Liza Marklund: Polisens hämnd på Cecilia

Cecilia förföljs, hotas och misshandlas av sin exman, men hon får inte polisanmäla honom - för polisen. - Du är svartlistad, har den ansvarige inspektören förklarat. Alla dina anmälningar har kommit bort. Ingen vill jobba med dig. Nu har hon JO-anmält polisen i Södertörn. Jag har följt Cecilia och hennes två små barn i snart två år, ända sedan hon medverkade i dokumentärserien "Lite stryk får dom tåla" i TV4 hösten 2004. Cecilias fall är ett helt "normalt" misshandelsfall. Hennes berättelse om hur förhållandet med barnens pappa urartade i hot, övergrepp och misshandel följer formulär ett A i kvinnovåldshandboken. Däremot är Cecilia själv inte särskilt vanlig. Hon har visat sig vara exceptionellt stark och målmedveten. I samband med tv-programmen ökade förföljelsen och hoten mot Cecilia. Hon hotades, hon överfölls och misshandlades, däcken på hennes bil blev sönderskurna. Syftet var givetvis att få henne att avstå från att vara med i dokumentären. Men Cecilia vägrade. Hon tänkte inte låta sig tystas. Hon insisterade på att programmen skulle sändas. Till slut fruktade TV4 för hennes och barnens liv. De utrustade henne med livvakter som bevakade familjen dygnet runt. Det var en av livvakterna som upptäckte att någon saboterat bromsarna på Cecilias bil. Hon hade kunnat köra ihjäl sig. För ett år sedan dömdes Cecilias exman för en rad brott mot henne: misshandel, olaga hot, ofredande och övergrepp i rättssak. Sedan tidigare är han bland annat också dömd för våld mot tjänsteman. Familjerätten har gjort bedömningen att mannen inte är kapabel att ha något umgänge med sina barn. Man skulle kunna tro att Cecilia förtjänar att bli trodd och tagen på allvar efter allt som har hänt, efter alla domar och utredningar. Så är nu icke fallet. Den dokumenterat våldsamme exmannen fortsätter att förfölja och trakassera henne och barnen. Han ringer hundratals samtal i rad, han går runt huset och bankar på fönstren, han hotar att döda och lemlästa. Numera polisanmäler Cecilia allt som händer. Det har givetvis blivit en ansenlig hög med detaljer och beskrivningar av olika brott. Den 12 april i år ringde hon till en polisinspektör i Handen för att diskutera sin situation och få en samlad bedömning av hotbilden mot henne och barnen. Det var då hon fick veta att hon var "svartlistad" hos polisen. Att ingen ville jobba med henne. Att alla de anmälningar hon gjort "kommit bort". Inspektören var mycket tydlig med skälet till "svartlistningen": - Du har hängt ut mig i medierna, sa han. Han syftar på ett telefonsamtal som vi spelade in och sände i TV4. Cecilia ringde och frågade något kring någon av sina anmälningar och inspektören svarade lika nonchalant och undanglidande som vanligt. Polisinspektören känner sig tydligen oerhört kränkt över detta - att bli avslöjad när han gjorde (eller rättare sagt INTE gjorde) sitt jobb. Därför utnyttjar han nu sin ställning som polisinspektör för att hämnas på Cecilia. Det är så lågt att jag saknar ord. Jag är förbannad, men inte förvånad. Det är inte ovanligt att tjänstemän tar chansen att trycka till människor som söker hjälp hos dem, jag har sett det alldeles för många gånger. Naturligtvis vet jag att det finns massvis med fantastiska människor runt om på våra myndigheter som gör ett enastående jobb varenda dag. Det måste vara oerhört provocerade för alla duktiga poliser och tjänstemän att tvingas jobba med de inkompetenta idioterna. I måndags inkom Cecilias anmälan till Riksdagens Justitieombudsmän. Jag tycker hon gjorde alldeles rätt som JO-anmälde polisen. Efter två års granskning tror jag nämligen på henne, trots att den fega polisen antagligen kommer att blåneka. Precis som de flesta misshandlande män.

Av Liza Marklund
liza.marklund@expressen.se