De tjänar fett på viktpaniken

Mattias Svensson är verksam vid Timbro och författare till boken "Peta inte i maten!" Han har som mest vägt 100 kilo.
För sju år sedan gick han ner 20 kilo genom att följa viktväktarnas räknemodell och promenera.
I dag har han slutat räkna men håller formen bland annat genom att inte äta ost och stekflott och bara dricka öl till fotbollen och sommaren.

Tidningen Fokus

dominerades härom veckan av dramatiska rubriker och påståenden om svenskarnas tilltagande rondör. Framsidan pryddes av rubriken "FETT-CHOCKEN" och påståenden om att fetman är ett "gigantiskt samhällsproblem", en "explosionsartad" utveckling som orsakar "enorma" kostnader. Fokus reportage vilade tungt på två uppgifter om framtida fetma och kostnader som i själva verket är grundlösa spekulationer. För det första att svenskarna om 15 år är lika feta som amerikanerna, och för det andra att kostnaderna för fetmarelaterad vård kommer att öka med 120 procent till 2030.

Viktpanik.

Den första uppgiften

har skapats från ett uttalande där en tjänsteman på Folkhälsoinstitutet säger att "Bedömare anser att vi bara ligger 15 år efter USA med viktproblematiken." Det blir "Folkhälsoinstitutets bedömningar" i artikelns källor, "visar Fokus reportage" i ledaren och ett fastslaget faktum på tidningens förstasida. Så skapar en slarvig och sensationslysten journalistik hotbilder som i själva verket saknar faktagrund. Fakta är att SCB:s statistik visar en avmattad, om inte helt avstannad tendens i utvecklingen av fetma och övervikt under 2000-talet, vilket även konstateras i socialstyrelsens lägesrapport 2006. De skriver: "Andelen feta personer i Sverige med body mass index (BMI) över 30 har ökat kraftigt under 1990-talet. Denna ökning ser dock ut att ha avstannat mellan 2002 och 2004. 9,8 procent av befolkningen i åldern 16-84 år är feta." Fakta är dessutom att Sverige aldrig legat 15 år efter USA i andel feta bland befolkningen. För drygt 25 år sedan (1976-1980) var andelen feta 50 procent fler i USA än i Sverige i dag. Inte ens för 45 år sedan var andelen feta på samma nivå i USA som i Sverige i dag. Att över huvud taget extrapolera ökad rondör hos den framtida befolkningen är alltså vanskligt, och att, som Fokus gjort, behandla det som ett faktum att andelen feta kommer att skutta från en tiondel till en knapp tredjedel av befolkningen på 15 år är rent bedrägligt.

Den andra uppgiften

är att "sjukvårdskostnaderna för fetmarelaterade sjukdomar skulle öka med 120 procent mellan 2003 och 2030." Detta sägs i Fokus vara en uppskattning från Folkhälsoinstitutet, men det stämmer inte. Siffran kommer från Landstingsförbundet. Den är inte någon uppskattning av en sannolik kostnadsutveckling, utan helt enkelt ett scenario av fyra som bygger på värsta möjliga antagande, nämligen att 1990-talets extrema utveckling av fetma fortsätter i 30 år till (som vi sett har de första åren på 2000-talet inte gjort det). Om Fokus rapporterar korrekt har alltså Folkhälsoinstitutet tagit andras värstafallscenario, byggt på extrema antaganden utan sannolikhetsbedömning, och gjort till sin egen "bedömning" av framtida kostnadsutveckling. Att två tveksamma påståenden görs till bärande faktauppgifter i ett nyhetsmagasin är illa. Att de bidrar till en redan uppskruvad och överdriven bild av att svenskarna står hjälplösa inför ett växande problem som de inte kan hantera utan rejäla politiska ingrepp är värre. I själva verket anpassar sig människor och marknader till den moderna tillvaron. Det rika matutbudet gör det förvisso lättare att äta sig tjock, men också lättare att äta gott och hälsosamt. Fler äter frukt och grönt och på senare år har den tidigare ökande konsumtionen av sockerkonfektyr minskat. Alltfler motionerar regelbundet och utbudet av aktiviteter, från aerobics till gångstavar, har ökat.

Men det finns många

som gärna håller fast vid bilden av vår rondör och vårt ätande som en gigantisk hälsokatastrof. På den bilden lever allt från försäljare av mirakeldieter och kurer till läkemedelsföretag som vill sälja bantningspreparat som mediciner, liksom medier i ständigt behov av sensationer. Och förvisso även myndigheter och byråkrater. Frågan är om inte det allra värsta är att de alarmistiska överdrifter som Fokus publicerat kommer från en myndighet, Folkhälsoinstitutet. Just den myndighet som - inte minst via massivt utökade befogenheter och anslag till den egna verksamheten - hävdar sig ha lösningen på själva problemet med fetma och ohälsa. I en kostsam och frihetsinskränkande "nationell handlingsplan" har inte mindre än 79 åtgärder presenterats för att styra vad vi äter och hur vi lever; varningstexter på mat, skatt på fett och socker, förbud mot restauranger och godiskiosker i närheten av skolor, uppmaningar att "ta trappan" i stället för hiss, övervakning av arbetsplatsernas måltider och statliga propagandainsatser - kort sagt: julafton för byråkrater. Men för att politiker och allmänhet ska svälja folkhälsobyråkraternas beska medicin, krävs bilden av en skenande och okontrollerbar katastrof. Det är förmodligen därför Folkhälsoinstitutet sprider överdrifter och domedagsscenarier, i stället för att hålla sig till fakta. MATTIAS SVENSSON

Av Fjärde Sidan
fjarde.sidan@expressen.se