"På Gotland återkristnas skolan"

I Sverige pågår en debatt om skolavslutningar i kyrkan. Men vad händer när kyrkan i stället flyttar in i skolan? I Visby är Säveskolans rektor granne med gud.
I stora delar av världen går barn i religiösa skolor. De tränas i att be till Gud, böja sitt huvud mot Mecka eller tända ljus för Shiva.
I Sverige har vi valt en annan väg. På sextiotalet byttes kristendomsundervisningen ut mot religionsundervisning och det är enligt läroplanen inte tillåtet att predika i skolan – undervisningen ska vara icke-konfessionell.
Detta gäller den kommunala skolan – som bekant finns det en rad konfessionella friskolor som baserar sin verksamhet på en religiös bekännelse, både kristen och muslimsk. Debatten kring de religiösa friskolorna har böljat fram och tillbaka, och frågan om skolverkets tillsynsansvar har betonats. Debatten kring religionens roll i skolan har just fokuserat kring friskolorna, medan hur frågan hanteras i den kommunala skolan inte har blivit belyst på samma sätt.

Den kommunala skolan ska enligt läroplanen vara icke-konfessionell, om det råder ingen tvekan. Men hur ser det ut i praktiken?
På Gotland pågår just nu debatt sedan det har visat sig att ett av Visbys gymnasier har en alldeles egen skolkyrka i skolans lokaler. På telefonlistan på gymnasiets egen hemsida finns numret till skolkyrkan intill övriga telefonnummer till bibliotek, skolhälsovård, kurator, elevassistent och cafeteria.
Och i skolkatalogen finns även fotografi på fyra personer under rubriken Skolkyrkan, däribland skolprästen Jakob Tronét. Ingen av dessa fyra personer är avlönad av skolan, skolprästen är anställd av Svenska kyrkan som i Visby alltså har en egen filial i Säveskolan.
Under skolprästens deltagande i Julspexet, predikade han ”låt er alla omskolas av Jesus, se på hans liv, se på hans kärlek till alla människor och gör som han, och gör ni det så kan ni alla bli som den han också var, sanna människor.”

Hur går detta ihop med läroplanens regler om icke-konfessionell undervisning? Gymnasieeleven Knut Stahle, en av eleverna på skolan, har nu gjort en anmälan till Skolverket för att få frågan avgjord. I snart ett år har han försökt inleda en diskussion med skolledningen om saken, men skolans rektor har avvisat honom med att ”det inte är hans uppgift att följa upp om skolan följer bestämmelser eller inte”. Tonen präglas av översitteri och dessutom har rektorn formellt fel: Varje medborgare har rätt att bedöma huruvida reglerna efterlevs eller inte.
Att rektorn för denna kommunala gymnasieskola är ordförande i riksstyrelsen för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen gör inte saken bättre. EFS uppgift är att ”hjälpa människor att leva nära Jesus Kristus i vardagen”, en uppgift som inte är förenlig med rollen som rektor i en icke-konfessionell gymnasieskola.
Det var först när Stahle skickade sin anmälan till Skolverket som det började hända saker.

Visbys biskop Lennart Koskinen har nu engagerat sig i frågan. Han menar att skolkyrkan är helt legitim och inte strider mot läroplanen, eftersom en överväldigande majoritet av gotlänningarna är just kristna. Om inte gotlänningarna skiljer sig radikalt från övriga Sverige, så stämmer inte det påståendet. En majoritet av svenska folket tror inte på gud.
Gymnasiechefen Alf Nilsson menar att Skolkyrkans lokal är ”religionsneutral” och öppen för alla elever, också de som inte är kristna. Men skolkyrkan är utformad just som en kyrka, med kristna symboler som kors, ikoner och religiösa målningar. Det är inte något neutralt meditationsrum.
Är detta en storm i ett vattenglas? I Sverige har vi ju i någon mening ett kristet arv, med traditioner och helger som har en kristen bakgrund. Vad kommer härnäst? Ska vi inte få fira jul och påsk?
Traditioner och helger är viktiga i Sverige och de är egentligen inget problem. I själva verket har våra helger blivit alltmer avkristnade. Utvecklingen är inte mer anmärkningsvärd än att vi fortfarande firar midsommar utan att bekänna oss till asatron.
Men det är väl bra, kanske någon säger, att det finns en skolkyrka dit elever kan gå som behöver prata med någon med absolut tystnadsplikt? Präster har ju alltid varit bra att gå till i tider av kris eller katastrof. Även människor som inte tror på Gud söker då upp prästen för att få tröst och stöd.
Jovisst, är det så. Men i takt med att vårt samhälle blir alltmer sekulärt och i takt med att det också finns allt fler människor med en annan tro än den kristna så måste vi på allvar syna våra förutfattade meningar om detta. Att människor ska kunna gå till en präst de litar på är självklart. Men det är lika självklart att detta måste göras utanför skolans område.
Det är inte skolans sak att erbjuda detta på likvärdigt sätt som kurator, skolläkare eller bibliotek. Om det finns elevföreningar med kristna förtecken ska de naturligtvis kunna ha möten i skolan. Men de får inte ske i rum som utpräglat främjar den kristna livsåskådningen före alla andra.

Låt oss göra ett tankeexperiment. Socialdemokraterna har i många år varit ett statsbärande parti i Sverige. En majoritet av befolkningen stod bakom dem, i flera kommuner är det fortfarande så. Politiskt nära socialdemokraterna finns en lång rad organisationer som på olika sätt deltar i samhällslivet, där finns ABF, Unga Örnar, Fonus, Kooperationen.
Med samma argumentation som i fallet med skolkyrkan i Visby, skulle man kunna hävda att det vore naturligt med ett skolparti, med en egen lokal och eget telefonnummer i listat i skolkatalogen. En partifunktionär på plats i skolan skulle då också höra till bilden. Känns det rimligt?
Gör ett annat tankeexperiment. I en del förorter finns de skolklasser där en majoritet av eleverna kommer från hem med muslimska traditioner. Med majoritetsargumentet borde de i så fall vara lika acceptabelt att dessa skolor upplät en permanent lokal kallad skolmoské, där det också finns en skolimam för eleverna att vända sig till. Muslimer, kristna likväl som icketroende. Är det rimligt?
Det är bra att frågan nu ska prövas av Skolverket. Vad säger skolminister Jan Björklund?
Det vore också bra om man samtidigt passade på att undersöka hur vanligt det är med skolkyrkor i kommunala skolor. Är Visby ett undantag eller en regel? Rektorn i en kommunal skola bör inte bo granne med gud.

Christer Sturmark
Ordförande förbundet Humanisterna

Maria Carlshamre
EU-parlamentariker

Av Fjärde Sidan
fjarde.sidan@expressen.se