Sista dygnet i Anna Lindhs liv
Bästa väninnan Eva Franchell baddar hennes panna och ringer Anna Lindhs make Bo Holmberg från sin mobiltelefon.
En halvtimme senare säger Göran Persson gång på gång:
- Det kan inte vara sant. Det kan inte vara sant!
Det här är sista dygnet i Anna Lindhs liv. Kvart i åtta-tåget som Anna Lindh brukar jäkta till lämnar Nyköping utan utrikesministern den här morgonen. I stället sitter hon hemma i köket och har just börjat dagen med att äta en frukt, en kickstart hon rekommenderar alla sina vänner. Hon läser i Södermanlands Nyheter om sitt kampanjtal på Medborgarplatsen i Stockholm kvällen innan, där hon delade scenen med Göran Persson och Greklands utrikesminister Georgios Papandreou. Sönerna David och Filip är i skolan, maken och landshövdingen Bo Holmberg är på väg till sitt jobb på länsstyrelsen dit han anländer 08.15. Anna Lindh har mindre än ett dygn kvar att leva. Familjens sextiotalsvilla ligger i östra delen av centrala Nyköping. Området är byggt på ett berg - ett välmående villaområde, stora trädgårdar och gamla trähus samsas med funkisvillor och tegelhus från sjuttiotalet. Ett lugnt medelklassområde, bara ett stenkast från Nyköpings välbevarade stadskärna. Den vita mexitegelvillan är rymlig, men långt ifrån luxuös. Köksinredningen är enkel, vita luckor, vitt kakel, standardhandtag i trä. På plastgolvet ligger en liten grön- och vitrandig trasmatta. På köksbänken trängs en radio med olivoljeflaskor, vinäger och kryddor. Här lagar utrikesministern gärna mat, men undviker kött. Inte överdrivet stökigt, men långt ifrån pedantisk ordning. Gäster kan snubbla över dammsugaren i hallen. I ett av rummen hänger Anna Lindhs favorittavla som pappa Staffan målat: två vuxna människor som lyfter en man som antingen svimmat, dött eller druckit för mycket: "Två bär en tredje - solidaritet i alla enkelhet". Anna Lindh trampar i gång sin motionscykel som varje morgon när hon vaknar hemma och svettas i en halvtimme medan hon hårdpluggar ja-argument inför kvällens direktsända utfrågning i TV4. Egentligen skulle Anna Lindh ha åkt till Sunds-vall för ett besök på Demokrativeckan. Men vid lunchtid i måndags lämnade hon återbud. Ersättaren Anders Sundström ska fylla hennes stol i Stadshussalongen i Sundsvall bredvid Alf Svensson och Maria Wetterstrand. Klockan tio ringer hon pressekreteraren Dan Svanell. Han förser henne med telefonnummer till Lars Leijonborg och Johan Ehrenberg, hennes två meddebattörer på ja-sidan i kvällens debatt. Det blir ett kort samtal, tio minuter. Svanell läser upp en intervju publicerad i Aftonbladet samma dag där hon kallas "Ja-drottningen". Hon frågar Svanell vad han tycker om artikeln, han säger att den är okej och Anna Lindh svarar: "Om du är nöjd, så är jag nöjd". Kvart över tio ringer hon till Johan Ehrenberg, debattör, författare och chefredaktör på tidningen ETC. De har aldrig talats vid tidigare. De pratar taktik inför debatten. "Jag vill ta upp att en nej-röst inte är mot eliten", säger Ehrenberg och fortsätter: "Ett nej innebär att det blir som i Danmark, där röstade man nej och resultatet blev en högerpolitik". "Bra. Det är jätteviktigt att du säger det för om jag säger så är det bara makten som talar", svarar Anna Lindh. De pratar i 15 minuter innan Ehrenberg avslutar: "Hej då, vi ses". "Ja, vi ses om några timmar", säger Anna Lindh. Därefter ringer hon Lars Leijonborg. - Vi skrattade lite åt att jag råkar springa på Georgios Papandreou på hotellet kvällen innan. Hon hade ju tillbringat tisdagen med honom, berättar folkpartiledaren. Anna Lindh var på strålande humör. - Vi pratade om EMU-rättegången på tv och hon tyckte precis som jag att ja-sidan skött sig. Hon berömde mig lite, säger han. Leijonborg frågar henne om hon verkligen orkar med det höga tempot, hon ska ju vara med i tv-debatter måndag, onsdag, fredag och lördag. - Hon suckade lite, men hon tyckte ändå att det var roligt. - Det sista hon sa var: "Vi ses i kväll, det ska bli roligt!" Det är 16 grader när Anna Lindh lämnar den lummigt inbäddade villan strax före halv tolv. En svag höstsol bryter fram mellan molnen. Hon är klädd i en ljus kavaj, en svart tröja och långbyxor, och bär på en ryggsäck. Hon går den lilla backen ner från huset, ner mot centrum. På hörnet av Lilla Bergsgränd och Östra Kyrkogatan kör Lars Lindelöf, 62, söderut mot Alla Helgonakyrkan. Han närmar sig långsamt på den smala vägen, och ser Anna Lindh på långt håll. Ministern som jämt hade bråttom. Men inte den här dagen. - Hon gick i lugn takt, långsamt, och jag såg att hon gick och funderade på något - jag visste att hon inte skulle se om jag vinkade. Utrikesministern är välsminkad. - Osminkad kunde hon se så anonym ut att man inte lade märke till henne. Jag visste att hon skulle vara med i tv-debatt på kvällen, och tänkte att det var därför som hon hade gjort sig i ordning. Leif Lindelöf är komminister i Alla Helgona församling, och de båda träffades när hennes far hade vernissage i Nyköping. - Vi fick en fin kontakt. De brukade stanna och prata med varandra. - Men det hände ofta att såg jag henne på stan djupt försjunken i tankar. Då brukade jag tänka "undrar vad som har hänt i världen nu". Anna Lindh svänger vänster in på affärsgatan Västra Storgatan, förbi Sörmlandsbankens pampiga röda stenhus och går rakt fram över Stadsbron som korsar Nyköpingsån. Broräckena i sten dignar av rosaröda tyrolerpelargoner som blommar med full kraft. Enstaka gula löv har börjat singla ner på vattenytan.
Det är en vacker promenad, en vacker dag. Luften är frisk och klar. 25 minuter i tolv passerar hon Nicolaisksolan och är framme vid Stora torget - där hon alltid sneddar och springer med ryggsäcken, på väg till jobbet. Hon stannar vid en torghandlare och köper frukt att äta på tåget. - Det var som vilken dag som helst - hon var så ofta här, man tänkte inte på det. Hon var som vanligt, berättar torg-handlaren. Nu sneddar hon över Klockberget. Hon har bråttom. Den djupa koncentrationen från tidigare är bruten. Hon småspringer Borgaregatan fram för att hinna med 11.50-tåget från stationen. Hon hinner ombord och tåget är nästan tomt. De vanliga tågpendlarna är sedan länge på sina jobb. Anna Lindh är en populär tågresenär. - I bland hjälpte hon till att plocka undan i cafévagnen, det kunde vara riktig show, säger en man som brukar jobba på tåget. Men den här dagen arbetar utrikesministern på tåget. Anna Lindh var effektiv och hade en omvittnad arbetskapacitet. - Jag arbetar och äter alltid på tåget - det sparar tid, sa hon i en Expressen-intervju i somras. Hon dricker kaffe - svart. Utrikesministern är laktosintolerant, men kan inte låta bli att äta Magnumglass ibland. - Fast då måste jag ta ett piller innan. 12.55 rullar tåget in på spår 19 på Stockholms central. I Stockholm är det ett par grader varmare och uppehållsväder. Hon bestämmer sig för att promenera den korta biten till utrikesdepartementet. Två dagar tidigare har Anna Lindh köpt en sallad och mineralvatten på Oasen mitt i Centralstationens stora ankomsthall. Men i dag ska hon handla sin lunch på annat håll och fortsätter den vanliga rutten mot UD: Hon går ut genom den stora entrén till Vasagatan, tar till höger och promenerar till ett övergångsställe 150 meter längre bort. De stora affischerna längs vägen vittnar om att hon är mer än bara en av pendlarna på väg till jobbet: de föreställer en leende Anna Lindh som uppmanar Stockholmsborna att rösta ja till EMU. Tvärs över gatan ligger Jonny Barsomas tobaksaffär. - Anna Lindh var en av mina stamkunder. Jag brukade se henne korsa gatan här utanför. Varje gång kom hon ensam - och varje gång frågade jag mig: "Varför har hon inte några säkerhets-vakter med sig?", säger han. Anna Lindh brukade gå in i tobaksaffären minst en gång i veckan - ofta för att köpa småsaker som tuggummi eller läkerol. Den här dagen fortsätter hon Vasagatan ner. Rakt fram har hon den glittrande strömmen. De stora lönnarna vid Rosenbad bär fortfarande gröna löv. I dag passerar Anna Lindh förbi entrén vid Rosenbad och fortsätter bort till kaféet Panini. Det är ett populärt ställe för UD-anställda, inte minst med tanke på läget - i samma kvarter. Uteserveringen breder ut sig på Drottninggatans vita och svarta plattor. Klockan är över ett och den värsta lunchrusningen är över. Anna Lindh ställer sig i kö och beställer en läsk och en wrap - en vetetortilla fylld med getost, ruccola, rödlök, tomat, valnötter och honung. Det tar nästan fem minuter innan den är färdiggrillad. Sofie Sjöström, 20, tar emot betalningen och småpratar med utrikesministern. - Hon var verkligen trevlig, verkade glad och inte alls stressad, säger hon. Anna Lindh går ut, passerar Drottninggatans stenlejon och svänger av mot Fredsgatan. I korsningen möter hon Håkan Östman, väktare i departementsbyggnaden. De brukar ofta mötas och hälsa. - Hon var som en kompis, tog sig alltid tid att prata, säger han. De ska åt samma håll och tar sällskap Fredsgatan bort. Anna Lindh håller sin nyinköpta mat i handen. De småsnackar om allt möjligt. - När vi brukade prata ville jag inte babbla för mycket -man vet inte hur mycket en utrikesminister har i huvudet redan. Jag minns att vi pratade om att vädret fortfarande höll i sig trots att det redan var september. Efter knappt hundra meter öppnar sig Gustav Adolfs torg framför dem. Anna Lindh och Håkan Östman skiljs när hon går in genom huvudentrén till UD. 13.15 passerar hon säkerhetsvakterna. Hon har en kvart, gott om tid alltså, på sig att ta sig upp till utrikesdepartementets webbredaktion. Anna Lindh är på rätt gott humör när hon sätter sig framför den lånade datorn. Hon har lovat att chatta med tidningen Göteborgs-Postens läsare och det löftet tänker hon hålla, även om hon varit tvungen att ställa in en planerad Göteborgsresa på grund av slutdebatten i SVT. - Direktheten på nätet passade henne. På samma sätt som hon trivdes med att prata politik direkt med väljarna ute på torgmöten, säger pressekretaren Dan Svanell som sitter med henne under chatten. Anna Lindh mumsar på sin medhavda lunchwrap medan hon gör sig klar att knacka in sina svar på läsarfrågorna på skärmen. Den första frågan dyker upp direkt när chatten öppnas. E-postfråga: "Hej! Jag heter Caroline och är 13 år. Jag undrar hur du skulle vilja beskriva den framtida ekonomin med respektive utan euro? På vilket sätt tror du att min ekonomiska framtid skulle påverkas med respektive utan euron? Anna Lindh: "Jag tror den framtida ekonomin med euro är lite tryggare än utan. Jag vågar inte lova dig hur många kronor du tjänar på euro, men att det är tryggare för Sverige med euro, för det betyder lite mer pengar och lite mindre ränta." UD:s webbredaktion är ett enkelt kontorsrum högst uppe under takåsarna på åttonde våningen i Arvfurstens palats. Genom fönstret silar det mulna ljuset från Gustav Adolfs torg. Frågorna spänner från de stora, om ekonomisk stabilitet, fred och internationell säkerhet, till de lite mindre: Anders: "Hörru Anna, borde det inte vara så att euron borde sprida sig som pizzeriorna i stället för via omröstning. Att vi successivt väljer att ta emot euron och att den sakteliga sprids i landet, som pizzeriorna. Då blir inga sura, när hela Sverige använder euron så byter vi valuta i landet?" Anna Lindh: "Det kan nog bli så - allt-fler tar emot euro och alltfler räknar i euro...Men det är ju lite synd om vi då inte får vara med och fatta besluten om euro ihop med de andra som har euro." Prick klockan två avslutar Anna Lindh chatten: Anna Lindh: "Jättekul att vara med. Tack för frågorna och hej då!!!" Klockan är två och Anna Lindh och Dan Svanell promenerar ner från UD:s webbredaktion till utrikesministerns tjänsterum på första våningen. Där väntar Jens Henriksson, statssekreterare på finansdepartemenetet, Peter Akinder från statsministerns kansli, Stefan Amér, sakkunning på utrikesdepartementet och Anders Lindbom från partiet.
Anna Lindh och de fem männen slår sig ner kring det runda bordet med utsikt mot Slottet 200 meter bort. Rummet är juvelen i Arvfurstens palats. En k-märkt 1700-talssalong, prinsessan Sophia Albertinas forna "salon de compagnie" med småblommiga tapeter. Här, under bergkristallkronan, tog Gustav III:s yngsta syster emot sina gäster i slutet av 1700- och början av 1800-talet. I ett hörn står Sergels byst av Gustav III och på Hauptbordets skiva ett gyllene skrivställ som Gustav III en gång fick av Ludvig XVI och Marie Antoinette på besök i Paris. Anna Lindhs skrivbord är mindre spektakulärt, med bronsbeslag. Som skrivunderlägg har hon ett collage på sina söner, som hon noga gömmer när journalister kommer på besök. Här hänger också en teckning som sonen Filip ritat: två plan som kolliderar mellan World Trade Center-tornen. Alla överlever. "Hur ska vi lägga upp det här?" frågar Lindh. De inleder ett slags charader. Det är alla mot Anna. Henriksson, Akinder, Anér och Lindbom tvingar henne att vässa argumenten. De spelar alla skeptiska euromotståndare. När hon någon gång inte låter tillräckligt övertygande, börjar de om. - Hon var mycket, mycket laddad inför debatten. På väldigt gott humör. Hon var på bettet. Full av självförtroende, säger Dan Svanell. - Hon tyckte det skulle bli skoj. Hon sa det inte rent ut, men man såg det på henne. Hon brann ju för euron, säger en av de andra som var med i rummet. - Hon blandade allvarliga, skarpa repliker, med skämt och såna här typiska "Anna Lindh-kommentarer", säger Dan Svanell. En av hennes söner ringer och säger att han har kommit hem från skolan. De andra passar på att dricka kaffe och äta en torr kaka, när Anna Lindh pratar i telefon. Efter en och en halv timme, en halvtimme tidigare än planerat, känner alla som är i rummet samma sak: Det är inte lönt att fortsättta. Anna Lindh kan det här. Det är hennes ämne. Hon är självsäker, segerviss och upprepar: "Sverige ska kunna vara med och påverka Europas framtid." Jens Henriksson, Peter Akinder och Anders Lindbom säger kort hej och lycka till, lämnar UD, Stefan Amér går till sitt arbetsrum i samma byggnad. Dan Svanell och Anna Lindh stannar ytterligare några minuter i hennes rum. De pratar om vilka kläder hon ska ha på sig i de avslutande dagarnas debatter. Det är ingen slump att hon vill förnya sin garderob inför slutspurten av valdebatten. Hon älskar att shoppa i New York, har järnkoll på klädaffärer i Prag och London, har ett hundratal polotröjor i silke, ylle och bomull. - Det är för att jag hatar att stryka. Det är vansinnigt tråkigt, har hon berättat. Hon kränger på sig sin ljusbruna kappa och säger: "Jag har lite tid över. Vi ska ju inte vara på TV4 förrän lite senare. Jag går och köper någonting snyggt till kvällens debatt." Hon träffar sin väninna och tidigare pressekreterare Eva Franchell 15.30. Strax efter kvart i fyra kommer väninnorna ut från Arvfurstens palats. De korsar ett övergångsställe och promenerar tillsammans den korta biten uppför Malmtorgsgatan. Vid Jakobsgatan väljer de den bakre entrén till Gallerian. Det är inte första gången Anna Lindh går in till gallerian den här vägen. Hon brukar passera Press Stop, affären med tidningar precis innanför dörrarna. De måste ta en omväg förbi den stora bygg-arbetsplatsen utanför för att fortsätta genom gallerian. Mitt i köpcentret står kampanjarbetarna Gustaf von Kantzow och Mia Karlsson. De propagerar för att ja till euron. Anna Lindh vinkar och säger "bra jobbat". Klockan är 15.50. Lotta Eriksson och Sofia Ekman jobbar på ett mediecenter lite längre fram. - Man såg direkt att hon var ute privat. Hon gick och pratade med sin väninna, säger Lotta Eriksson. Anna Lindh och Eva Franchell promenerar småpratande förbi blomsterbutiken i Gallerian. Ägaren Jannice Fehr får syn på utrikesministern i vimlet. - Jag tänkte på hur snygg och fräsch hon var. Hon såg så glad och positiv ut. Bara några meter längre bort ligger modebutiken Jackpot. Det är total utförsäljning och 50-70 procents rea. - Hon var väldigt trevlig och glad, säger butikschefen Monika Furmanek. Hon ser ingen som följer efter väninnorna. De är nästan ensamma i butiken. Anna Lindh köper en likadan tröja som Eva Franchell har på sig, utan att pröva den först. Tröjan bär Anna Lindh med sig i en kasse när de lämnar butiken. - De stannade inte speciellt länge, säger Monika. 16.05 går väninnorna ut genom huvudentrén till Gallerian och är snart ute på det myllrande shoppingstråket Hamngatan. Framför dem ligger varuhuset NK, dit Anna Lindh från början planerat att gå. Klockan har precis passerat tio minuter över fyra. Anna Lindh och Eva Franchell går in på NK genom den mindre sidoentrén i korsningen Hamngatan-Regeringsgatan. Ungefär samtidigt som Anna Lindh kommer in på NK filmar en övervakningskamera en ung man, i 30-årsåldern, på varuhusets plan två. Han är klädd i en grå munkjacka med tryck på bröstet. Under en blå keps skymtar bakåtkammat mörkt hår som hänger ner i nacken. Han bär grå chinosliknande byxor. Anna Lindh och Eva Franchell svänger till höger och passerar parfymavdelningen på sin väg mot rulltrappan. De åker tillsammans upp mot första våningen och avdelningen för damkläder. Längs rulltrappan hänger tavlor med veckans erbjudande. Som vanligt en vardagseftermiddag är det mycket folk i rörelse på NK. Anna Lindh står framför Eva Franchell i rulltrappan. När de kliver ur rulltrappan så viker de till höger och flanerar i sakta mak runt hela våningsplanet, ett 20-tal butiker. När de åter närmar sig Filippa K-butiken står den unge mannen framför Anna Lindh. Vi vet inte om hon anar faran. Vi vet inte om han säger något. Han bär fortfarande sin blå keps. Men i sin hand håller han nu en morakniv.
Han attackerar henne. Anna Lindh försöker komma undan, hon springer mot entrén till modebutiken Filippa K några meter bort. Knivmannen hinner i kapp. Enligt vissa vittnesmål slår han först mot henne med knytnävarna. Enligt andra hugger han direkt med kniven. Det första hugget tycks han rikta mot Anna Lindhs högra sida. Anna Lindh försöker värja sig. Kniven träffar hennes vänsterarm. Den skär upp ett flera centimeter djupt sår i hennes handled. Anna Lindh försöker desperat skydda sig men mannen fortsätter att hugga även efter att hon fallit omkull på golvet vid entrén till Filippa K. Han hugger gång på gång tills han till sist vänder sig bort och går från platsen, mot rulltrappan ner 30 meter bort. Anna Lindh ligger kvar på golvet med huvudet mot en hylla. Hon ropar: "Jag har blivit knivhuggen i magen..." Det är som om ögonblicket är fryst. Ingen reagerar. Tills en kvinna i röd kavaj och med sydländskt utseende skriker till: "Ta fast honom, ta fast honom!" Då börjar knivmannen springa. Han flyr nerför rulltrappan. Enligt uppgift tar han ett långt hopp nerför trappan och stöder sig med båda händer på de svarta gummibanden. Han slänger kniven i rulltrappan, där den en stund senare hittas och tas omhand av butikspersonalen. Han rusar ut från NK - förbi slipsarna och lamullströjorna vid herrekiperingen, de tungt doftande parfymflaskorna på kosmetikavdelningen och ringarna på NK:s juvelsalong. Efter 30 meter är han framme vid samma dörr som Anna Lindh och Eva Franchell kom in genom bara några minuter tidigare. Han springer vidare på Regeringsgatan mot Mäster Samuelsgatan där han svänger till höger. Vid Salénhuset kastar han av sig sin keps. Enligt polisen tar han sig också in i Sahléngallerian. Samtidigt springer en expedit ned till Åsa Falk som arbetar vid informationsdisken på NK:s bottenplan. Via varuhusets högtalarsystem ropar efter en Iäkare. En man i 60-årsåldern befinner sig vid NK:s entré tillsammans med sin dotter. Han hör ordet läkare och springer fram till Åsa Falk som pekar mot platsen där Anna Lindh ligger på golvet. Tillsammans med den unga undersökterskan Angelica Bjerring försöker han stoppa hennes blodflöde. Personalen i Filippa K-butiken räcker dem tröjor som ligger på ett vitt bord. Tröjorna färgas röda. Det går åt många. Anna Lindh blöder kraftigt från magen och armen. Snabbt samlas ett tiotal människor runt henne. Väktare spärrar av området runt platsen med ett presentsnöre. Anna Lindhs väninna Eva Franchell agerar trots chocken rationellt. Franchell ringer från sin mobiltelefon, först till Anna Lindhs make Bo Holmberg som sitter på sitt tjänsterum på länsstyrelsen i Nyköping. Andra samtalet går till Göran Perssons statssekreterare Lars Danielsson. Samtidigt som hon pratar i mobiltelefonen känner hon att Anna Lindh blir alldeles iskall och att svetten börja rinna i hennes ansikte. Med mobiltelefonen i ena handen torkar Eva Franchell sin väninnas panna med en tröja. Lars Danielsson ringer direkt till statsministern som precis har landat med regeringsplanet efter ett valmöte i Karlstad. Han reagerar med chock. "Det kan inte vara sant. Det kan inte vara sant", upprepar han. 16.14 kommer det första larmsamtalet till SOS. 16.18 meddelar SOS att man skickar ambulans och akutbil till NK på en knivskärning. 16.20 är ambulans och akutbil på plats. 16.22 är första polispatrullen framme. 16.26 meddelar polispatrullen ledningscentralen att det är Sveriges utrikesminister Anna Lindh som knivskurits. Ambulansmän och sjukvårdare rusar uppför rulltrappan till plan 1. Efter att bara ha undersökt Anna Lindhs skador någon minut ropar en av ambulansmännen: "Det är bråttom. Vi måste iväg, nu!" Runt omkring platsen är folkmassan nu kompakt. Många viskar. Det är någonting bekant med den där ljusa hårluggen. Det är hon. Det är ju Anna Lindh! Expressens reporter Cecilia Hagen blir ögonvittne till hur ambulanspersonalen bär ut båren. Hon beskriver scenen: "Där låg hon, med ansiktet vänt åt vänster, mot oss, och med en genomskinlig syrgasmask över näsa och mun, till synes djupt medvetslös." På vägen till ambulansen får Anna Lindh dropp, för att förhindra livshotande blodtrycksfall. - Det märks att det är bråttom. De bär henne snabbt ut mot ambulansen som väntar vid huvudentrén, säger vittnet Per Gudmundsson. En av dem som hjälper till att lyfta in båren med Anna Lindh i ambulansen är polismannen Martin Melin, känd för de allra flesta från tv-programmet "Expedition: Robinson". - Jag vet faktiskt inte om hon var vid medvetande. Jag hann inte fundera över det, säger han. Men han vet redan nu att hon är allvarligt skadad. Från ambulansen ringer Eva Franchell en andra gång till Lars Danielsson. Hon berättar nu att läget är mycket allvarligt. Statsministern är på väg i ilfart till Rosenbad, under tiden har Danielsson ringt hovet. UD, kabinettssekreteraren Hans Dahlgren, talmannen och justitiedepartementet. 16.39 kommer ambulansen fram till akutintaget på Karolinska sjukhuset i Solna. Anna Lindh körs direkt in i ambulansintaget på den låga röda tegelbyggnaden och rullas in genom en korridor kantad av bårar, upp på traumaenheten. Enligt överläkare Göran Wallin är Anna Lindh vid medvetande. Vi vet inte om hon säger någonting, men det finns ingen möjlighet för polisen att höra henne. 16.41 kommer telegrammet från Tidningarnas Telegrambyrå: "TT-FLASH: ANNA LINDH KNIVSKUREN. Utrikesminister Anna Lindh knivskars i centrala Stockholm på onsdagseftermiddagen, uppger flera medier." Ännu vet ingen hur allvarliga hennes skador är. Fler och fler journalister, både svenska och utländska, samlas på gatan. Läkarna konstaterar att utrikesministern är knivskuren i bröstet, i buken och i armarna. Blodförlusten gör att blodtrycket sjunker snabbt. Situationen är allvarligare än man först trott. Anna Lindh förs snabbt till operationssalen där hon sövs. 16.45 samlar Göran Persson sina närmaste medarbetare och sätter en krisplan i verket. 17.00 startar operationen. Transplantationsexperter från Huddinge universitetsjukhus kommer till Karolinska för att hjälpa till. Omkring 40 läkare av olika specialiteter; narkosläkare, hjärtläkare och kärlkirurger samlas på traumaenheten. En halvtimme senare kommer Dan Svanell, UD-tjänstemannen Stefan Amér och kanslichefen Mikael Eriksson till sjukhuset. Båda förs direkt upp på operationsavdelningen, genom en brun järndörr, bredvid ambulansintaget. Louis Riddez, överläkare på kirurgen på Karolinska sjukhuset, lämnar i all hast en middag för att operera utrikesministern. - Vi använde alla tillgängliga medel och all den stora kunskap som finns i Sverige fanns på KS. Det var inga resursproblem, säger han. Nu, när läkarna kämpar i operationssalen för att rädda Anna Lindhs liv, gör slutligen polisen bedömningen att hon behöver skyddas. En styrka från polisens skyddsenhet kommer till Karolinska och placeras ut för att säkra operationsavdelningen. Mörkret lägger sig, ett stilla regn faller. Utanför sjukhuset blir stämningen alltmer dämpad. Besked dröjer. Tre unga killar från SSU kommer försiktigt, trevande, med en röd buskros i en kruka. Väktare med schäferhundar patrullerar framför ingången där någon satt upp ett plakat med handtextade bokstäver: "Vi tänker på dig Anna". 20.20 kör en silverfärgad Saab 9-5 i hög fart in på Karolinska sjukhusets ambulansinfart. Anna Lindhs make, landshövding Bo Holmberg kommer för att vara vid sin hustrus sida. Han har haft regelbunden kontakt med läkarna under de tre timmar som passerat och har stannat hemma i Nyköping för att lugna sönerna. Han eskorteras in av polis. Journalisterna som vakar utanför sjukhuset ser skräcken i hans blick. Han möts av Anna Lindhs närmaste medarbetare, Dan Svanell, Stefan Amér och Mikael Eriksson.
Anna Lindhs och Bo Holmbergs söner David, 13, och Filip, 9, är kvar i Nyköping. En granne som står familjen mycket nära tar hand om dem. Bo Holmberg vakar på operationsavdelningen. Med honom finns familjeprästen och vännen Torbjörn Larsson, chef på Erstakliniken i Stockholm. De väntar utanför operationsrummet. Då och då kommer Bo Holmberg in i det angränsande rum som Svanell, Amér och Eriksson sitter i och säger: "Det är fruktansvärt. Det är inte sant". Ingen av de anhöriga får komma in i operationssalen. Några timmar senare, vid tretiden på natten, kommer också Anna Lindhs föräldrar till sjukhuset. De har körts hela vägen från Dalarna i en patrullbil från Ludvikapolisen. På tv-apparater över hela landet rullar gång på gång bilderna av Göran Persson. Hans röst brister och stockar sig när han på presskonferensen i Rosenbad kommenterar attacken. Dan Svanell kommer ut genom den bruna järndörren vid sjutiden. Han är blek, ser chockad ut men är lugn när han informerar reportrarna om läget: "Läget är kritiskt." Vid tiotiden kommer han ut igen. "Operationen pågår fortfarande", säger han." Anna Lindh har livshotande skador på levern samt på stora kroppspulsådern, hålvenen och portådern som går till levern. Enligt narkosöverläkare Staffan Arnér på KS har kniven också gjort hål i lungsäcken. Informationen till de som står utanför är knapphändig. Den utlovade presskonferensen skjuts upp gång på gång. Anna Lindh blöder mycket kraftigt och får blodtransfusioner under hela operationen. Hon får omkring 45 liter blod. Kroppen innehåller mellan 4,5 och 5 liter blod, vilket betyder att Anna Lindh byter ut sin egen blodvolym nio gånger. Läkarna försöker stoppa blödningarna på alla tillgängliga sätt. De syr ihop skador på kärlen och bränner ihop mindre skador. Läkarna gör några uppehåll under operationen för att blodet ska få en chans att levra sig och stoppa blödningen. Mellan två och fyra på natten har Anna Lindhs tillstånd förbättrats och läkarna bedömer att blödningen är under kontroll. Eva Franchell lämnar Karolinska strax före 3.00. Hon törs andas ut något. Stämningen i kretsen närmast Anna Lindh är att det ändå kommer att gå vägen, Anna kommer att överleva. Klockan tre läser överläkare Göran Wallin och verksamhetsledare Lars Ihrestedt på Anestesikliniken upp ett kort meddelande inför journalisterna. Anna Lindh ligger då fortfarande på operationsbordet ett hundratal meter bort inne i sjukhuskomplexet. De båda läkarna ser pressade ut i skenet från tv-kamerornas strålkastare.
"Operationen inleddes 17.00. Hon hade kraftig blödning från leverskada och från flera stora blodkärl i buken. Hon fick blodtransfusion under hela operationen." "Klockan 01.00 hade blödningarna väsenligen reducerats och operationen avbröts. Men efter ett timslångt uppehåll återupptog man operationen för att ytterligare försöka minska blödningarna." Läkarna beskriver hennes tillstånd som något förbättrat. Kritiskt men stabilt. Därefter lämnar läkarna rummet utan att svara på några frågor. Det allmänna intrycket är att det nog ordnar sig, att faran är över. Det beskedet får också de anhöriga. Dan Svanell, som hela kvällen och natten vakat i ett rum intill operationssalen, lämnar utmattad sjukhuset. Till Bo Holmberg säger sjukhuspersonal att situationen lugnat sig. Han kan sova en stund nu om han vill. Läkarteamet fortsätter arbetet. Ett blekt ljusrörssken lyser upp trottoaren utanför. Bo Holmberg får bara slumra en knapp timme innan läkarna väcker honom igen. Annas situation förvärras snabbt. Efter ett par timmar av relativt lugn och hoppfulla tecken på att blödningen kanske hejdats, är krisen nu akut. Hennes lungor orkar inte längre. Kroppens blodcirkulation sviktar. Den massiva blodtransfusionen gör att hon har drabbats av den fruktade biverkningen "chocklunga". De tiotal liter vätska som pumpats in i hennes kropp blir till slut för mycket. Sveriges, ja kanske världens, mest avancerade sjukvård finns i rummet. Men alla återupplivningsförsök är förgäves. Anna Lindh dör på operationsbordet klockan 5.29.
Av Anna Bäsén
anna.basen@
expressen.se
Av Anna Careborg
anna.careborg@
expressen.se
Av Christian Holmén
christian.holmen@
expressen.se
Av Katrin Krantz
katrin.krantz@
expressen.se
Av Markus Wilhelmson
markus.wilhelmson@
expressen.se
Upp
Gå till förstasidan