Vänsterns skuld i Irak
Vi hade rätt
, de hade fel. Vi tänkte självständigt, de fångades av Pentagons propaganda. Vi håller på det irakiska folket, de hejar på USA:s krig. Tillmälen som krigshetsare, skrivbordsgeneraler, USA-lakejer, bombhöger och bombliberaler framjagar bilden av en armé av svenska opinionsbildare som nästan på egen hand tvingade fram kriget och som därför antas ha en moralisk skuld att klara ut. När James Baker nu lagt fram sin kompetenta rapport om vad som gick fel i Irak, är det på sin plats att något beröra vad som gick fel i den svenska debatten om Irak. För fel gick det, men kanske inte på det sätt som vänstern tror.
Ett första fel
är påståendet om krigshetsarna. Inför kriget förespråkade de stora borgerliga tidningarna - GP, Sydsvenskan, DN, SvD och Expressen - en fredlig FN-lösning i första hand och en FN-ledd intervention i andra. DN och GP sa nej till ett ensidigt brittiskt-amerikanskt angrepp. Expressen var negativt avvaktande, men mer negativ till nej-lägrets ensidiga propaganda. SvD och Sydsvenskan stödde USA:s anfall, men inte med särskilt stor entusiasm. Någon enhetlig bombliberalism fanns inte våren 2003, däremot en ganska öppen, pluralistisk och prövande debatt som jag fortfarande kan sakna.
Ett andra fel gäller
vem som egentligen argumenterade för det irakiska folkets frihet. Saddam-diktaturens fall bejakades självklart i den liberala pressen, liksom av majoriteten av det irakiska folket. Vänstern i Sverige teg. Den politiska process som så småningom kom igång i Irak fick mycket starkt stöd i borgerlig press. Vänstern var i bästa fall likgiltig, i sämsta fall motståndare till de fria valen. Djupast sjönk Aftonbladets kulturredaktion som upplät uppslag efter uppslag åt skribenterna Åsa Linderborg och Erik Wijk som uttalade sitt fulla stöd för vad de kallade motståndsrörelsen, det vill säga den bilbombsvåg som med förfärande kraft kom att skörda fler liv än själva kriget. Eftersom vänstern betraktade varje framgång i Irak som ett kvitto på att USA höll på att lyckas - inte på att Irak höll på att lyckas - och eftersom kampen mot USA överskuggar alla andra värden, var de ju tvungna att argumentera för bilbombarna. Om det är något debattläger som har sålt ut sin trovärdighet och sina pennor åt en fullständigt sjuk sak så är det dessa hantlangare.
Ett tredje fel
gäller vem som nu moraliskt förlorar i Irak. Högern, säger vänstern trosvisst. Men de som i likhet med den irakiska allmänheten stödde Saddams fall och den demokratiska processen har rimligen mindre moraliska problem än de som drog undan sitt stöd eller gav det till bilbombarna. Missförstå mig inte. USA begick många misstag, bluffade om massförstörelsevapnen, har skött ockupationen häpnadsväckande dåligt och bör nu lämna Irak. USA har förlorat. Men detta betyder inte att motståndarna till USA:s ockupation har vunnit moraliskt. Aktörerna bakom dagens blodiga kaos i Irak har långt mer gemensamt med vänsterns tankevärld än med liberalernas. Det är ett faktum som borde dämpa det elakartade segerruset.
Av PM Nilsson
pm.nilsson@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan