Lundgrens bok är motbjudande

Jag har arbetat med jämställdhetsfrågor på olika sätt i snart halva mitt liv. Grunden i mitt engagemang har varit att bända upp de snäva könsrollerna. Mest arg har jag blivit när påstådda meningsfränder har bestämt sig för hur kvinnor och män är. När de har reproducerat gamla unkna könsroller och dessutom trott att de har varit radikala.
Jag trodde att Maja Lundgrens nya bok ”Myggor och tigrar” skulle ta upp reella jämställdhetsproblem i kulturvärlden. Att den skulle vara ett välförtjänt slag över munnen på kulturpatriarkatet. Förhandspubliciteten var tidig och ymnig. Hon hängde tydligen ut kulturcamorragubbarna med namn. Vendetta! Så klart att det kittlade. Om Maja Lundgren (som jag beundrar djupt för boken Pompeji) namnger och svartmålar den manliga delen av kulturetablissemanget så har antagligen deras handlingar präglats av avgrundsdjup ondska. Det är säkert berättigat, tänkte jag.
Författarmän paraderade upp till Bonniers och försökte stoppa boken.

”Myggor och tigrar” utspelar sig i Neapel och Stockholm. Berättelserna om Camorran i Neapel utgör en slags fond som ska visa hur maffialika männen i det svenska kulturetablissemanget är. Camorran skjuter folk i skallen medan kulturmaffiamännen är myggsvärmen som sticker lite i taget.
Det är en ursinnig anklagelseakt på 500 sidor. Deras brott:
En skånsk och solbränd författare har pratat om att det är problematiskt att många skolflickor går och håller sig för att skoltoaletterna är så smutsiga.
En journalist har haft en förbindelse med Maja Lundgren och sedan haft på sig en t-shirt som han har fått av en ny älskarinna.
En välklädd författare har varit trevlig vid några tillfällen men sedan skämtat om Lundgrens rosa t-shirt. Dessutom är han gravt narcissistisk.
En kulturredaktör som Maja Lundgren är förälskad i vill vara sin hustru trogen. Sedan har de ändå sex men efter det svarar han inte på hennes kärleksbrev.
Män är dumma. De är narcissistiska, svarar inte på kärleksbrev, pinkar in sitt revir och är missunnsamma. Kvinnor är dumma av precis samma anledningar.
Men med Maja Lundgrens världsåskådning blir varenda manlig liten dumhet en del av en konspiration riktad mot henne.

Jag hade nog väntat mig att recensionerna skulle ge upprättelse till alla de män som hängs ut. Men i stort sett överallt står det om Lundgrens fantastiska mod och om att de uthängda får skylla sig själva. I Borås Tidning står det att boken: ”Brinner som ingen bok i Sverige sedan Strindbergs En dåres försvarstal av oförsonlig könskamp.”
Är det verkligen ingen som ser att kejsarinnan står där på podiet utan så mycket som en tråd på kroppen?
Det var inte någon viktig uppgörelse mot ett korrumperat system. Maja Lundgrens bok är djupt obehaglig. Alla män är svin och de flesta kvinnor lider av falskt medvetande. Kvinnor som trivs på redaktionen eller skrattar åt sina manliga kollegors skämt är medlöpare och fjäskare som desperat försöker rädda sitt eget skinn. Enligt Lundgren kan kvinnor inte uppskatta en rå jargong. Könsord är sexuella trakasserier oavsett sammanhang. Om man inte inser det så kliar man helt uppenbart patriarkatet på pungen.

Männens handlingar blåses upp och hängs ut. Till kvinnorna uppfinner hon roller och delar ut tvångströjor. Inte någon särskilt djärv eller fruktbar jämställdhetspraktik således.
Det finns jävligt stora jämställdhetsproblem i det här landet. Att en mansmaffia hindrar kvinnor från att få tidningsjobb är inte det mest påtagliga av dem. Tidningarna skriker efter kvinnliga skribenter. Tjejer får större bylines än sina manliga kollegor. Framför allt i kvällspressen som Maja Lundgren kommer ifrån. Om maffian finns där så är de usla grindvakter.

Det finns stora jämställdhetsrelaterade problem även på kulturområdet. Det finns manliga litteraturkritiker som reducerar kvinnors böcker till kvinnolitteratur och utgår från att en bok måste vara självbiografisk för att en kvinna har hållit i pennan.
Det finns floder av anonyma hotbrev som framför allt skickas till kvinnor.
Kvinnors sakkunskaper ifrågasätts mer än mäns.

Men att någon tycker illa om ens t-shirt, inte besvarar ens kärleksbrev, eller tycker att skoltoaletterna är för skitiga betyder inte att de är del av någon kulturmaffia. Man klär inte av patriarkatet genom att bunta samman några män som man av olika skäl känner sig förorättad av.

Att en massa människor får sina privatliv utfläkta är naturligtvis sorgligt. Men det värsta av allt är att så många recensenter tycker att svepande manshat är en modig jämställdhetsgärning. Maja Lundgrens hatobjekt ligger och blöder. Men patriarkatet har klarat sig utan blessyrer.

MANNE FORSSBERG
Manne Forssberg är frilansjournalist, föreläsare och författare till den internationella bästsäljaren ”Kukbruk”, en bok om sex och jämställdhet för unga killar.