Bra att syndikalister tar avstånd från Andreas Malm
Så fick Andreas Malm chansen
att motivera sitt stöd till och sin skönmålning av Hizbollah. I stället svarar han med ett besynnerligt kollage av lösryckta citat från bloggar och fruktansvärda faktauppgifter från kriget. Allt i syfte att förvränga vad jag har sagt, och ställa mig till svars för vad Israels armé gör. Han utnämner mig till rasist och till företrädare för håll i er! "en militant, ja, öppet blodtörstig sionism". När Andreas Malm sedan av någon anledning för in Friedrich Nietzsche i folkdomstolen blir det rent deliriskt. Ett omdiskuterat citat av denne filosof, nämnt i en sidodiskussion i kommentarsfältet på min blogg, får han till mitt "stridsrop". Helt lögnaktigt upprepar han påståendet att jag skulle vara en hejaklack som hyllar allt vad ena sidan, den israeliska, gör likt han själv hyllar Hizbollah.
Min föga märkvärdiga
uppfattning är att vägen mot fred går via en avväpning, inte en upprustning, av Hizbollah. Israel uppger detta som sin militära målsättning, ett begränsat mål som i sig är fullt rimligt. Hizbollah har å sin sida som uttalat mål att utplåna hela Israel som statsbildning, alltså att jaga i väg merparten av dess invånare.
När Andreas Malm hävdar
att "en seger för Hizbollah producerar det mest önskvärda resultatet" undrar jag var han drar gränsen för denna seger. Hizbollah själva gör ytterst klart att de inte tänker stanna vid Israels erkända gräns. Är detta även Andreas Malms mål, föreslår jag att han själv säger det rakt ut i stället för att gömma sig bakom shejk Nasrallah. Inträngd i hörnet medger nu Andreas Malm att "det förekommer avskyvärd antisemitism i Hizbollah", men han anser det vara sekundärt. Det tycker inte jag, när det föreligger inspelningar på hur Hizbollah sympatisörer på Möllevångstorget skanderar uppmaningar att mörda judar och applåderas av naiva meddemonstranter. När partiet driver en grovt rasistisk telestation med miljoner tittare. Att då hålla tal iklädd en tröja med Hizbollahs logotyp kan inte viftas undan med att man vill värna Libanons gränser. Det är ett rent smaklöst medlöperi.
Jag har däremot inte kallat
Arbetaren nazistisk. Vilket trams att påstå det! Arbetaren är på många sett en högst läsvärd tidning, men har i just denna sakfråga hamnat åt helvete fel på senaste tiden. Nu har dock tongivande syndikalister börjat ryta till. Jag drog en gräns när det var hög tid att dra den. Hizbollah är fiender och inte vänner, skrev jag. Det ställningstagandet innebär inte ett stöd till vad Israels armé sysslar med just nu. Mål och medel, Andreas. Målet att avväpna Hizbollah är rätt. Medlen som används är katastrofala. Avväpningen borde förstås ha skett tidigare, precis som med andra libanesiska minoritetsfraktioner. I dag är nog det minst dåliga alternativet att en internationell styrka sköter saken. Men jag har ingen enkel lösning. Jag vet bara att när Andreas Malm kallar iranska raketer mot Haifas arabiskjudiska bostadsområden för "socialt framsteg", då har något slagit snett. RASMUS FLEISCHER
Av Fjärde Sidan
fjarde.sidan@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan