Pinochet räddade Chiles ekonomi

Bo Södersten har varit professor i nationalekonomi vid Göteborgs och Lunds universitet.
Mellan 1979 och 1988 var han riksdagsledamot för socialdemokraterna.
Han är gift med förre folkpartisten och tidigare ministern Birgit Friggebo.

Chile är ett av

Latinamerikas mest intressanta länder. Det är väl också det land i Latinamerika som Sverige kommit att få ett speciellt förhållande till. Det sammanhänger med att ett stort antal chilenska flyktingar kom hit efter det att Augusto Pinochets kupp mot Salvador Allendes demokratiska regim ägt rum i september 1973. I samband med den ekonomiska nedgång som drabbade Chile vid mitten av 1980-talet kom ytterligare ett betydande antal chilenare till vårt land. Jag besökte Chile första gången i januari 1974. Då var Santiago en stad helt i militärdiktaturens hårda grepp och utegångsförbud gällde mellan tio på kvällen och sex på morgonen. Man hörde ofta skottlossning på natten. När vi frågade vad som hände blev svaret ett undvikande: "Det sägs att man skjuter hundar..." Till att börja med var diktaturen hård och skoningslös. Under de följande åren dödades ungefär 3 000 personer eller lika många som dog vid anfallet på "the twin towers" i New York den 11 september 2001.

Att det - både i och

utanför Chile - finns ett stort antal människor som hatar och förbannar Pinochet är inte svårt att förstå. Svårare att förklara är det faktum att Pinochet för många chilenare framstått - och framstår - som mannen som räddade Chile i dess ödesstund. För att i någon mån förklara detta faktum måste man dels se med kritisk blick på Allendes år vid makten, dels göra en bedömning av utvecklingen under Pinochets era. Allende förde under sina två år vid makten en ohämmat expansiv ekonomisk politik. Till att börja med tycktes allt gå bra med stigande jordbruksproduktion och stigande priser på koppar, landets i särklass mest betydelsefulla exportprodukt. Ganska snart började dock krissymptom att inställa sig, med inflation, köer och ransonering. Redan sommaren 1973 var Chiles ekonomi i djup kris, med köer och varubrist som tydliga tecken på att allt inte gick så bra. När militärkuppen kom i september 1973 var den därför knappast helt oväntad. Kuppen blev blodig och ledde - som jag nämnt - till ett stort antal offer. Den ekonomiska politiken lades helt om: Märkligt nog kom den ekonomiska politik som fördes under Pinochets tid vid makten att karaktäriseras av en utpräglad liberalism, av en snarast extrem form av marknadsekonomi. Den politik av förstatliganden som ägt rum under Allendes tid förvandlades i sin motsats. De banker och företag som tidigare varit statliga privatiserades nu.

Den ekonomiska utvecklingen

under 1980-talet blev sedan relativt framgångsrik. Att tala om något chilenskt "mirakel" av det slag som vid denna tid ägde rum i Japan och de nya "tigerekonomierna" vore dock överdrivet. Utvecklingen hade flera positiva sidor; det ensidiga beroendet av kopparn som dominerande exportvara minskade och skog, trävaror och fiskprodukter ökade sina exportandelar. De politiska motsättningarna kom så småningom att utjämnas och Chile blev på nytt en aktiv partner i den internationella ekonomin, med bland annat riklig tillgång på internationella krediter. 1980-talets ekonomiska framgångar lade också grunden för ett återinförande av demokratin i Chile. Militären drog sig tillbaka till sina kaserner och 1990 ägde på nytt fria och demokratiska val rum. Ur detta val framträdde en koalition av kristdemokrater och socialdemokrater som segrare. Ny president blev kristdemokraten Patricio Aylwin. I senare val har så socialdemokraten Ricardo Lagos två gånger vunnit presidentvalet. I det senaste valet fick Chile en kvinnlig president, Michelle Bachelet, som också kom från det socialdemokratiska partiet. Chile kan därför i dag sägas vara ett stabilt demokratiskt land. Det innebär dock inte att politiska motsättningar saknas, men de är inte alls av sådana dimensioner som vid militärkuppen i början av 1970-talet.

Augusto Pinochet

kommer att förbli ett omtvistat namn i historien. Det viktiga är dock att demokratin numera tycks ha så fasta rötter i Chile, att en fortsatt demokratisk utveckling näppeligen kommer att kunna hotas. Få kommer väl att vilja hävda att Pinochet var den som återupprättade demokratin i Chile. Men när den väl kom försökte inte längre militären att aktivt bekämpa den utan drog sig tillbaka till sina kaserner. Augusto Pinochet gick bort i stillhet. Hur han kommer att dömas av historien är kanske i dag för tidigt att uttala sig om.

BO SÖDERSTEN

Av Fjärde Sidan
fjarde.sidan@expressen.se