kön, arbete och sociala skyddsnät tog vägen.
Det kan väl inte vara helt omöjligt att diskutera prostitution på ett kritiskt sätt utan att anklagas för att ”hata” horor, vara moralist eller till och med sitta i knät på den sexualfientliga kristna högern?

Låt oss då titta närmare på den lyckliga horan som ständigt är så central på båda sidor i debatten.
Legaliseringsivrarna pekar frenetiskt på hur nöjd hon är med sin sysselsättning, för det är trots allt oftast en hon, och framhåller henne som bevis på hur förtryckande och felaktig den svenska sexköpslagen är. Situationen skulle faktiskt bara kunna förbättras av en schyst
F-skattsedel och en gnutta formell yrkesstatus.
På andra sidan skriker man om alla de övergrepp hon måste ha varit med om som barn och som gjort att hon överhuvudtaget inte kan tänka själv eller uttala sig om sitt liv och sin situation – kallar hon sig nöjd och lycklig är det knarket och våldtäkterna som talar.
Att det faktiskt finns prostituerade som syns i debatten som faktiskt är nöjda med sin situation och sin sysselsättning vore bara idiotiskt och kränkande att förneka.
Frågan vi måste ställa oss är i stället om det är just dessa röststarka personer som ska avgöra vilken väg samhällets ska välja kring sexhandel och prostitution.
Vems intressen är egentligen viktigast att tillgodose? Ska en lagstiftning utgå från de starka och stridbara eller ska den utgå från den som sitter fastnaglad i en situation som krossar henne?

Lagstiftningen kring prostitution, liksom i alla frågor där människors intressen krockar, måste vara en fråga om riskbedömning och avvägning.
Det borde vara självklart att omsorgen om att skydda den som inte lyckas skydda sig själv väger tyngre än att se till att den som ändå klarar sig ska få arbeta med exakt det hon önskar.
Huruvida den svenska sexköpslagen fungerar i praktiken återstår dock att bevisa och en ordentlig utvärdering borde därför genomföras snarast.

Synen på prostitution kan inte heller frikopplas från det sociala sammanhang vi alla rör oss i, där kvinnans kropp och sexualitet alltid har tillhört mannen och där hon har varit beroende av honom för sin försörjning.
Sexköpsliberaler menar i det sammanhanget att prostitution bara handlar om gott entreprenörskap hos sexsäljare som ser till att kapitalisera på det enda som kvinnan någonsin haft att konkurrera med.
Sexköpslagen å sin sida är i stället ett försök att hindra män att utnyttja sitt traditionella överläge för att köpa sig tillgång till den kvinnokropp som genom historien varit hans ägodel.
Att det sedan finns en liten grupp män som säljer sex till kvinnor ruckar inte denna könsstruktur, utan är snarare ett tecken på att fler och fler områden i människors liv ska inordnas under kapitalismens logik där allt kan göras till varor och tjänster bara priset är det rätta.

Samhällets stigmatisering av ”horan”, som fortsätter trots att vi faktiskt har en lag som kriminaliserar köparen och inte säljaren, är också helt i linje med att det fortfarande finns en hel del patriarkala strukturer att krossa.
Att det slutligen i prostitutionsdebatten handlar om särskilda grupper av kvinnor står också klart med den ständiga frågan om ”varför hon ska slita ut sig på ett underbetalt skitjobb när hon kan sälja sexuella tjänster?”
För det är ju givetvis arbetarklasskvinnorna, blattekvinnorna och kvinnorna utan valmöjligheter som ska se till att möta den manliga efterfrågan på sex och dessutom få en finfin försörjning på kuppen.
Varför är det ingen som frågar: ”Varför ska hon bli styrelseordförande i ett fondbolag när hon kan sälja sexuella tjänster?”. Nej, hennes alternativ står mellan att sälja en avsugning eller att sälja sina knän och leder för en skitlön på ett skitjobb.
Möjligheten att skapa ett samhälle där ingen behöver ställas inför de två alternativen och där makt, kön och arbete är organiserat på ett helt annat sätt än i dag – den finns inte ens på kartan.
Jag har inget behov av att krampaktigt förneka att den nöjda och lyckliga horan faktiskt existerar.
Men att utgå från henne när man diskuterar samhällets vägval i prostitutionsfrågan, det är att svika hennes många olyckliga systrar – allra längst nere på botten.

KRISTINA LINDQUIST
Kristina Lindquist, statsvetare och frilansskribent, är mer känd som vänsterskribenten ”Syrran” i bloggosfären, gillar megastäder och yatzy. Hon lider dessutom av svår klimatångest.

Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se