Linna Johansson: Vi har ingen sexskräck
Meningslös dock, eftersom
den fortfarande saknar både metod och måltavla. När Petra Östergrens bok om svenskt sexköpsmotstånd kom ut blev jag nyfiken. Hur länge kan man skuggboxas mot en ansiktslös kvinnorörelse? Ett kvartal åtminstone, skulle det visa sig. Den där kvinnorörelsen är sipp, moralistisk, tråkig och så vidare, har aldrig sett en porrfilm, aldrig sett sin fitta i en spegel, vet överhuvudtaget inget om sex annat än att det är obehagligt och skrämmande. Det är pajig psykoanalys ja, men är det argument? Nej. Det är inte ens debatt på låg nivå, det är debatt på ingen nivå alls, och jag börjar uppriktigt sagt få huvudvärk av bristen på ordning. Kan någon blåsa av matchen här? Ser ni inte att Östergren med entourage liksom tappat bollen men står och sparkar i vild frenesi ändå?
Ärligt talat. Vad är det här?
Det finns ju verkliga feminister som ställer sig bakom sexköpslagen. Varför inte tala med oss i stället? Vi har namn, vi har ansikten. Vi har också erfarenheter som Östergren inte vet något om. Tycker jag att Hennes & Mauritz julkampanjer är ett elände? Ibland, ibland inte. Däremot blev jag inte direkt impad av Östergrens bildanalys av den senaste, där Emanuelle Béart kelar med katt är lika med helskönt och innovativt. Har jag konsumerat pornografi? Ja, extremt mycket till och med, definitivt betydligt mer än Östergren om hon menar allvar med sin passage i boken där hon först i vuxen ålder låst in sig på hotell med papper och penna för att ta reda på "vad porren innehåller". Passar mitt sexliv in i hennes favoritteoretiker Gayle Rubins cirkeldiagram över fint och fult sex? Nej. Sådärja. Lite fakta utanför Östergrens bisarra hetsbilder värdiga barsnackens sista skälvande minuter.
Men spelar det någon roll?
Tangerar sexköp bara frågor om den egna privata sexualiteten? Är ens sexköp bara en fråga om sex? Nej. Men ett kvartal senare har alltså Östergren ännu inte uppmärksammat att det handlar om arbete, också, vad vi accepterar att människor gör i utbyte mot pengar. Östergren opererar kring begreppet "samtycke" som om det vore den enda variabeln vi vanligtvis tar ställning till när vi stiftar lagar. I själva verket har prostitution mindre med Hennes & Mauritz pushupbehåar och pornografi än vad den har med till exempel proffsboxning, surrogatmammor och organtransplantationer, att göra. Samtliga svåra frågor, där "samtycke" knappast är den enda slutliga knäckfrågan.
Vad är ett arbete?
På ett ABF-seminarium i höstas fick Petra Östergren frågan om organtransplantation. Räcker en illegalt utförd njurtransplantion under taskiga förhållanden för att vi genast ska skänka verksamheten vår välsignelse? Kallar donatorer egna företagare? Upprättar kliniker där vi plockar ut organ med fräscha redskap? Hon ville inte svara. Gick inte att jämföra. Punkt. Och det är ju riktigt, det är inte samma sak. Men för att vara en människa som lagt ned tio år på att studera prostitution blev jag något paff över oviljan till diskussion. Nu har det visat sig att den oviljan är monumental, Östergren kramar om sitt "samtycke" som om inga snack pågick någon annanstans. Men vill man förstå sexköpsmotståndet är jag rädd att hon tillslut kommer att tvingas sticka ned foten där, ändå.
Av Linna Johansson
linna.johansson@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan