Mats Larsson: Diktatorn har tagit sitt folk till ruinens brant
Nej, inte egentligen.
Det är en tragedi att det blivit så många.
Zimbabwe
Invånare: 13,1 miljoner.
Huvudstad: Harare.
President: Robert Mugabe.
Folkslag: Cirka 80 procent tillhör shona-folket, de flesta andra är ndebele.
De vita utgör cirka 0,5 procent.
Aids: Hård drabbat.
Över 30 procent av befolkningen i åldrarna 15-49 år är hivsmittad.
Zimbabwes resa utför - 27 år med Mugabe
1980
Den brittiska kolonin Rhodesia blir självständig och byter namn till Zimbabwe.
Robert Mugabe, ledare för Zimbabwes afrikanska nationella union, Zanu, blir premiärminister.
Krig bryter snart ut mellan Zanu och rivaliserande partiet Zapu.
1988
Åtta år av inbördeskrig är över.
Zanu och Zapu går ihop i Zanu-PF.
Mugabe fortsatt ledare, nu som president.
1990
En ny lag gör det möjligt för staten att tvångsinlösa hälften av marken som ägs av vita.
Trots att de vita bara utgjorde en procent av befolkningen ägde de 70 procent av marken.
1995-96
Mugabe och Zanu-PF vinner val.
Anklagelser om valfusk.
1998
Zimbabwe blandar sig i kriget i Kongo.
En dyrbar affär.
Landet i allt svårare ekonomisk kris.
1999
Oppositionen mot regimen växer fram kring Rörelsen för demokratisk förändring och dess ledare Morgan Tsvangirai.
2000
Jordreformen inleds på allvar.
Mugabe sänder ut milisen Green bombers som börjar ockupera och tvångsöverta gårdar som ägs av vita.
2002
Mugabe och Zanu-PF återvalda.
Det statsstödda våldet mot oppositionen och den ibland brutala landreformen gör landet alltmer isolerat.
60 procent av normalt odlad jord ligger i träda.
2003
Zimbabwe utesluts ur brittiska samväldet.
2005
Operation "Rensa undan skräpet" gör minst 700000 zimbabwier hemlösa när regimen "städar" upp i slummen.
2007
Inflationen når 1600 procent.
Ökande missnöje även bland militär och polis med Mugabes styre.
Inte vet jag om de sjöng "Ja, må han leva" på den stora födelsedagsfesten i går (födelsedagsbarnet fyllde redan i onsdags). Säkert är att det vore en katastrof för Zimbabwe om Robert Mugabe skulle leva uti hundrade år. Man ska inte önska livet ur folk, men Mugabe har nu suttit 27 år vid makten och med sina 83 år är han Afrikas och hela världens äldste statschef.
Så det borde räcka nu.
Det borde ha räckt för längesen. Frågan är om det finns någon ledare i dag som så lyckats sänka sitt land ner i elände som herr Mugabe. Kim Jong-ils Nordkorea är inte heller något föredöme men har aldrig varit det heller. Zimbabwe däremot var ett land som gav Afrika hopp en gång i tiden. Den tiden då Mugabe ofta förekom i samma mening som "frihetshjälte". Men landet som en gång var något av Afrikas kornbod och exporterade spannmål till när och fjärran tvingas i dag importera sitt majs i stället. Efter Mugabes brutala jordreformer ligger en stor del av jordbruket i träda. Ekonomin har kollapsat och inflationen ligger på 1 600 procent. Den högsta i världen.
En gång när Jugoslavien
under 1990-talet drabbats av hyperinflation träffade jag en serb som tapetserat sitt hus med sedlar. Det var billigare än tapeter. Ett litet tips till inredningsintresserade zimbabwier. Zimbabwe är till råga på allt hårt drabbat av aidsepidemin. Denna och den allmänt usla situationen i landet har fått den förväntade levnadsåldern att på tio år sjunka från 63 till 36 år. Den lägsta i världen. Allt är inte Robert Mugabes fel, men en förfärande hög del är det. Själv skyller han på alla utom sig själv: på kolonialmakten Storbritannien (trots att landet varit självständigt i 27 år), på oppositionen, på fackföreningarna, på de vita markägarna, etc.
Den statsstyrda pressen
har förstås varit fylld av hyllningar inför veckans födelsedagsfest. The Herald ägnade 16 sidor åt att hylla presidenten som kallades en "ojämförlig visionär". Jo, jo, Men de som kan lämnar Zimbabwe. Och de är många. Cirka tre miljoner tros ha flytt. Kvar finns bara tolv miljoner. Samtidigt pyr missnöjet på hemmaplan. Landets läkare strejkar sedan nyår, liksom en fjärdedel av lärarna. Inflationen äter upp deras löner.
Alla demonstrationer
har nu förbjudits i tre månader framåt. Mugabe vet att folksamlingar snabbt kan bli farliga. Och ska det hända något i Zimbabwe så måste förändringar ske inifrån. Västvärlden verkar ha gett upp hoppet om Mugabe och Zimbabwe blir allt mer isolerat (fast Kina kommer gärna på besök). Inga utländska reportrar tillåts verka i landet så Zimbabwe är sällan med i tv-nyheterna. Själv antyder nu Mugabe att presidentvalet som ska äga rum nästa år, nog bör skjutas upp till år 2010. Han har till och med skämtat att han planerar styra till han fyllt "ett århundrade". Frågan är om det finns några zimbabwier kvar att styra över då.
Av Mats Larsson
mats.larsson@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan